Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Bara för att man kan hålla på med många sporter eller andra fritidsintressen betyder inte att man har samma kapacitet inom skolämnena.

Sportsligt och med kompisar funkar det jättebra, ja. Men det är inte samma sak som att det går bra i skolan. 

Nej , men är man sportig och aktiv och har godkänt i alla ämnen, då tycker jag att det är väldigt bra, det är inte många som har det så bra. Han kommer att klara sig bra i livet. 

Fast det finns barn som riskerar F och då hoppas jag att alla lärare fokuserar på dem barnen. Har själv en son som presterade A på nästintill alla prov i 6an och 7an men E på lektionstid. Lärarna hade ju inte tid för honom för han var ju godkänd. Lärarnas ansvar är att ditt barn blir godkänt. Vill du att ditt barn ska ha högre betyg så får du hjälpa ditt barn. Allt är inte samhällets ansvar.

Fast det kan ju vara en mognadssak eller att det är för stökigt på lektionen. Så var det för min son fram till våren i 7:an. När jag satt med honom inför ett prov i 6:an då kunde han typ 20% av det han skulle kunna men på våren i 7:an hände något och då kunde han 80# nr vi började plugga inför ett prov.

Som sagt, min erfarenhet är att det är svårt att få svenska barn till att göra det "tråkiga". Och det är väldigt oroande, och jag tror det beror på alla medier, allt tittande på youtube och liknande. Det ska bara vara underhållning hela tiden. 

Fakta - nja... grejen där är ju att man dels har svårt att försvara varför man ska lära sig fakta när man ändå kan kolla upp det på nätet. Och det är ju inte samma mängd som tidigare, så att man lätt kan lära sig all fakta, utan det har ju utökats åt alla möjliga håll. Och samhället är ju inte heller längre sån att man bara ska göra det som sägs. Det har det inte varit sen länge tillbaka egentligen. Motsatsen ser man t.ex. i Ryssland - jag har kollat på en del videon där man frågade folk i Ryssland vad de tycker om olika saker, även kriget förstås. Och många säger att de inte har kunskap att bedöma det. Att de måste lita på vad deras ledare säger, eftersom de vet bättre. Detta är ju nackdelen.

Och det krävs ju i arbetslivet också. Dock inte i alla jobb. 

Det är säkert för höga krav att ALLA måste kunna analysera och resonera. Men det är "enhetsskolan" i Sverige som gör. Att göra nivåskillnader - det är ett no-go. Likaså att ha olika skoltyper eller en intern uppdelning. Det där är en svensk grej, att alla måste göra exakt samma saker, få samma utbildning.

Nej, lärarna har inte ansvar för att barn ska bli godkända. Lärarna har ansvar för att bedriva undervisning och i den mån det är möjligt hjälpa eleverna så mycket som möjligt.

Det är just en sådan här inställning bland vh (och i slutänden även eleverna) som skadar barnens utveckling och framtid när ansvaret läggs på någon annan. Dessutom får det många lärare att må dåligt och bli utsatta för idiotiska förväntningar från alla möjliga håll. 

Håller med i mycket här. Det är viktigt att fokusera på analytisk förmåga och källkritik när fakta finns en knapptryckning bort (även om det så klart fortfarande är en stor del av undervisningen!). Sedan om det ställs för höga krav eller inte, det tycker jag beror på vilken lärare man har, om hen förstår att anpassa undervisning och förväntningar utifrån elevernas ålder och förmågor eller inte. Detta läsår undervisar jag t ex treorna i en högskoleförberedande kurs, jag förväntar mig faktiskt en hel del av dem eftersom nästa steg är högskola/universitet, både när det gäller självständighet och kapacitet. Det är dessutom till stor del "vuxna" (myndiga) elever det gäller, vilket också borde innebära lite mer egenansvar och initiativ. Jag har också ettor i år, de kommer direkt från nian och har så klart inte alls samma förutsättningar efter bara en termin på gymnasiet. Jag är mycket väl medveten om att de behöver en helt annan nivå, om inte annat bara utifrån vilken slags kurs det är (samma ämne som treorna men grundkurs som alla läser). Stor skillnad.

Jo, det är sant. På gymnasiet har man ju en uppdelning och vet vilka som behöver kunna vad. Självklart kan de ju läsa vidare ändå, men generellt är det ju så. I grundskolan har man förstås inte den uppdelningen. 

Håller med dig, mycket intressant att fundera på.
Med olika tillvägagångssätt. 
En fördel är i Sverige (ja säkert många liknande länder) att man inte delar upp tidigt som gör i vissa länder. Redan i 6:an bestämmer man om man ska rikta sig mot vidare avancerade studier eller praktisk yrke. Tänker att rätt många kan slås ut då för högre studier. Eller också har jag missuppfattat. Är det inte så i Tyskland? Samtidigt har de väl absolut lägst arbetslöshet bland unga så det kanske är bra system trots allt.