Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Ja, tänk! I fortsättningen ska jag försöka tänka att allt löser sig till det bästa, ibland gör det ju faktiskt bevisligen det :)

Och, om du kan, försök njuta av den sista tiden som ogravid och utan barn! Sen plötsligt blir ju allt lite annorlunda :)

Hur går det för dig?

Den 16e maj berikades våra liv med en liten Saga - hon är helt underbar :) förlossningen blev en jättefin upplevelse och jag är så glad att både mannen och jag är hemma tillsammans till september. Känns som det kommer bli en bra start för den nya familjekonstellationen - lite fattig på pengar bara :)

Åh så underbart! Välkommen lilla Saga, och stort grattis till föräldrar och storebror :) Vad fint att allt har gått bra, jag är så glad för er skull. Det låter också väldigt härligt att vara lediga tillsammans så pass länge, säkert underlättar det för alla att få landa tryggt tillsammans.

Allt verkar gå bra för mig. Det haf just blivit vecka 18. Jag har börjat noja lite inför rul men det är iaf inga tecken på att nåt skulle gå fel. Jag är väldigt lycklig för det :)

Tack!

Snart halva graviditeten då! Rul kommer nog gå finfint:) förstår dottern vad som håller på att hända?

Tack, jag hoppas!

Jaa, hon verkar förstå mer än jag trodde att hon skulle göra. Hon säger ibland att mamma har en liten liten bebis i magen, hon kramar magen och säger att hon kramar bebisen, att vi ska ta hand om den etc. Och så ger hon mig lite extra mat och säger att det är till bebisen :) Så väldigt rart.

Hur har ert stora barn reagerat? Jag tänker mig att det ändå måste vara lite chockartat...

Nej men gud vad gulligt!!

Sonen förstod nog aldrig att det var en bäbis i magen och att det nu är hon som flyttat in hos oss, men vem vet, han förstår nog mer än vad vi tror. Han var väldigt avvaktande till en början men har nu vågat klappa henne <3 lite svartsjuka också, har blivit väldigt pappig så mannen får ibland inte ha saga hos sig utan att han blir jätteledsen. Men det ska bli så fint att se dem växa upp tillsammans <3

Ja, tänk vilken gåva att få ett syskon att växa upp tillsammans med. Dock är det klart att man kan vara lite avvaktande och undrande i början, det är ju en otroligt stor förändring. Vi ska försöka ordna så att vi också kan vara hemma en del tillsammans, det borde ju göra övergången smidigare för alla :)

Låter klokt :)

Har ni varit iväg på rul än? Hoppas allt går bra <3

Jag måste bara säga tack! Tack för att ni är så otroligt ärliga och ger oss andra  hopp. Jag känner igen mig så väl i era texter om att bli besatt och därmed knäpp. Är nästan orolig att min sambo ska lämna mig då tårarna ibland bara vill spruta åt alla håll. Ska försöka hitta andra hobbys och låta saker och ting ha sin gång. Heja 5:e gången gillt, eller 6:e eller 7:e... 

Heja er! Ja man blir lätt lite knäpp, jag tror det beror på att om man väl har bestämt sig för att försöka få barn så har man på något sätt mentalt börjat ställa in sig på ett helt annat liv och på det sättet börjat längta dit. Fördelen för mig och min man blev att när vi väl fick vårat mirakel slapp vi den där chocken vissa får över att livet ser helt annorlunda ut när bäbisen tittar ut. Vi hade redan ställt om livet (på gott och ont) och var bara så lyckligt lättate över att äntligen få leva det livet på riktigt.

Håller tummarna för 5e gången gillt för er!

Förlåt, nu blir det ett himla sent svar! Allt går bra, bf är nu på söndag :) Ser fram emot det väldigt mycket, både att få träffa bebisen och slippa vara så himla tung och dan!

Vet du, jag känner inte någon som inte har blivit lite knäpp! Det är helt ok och hör kanske till, men enklare för en själv om man kan hålla det lite lagom förstås :) Snart är det er tur!

Jaa, såhär i efterhand kan jag tänka att det nog inte skadar att få längta och planera, hoppas och tänka igenom allt några varv. Det är ju att förbereda sig och ställa om, men det var så klart väldigt jobbigt också.

Åh men det är ju idag alltså! Hoppas bäbis kommer snart eller redan har kommit. Sista tiden som gravid kan vara tung både fysiskt och psykiskt, man vill ju bara träffa sitt barn.

Här har vi precis haft 2års-kalas, helt galet att han redan blivit 2 år fast samtidigt att han inte har funnits längre än så. Tiden innan honom känns så avlägsen.

Lycka till nu!