• Anonym (Ts)

    Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

    Vår son går i sexan. Började ny skola nu i höst (skolan är åk 6-9). Han är ordentlig i skolan, gör det han förväntas, stör inte osv. Men han har lite svårt med koncentration och tappar lätt fokus. Samt är ganska långsam. Och är rätt dålig på allt som kräver med analys, läsförståelse osv. Betygen kommer nog vara främst E men kanske något D nu till jul tror vi. Han får lite bättre resultat på en del prov och förhör i tex språk men det mesta annars är nivå godkänt men inte mer.


    Vi lägger jättemycket tid på att hjälpa honom med läxor och inför prov men det räcker alltså inte till högre resultat ändå.


    Men frågan är, vad är liksom normalkurvan i betyg? Vad ska man vara nöjd med höstterminen i sexan och vad kan vi önska för hjälp av skolan framöver för att ge lite extra stöd för att höja detta? Hur hjälper man en elev att förbättra förmågan till analys osv? Att ha E i snitt lär ju inte ta honom in på gymnasiet i nian...

  • Svar på tråden Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?
  • AndreaBD
    Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-20 23:33:09 följande:
    Efter skolan är ju ungarna som en kraschad trasa och vill hem och vara ensam och vila först av allt. Dessutom känns det stigmatiserande att gå på läxläsning.
    Vad menar du att föräldrarna ska göra? Stå utanför skolan som en vakt och förhindra hemgång? De kanske har ett jobb att sköta också.
    Ditt val! Du har valt dina prioriteringar. Det är ju precis det jag säger. Många av dagens föräldrar prioriterera allt möjligt före barnens utbildning. 
  • Räkan77
    AndreaBD skrev 2022-12-20 23:46:16 följande:
    Ditt val! Du har valt dina prioriteringar. Det är ju precis det jag säger. Många av dagens föräldrar prioriterera allt möjligt före barnens utbildning. 
    Min upplevelse är att dagens föräldrar är 100 ggr mer engagerade i sina barns skolgång än tidigare generationer. Men skolan är så mer komplex än tidigare och ställer så mycket högre krav än tidigare, både på lektionstid och på raster. 

    När vi gick i skolan så fanns det knappt några rastvakter och vad som hände på rasterna hade föräldrarna noll koll på om inte ens barn slog ett annat barn blodigt. Nu blir väldigt många föräldrar involverade för det är nolltolerans mot dåligt uppförande. 
  • Anonym (Ts)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2022-12-19 19:28:44 följande:
    Tio timmar är ju inte mycket, vi lade ner mycket tid när vår tvillingar var just tolv år, speciellt SO var svårt för dem.  De var inte mogna. Förstod inte riktigt språket, och hade inte tillräckligt bra läsförståelse. Vi gjorde så att jag läste högt för dem ur texterna, då lärde de sig jättebra, jag läste högt och förklarade om det behövdes. Barn i den åldern behöver oftast lära sig genom att lyssna. Det är så vi lärt oss av de äldre generationerna i årtusenden. Så lärde vi oss i mellanstadiet på åttiotalet genom den sk katederundervisningen,  läraren berättar och eleverna lyssnar. Detta att lära sig påbegynn hand , fungerar inte för många barn. Mina barn har nu klarat gymnasiet med fina betyg så det var värt att hjälpa dem lite extra just i femman, sexan och sjuan var det svårt för dem.
    Fick hem hans relihionsprov igår och han hade svarat riktigt bra på det. Hade rätt på de flesta kortfrågorna. Däremot blev betyget "bara" D eftersom han missar att svara på analysfrågorna. Jag undrar om han ens läser mening två liksom i uppgiften (där det stod just att man skulle jämföra) eller om han bara fastnar på del ett och svarar på den och sen går vidare. 

    Matteprovet däremot (som vi också fick se igår), andra provet på terminen och han hade nog med knapp nöd ett E... 
  • Anonym (Ts)
    AndreaBD skrev 2022-12-20 09:30:34 följande:
    Det konstiga är dock att den läxläsningen som skolorna ändå försöker med då och då, inte nyttjas. Jag har sett det flera gånger under mina hittills 25 år som lärare. Skolorna lägger in läxläsning på två eller tre eftermiddagar i veckan och knappt någon elev kommer dit. Då fick man ta upp det i utvecklingssamtal och bestämma att eleven ska gå dit, och föräldrarna tyckte ju förstås att det var bra, men även då kom inte dessa elever regelbundet (ofta bara en, två gånger). Och föräldrarna reagerade inte på att de inte gick dit. Hur mycket mer ska skolan göra? Då har ju eleven och föräldrarna nonchalerat det. Och detta händer gång på gång! 
    I min sons skola så är det olika tider man går på för olika ämnen. Då finns en lärare där, inte nödvändigtvis den läraren man själv har. Tanken är väl att man går dit, ställer en konkret fråga och får hjälp med det. 

    Min son behöver ju mycket mer stöd än så och har nog svårt att formulera vad han inte förstår. Om han inte förstår matten så kan ju inte läraren på studiestödet sitta med honom i en timma och gå igenom grunderna. 
  • Anonym (Hopplöst)
    AndreaBD skrev 2022-12-20 23:46:16 följande:
    Ditt val! Du har valt dina prioriteringar. Det är ju precis det jag säger. Många av dagens föräldrar prioriterera allt möjligt före barnens utbildning. 
    I min branch inte välja arbetstider för att kunna stå utanför skolan när den slutar. 
    Så det hjälper inte att gå ner i tid heller. Det ärninget vi har rätt att göra heller.

    Ska man ska sluta jobba och leva på socialbidrag? Fast då kommer soc att kräva att man söker alla jobb som finns. Jag har inga problem att få jobb så då kommer jag i så fall inte heller få något heller.

    Jag vet att mitt barn förmodligen aldrig kommer att kunna få någon utbildning eller jobb (även om jag gör allt i min makt för att ska gå) . Därför är det ännu viktigare att jag jobbar och sparar pengar för framtiden så att jag kan försörja mitt barn så länge jag lever. För jag hoppas mitt barn ska orka leva ändå.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 07:09:13 följande:
    Fick hem hans relihionsprov igår och han hade svarat riktigt bra på det. Hade rätt på de flesta kortfrågorna. Däremot blev betyget "bara" D eftersom han missar att svara på analysfrågorna. Jag undrar om han ens läser mening två liksom i uppgiften (där det stod just att man skulle jämföra) eller om han bara fastnar på del ett och svarar på den och sen går vidare. 

    Matteprovet däremot (som vi också fick se igår), andra provet på terminen och han hade nog med knapp nöd ett E... 
    Många barn får underkänt. Då har man problem, var nöjd när han får godkänt! 
  • AndreaBD
    Räkan77 skrev 2022-12-21 00:56:25 följande:
    Min upplevelse är att dagens föräldrar är 100 ggr mer engagerade i sina barns skolgång än tidigare generationer. Men skolan är så mer komplex än tidigare och ställer så mycket högre krav än tidigare, både på lektionstid och på raster. 

    När vi gick i skolan så fanns det knappt några rastvakter och vad som hände på rasterna hade föräldrarna noll koll på om inte ens barn slog ett annat barn blodigt. Nu blir väldigt många föräldrar involverade för det är nolltolerans mot dåligt uppförande. 

    Räkan77 skrev 2022-12-21 00:56:25 följande:
    Min upplevelse är att dagens föräldrar är 100 ggr mer engagerade i sina barns skolgång än tidigare generationer. Men skolan är så mer komplex än tidigare och ställer så mycket högre krav än tidigare, både på lektionstid och på raster. 

    När vi gick i skolan så fanns det knappt några rastvakter och vad som hände på rasterna hade föräldrarna noll koll på om inte ens barn slog ett annat barn blodigt. Nu blir väldigt många föräldrar involverade för det är nolltolerans mot dåligt uppförande. 
    Det kan du ha rätt i, för det vet jag inte. Jag har inte vuxit upp i Sverige och inte sett tidigare generationer. Visserligen har det gått en generation sen jag kom hit och där har jag inte sett så stor skillnad. 

    Det där med högre krav... jag tyckte ju när jag kom hit att Sverige låg på en låg nivå när man tittar på vad som görs i vilken årskurs och hur detaljerat. När jag började plugga till lärare, så suckade lärarna på universitetet över den låga nivån. Det gällde då att skriva något om en engelsk bok vi läste. Engelskan kanske var bra hos många, men inte analysförmågan. Jag hade däremot inga problem med det. Poängen är - hur ska det gå om de svenska ungdomar som sedan vill läsa vidare på universitetet inte har förutsättningarna för det?

    Jag upplever också att nivån sänks på många sätt. Barn och ungdomar är vana vid att allt ska vara underhållande. Och även om lärarna är maximalt påhittiga och skapar så roligt som möjligt så tycker eleverna ofta att det just inte är lika roligt som annat. Just för att det finns så mycket nuförtiden. Dvs. allt som finns på datorn, på nätet, i mobilen. Nivån sänks för att få ungarna med sig. Det ska man vara medveten om, också som förälder. Dagens elever är inte villiga att göra något "tråkigt". Eller snarare, numera tycker de att det är tråkigt. För 20, 30 år sedan tyckte inte ungarna det. Då var det fortfarande roligt att få titta på film t.ex. 

    Kanske är de höjda betygskriterierna ett försök att lyfta nivån igen. Och då tycker ungarna det är jättejobbigt för att de då måste göra även sånt som är "tråkigt". Vad kan man göra åt det? Jag skulle tro att det enda som skulle kunna vända den trenden är att redan föräldrarna skulle behöva se till att barnen bara får väldigt lagom av det där snabb-belöning-digitalt konsumerande. Men ingen vet ju vad som vore lagom, så jag kritiserar inte någon förälder där. Jag gjorde säkert också "fel" med mina barn. Jag tror att dator, mobil och liknande orsakar ett stort problem där. Men vi behöver veta mer exakt, hur vi ska göra.
  • AndreaBD
    Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 07:09:13 följande:
    Fick hem hans relihionsprov igår och han hade svarat riktigt bra på det. Hade rätt på de flesta kortfrågorna. Däremot blev betyget "bara" D eftersom han missar att svara på analysfrågorna. Jag undrar om han ens läser mening två liksom i uppgiften (där det stod just att man skulle jämföra) eller om han bara fastnar på del ett och svarar på den och sen går vidare. 

    Matteprovet däremot (som vi också fick se igår), andra provet på terminen och han hade nog med knapp nöd ett E... 
    Det är dock inte ovanligt att just elever i 6:an missar en del av frågorna. Kanske kan han lära sig att kolla en gång till. Det är förresten något som jag brukar påminna elever om. Jag brukar inte ens ta emot provet om de inte har läst igenom en gång till. Dvs. jag säger att de ska göra det först och sedan lämna in. Det där är verkligen studieteknik. 
  • AndreaBD
    Anonym (Ts) skrev 2022-12-21 07:11:29 följande:
    I min sons skola så är det olika tider man går på för olika ämnen. Då finns en lärare där, inte nödvändigtvis den läraren man själv har. Tanken är väl att man går dit, ställer en konkret fråga och får hjälp med det. 

    Min son behöver ju mycket mer stöd än så och har nog svårt att formulera vad han inte förstår. Om han inte förstår matten så kan ju inte läraren på studiestödet sitta med honom i en timma och gå igenom grunderna. 
    Nej, det håller jag inte med om. Han bör gå dit och få hjälp med allt som han behöver hjälp med. Även om det inte är den vanliga läraren, så är det ju en lärare som förstår att vissa kan ha svårt för sig och kan behöva hjälp med att överhuvudtaget förstå vad man ska göra. Alla lärare kan väl hjälpa med årskurs 6 matte. Och även om de har andra ämnen, så är de vana vid att elever inte ens förstår vad det är de inte förstår. 

    Om fler föräldrar tänker så, så sitter den där läraren antagligen själv där och har inget att göra, när hen mycket väl skulle kunna hjälpa din son. Ta för er av det som finns! 
  • AndreaBD
    Anonym (Hopplöst) skrev 2022-12-21 08:58:24 följande:
    I min branch inte välja arbetstider för att kunna stå utanför skolan när den slutar. 
    Så det hjälper inte att gå ner i tid heller. Det ärninget vi har rätt att göra heller.

    Ska man ska sluta jobba och leva på socialbidrag? Fast då kommer soc att kräva att man söker alla jobb som finns. Jag har inga problem att få jobb så då kommer jag i så fall inte heller få något heller.

    Jag vet att mitt barn förmodligen aldrig kommer att kunna få någon utbildning eller jobb (även om jag gör allt i min makt för att ska gå) . Därför är det ännu viktigare att jag jobbar och sparar pengar för framtiden så att jag kan försörja mitt barn så länge jag lever. För jag hoppas mitt barn ska orka leva ändå.
    Dumheter, andra jobbar också. Du behöver inte vara där, du behöver peppa ditt barn så att hen går dit! Det allra viktigaste för att barn ska lyckas i skolan - vet du vad det är? Att föräldrarna förväntar sig att barnet ska lyckas och att barnet ska göra sitt bästa för att lyckas. Att de säger till sitt barn: "Jag förväntar mig att du gör ditt bästa i skolan! Det är ditt jobb och du ska sköta det! Ta gärna hjälp, fråga läraren eller gå på läxläsning."

    Du har gett upp. Du förväntar dig att ditt barn ska misslyckas. Du förväntar dig att ditt barn är för trött ändå. Det är de sämsta förutsättningarna. Och det där med att försörja sitt barn så länge man lever. Ja, det lär du i så fall behöva göra. Men det är synt. Jag har själv två barn med NPF och de jobbar. Och jag hade en syster med lätt intellektuell nedsättning. Hon dog så snart mina föräldrar inte fanns längre för att hjälpa henne. De hade bara tänkt så långt som sin egen livstid och hon klarade sig uppenbarligen inte utan dem. Det är risken med det hela. 
Svar på tråden Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?