Unga föräldrar, hur har ni råd?

Det räcker till det viktigaste, vi har just köpt hus så vi har det knapert. Men det är bara att priotera... :) Och allt går ju om kärleken finns. :)

Det räcker till det viktigaste, vi har just köpt hus så vi har det knapert. Men det är bara att priotera... :) Och allt går ju om kärleken finns. :)

det fungerar jätte bra! Min sambo har en inkomst på 31000 före skatt\månad.. + föräldrarpenning och barnbidrarg.. Köpte hus förra året.

Vi har en bra ekonomi!

Hej.
Jag var 16 år när sonen föddes och var dessutom ensamstående.
Just då så hade jag väldigt dålig ekonomi. Fick endast ut ca 3500 :- i föräldrapenning, 1050:- barn bidrag samt 1173:- i underhållsstöd. Jag fick vända mig till soc vilket var någonting jag tyckte var otroligt jobbigt. I efterhand så inser jag att det var det enda rätta. Jag om någon behövde få deras hjälp. Idag är jag 21, sambo och har ett till barn. Vi har köpt hus och har en bra och fungerade ekonomi.

Det viktiga är att våga be om hjälp om man verkligen behöver den. Jag hade otroligt mycket hjälp från mina föräldrar, utan dom hade jag aldrig klarat av det. Nu var inte min graviditet planerad och jag uppteckte den inte förens i v. 21. Annars vill jag nog rekomendera att man väntar ett tag tills man har råd.

Jag räknas väl som ung antar jag, är nitton år.
Får mitt barn i början på april, men har redan nu planerat det mesta.
När det gäller saker till bebisen så hör vi oss för med släkt och vänner, vi får mycket ärvda och begagnade saker och jag ser absolut inget fel med det. Enligt mig behöver ett spädbarn inte ha det senaste inom allt och jag sparar hellre pengarna så att jag kan köpa snygga kläder till barnet när han eller hon är så pass gamla att de "har nytta av det".
Som det ser ut nu kommer vi att behöva hjälp från soc ett par månader, men vi ser det som en nödlösning för tillfället och hoppas såklart att turen vänder för pojkvännen när det kommer till jobb och sådant.

sambon jobbar ju heltid och jag pluggar. Men snart ska han vara pappaledig så det blir lite tufft. föräldrapenningen är ju 7000 kr mindre än hans lön, men om han jobbar helger tjänar vi in några tusen där. Sedan får vi förmodligen strunta i att spara det halvår han är hemma.

Ja... Vi var precis fyllda 22 när sonen kom, hade långt innan det köpt lägenhet, hade två bilar, båda hade fast jobb och jag tog så småningom tjänstledigt och började plugga, under studierna blev jag gravid. När jag var gravid köpte vi ett parhus, sålde ena bilen, jag har fortsatt plugga, sambon jobbar heltid, ingen megalön han har precis. Det går hur bra som helst, de enda skulder vi har är på huset och de är ca 150 000, så det är inte mycket i skulder för ett hus. Saker blir väldigt mycket vad man gör dem till, vi har inget överflöd med pengar, struntar i lyxkonsumtion som telefoner, platt-tv, ingen av oss har dator- eller tv-spelsintressen. Nu i sommar jobbade jag heltid och vi kunde renovera klart det mesta hemma plus lägga undan 20 000 (fast då var sparkontot i princip nollat sen en tuff vinter med lite haverier av vitvaror mm). Vi bor på ett ställe där folk klagar på att det inte finns några jobb bla bla, jag har varit arbetslös en månad sammanalgt sen jag gick ut gymnasiet, så jag tror det handlar mer om vilka krav folk har för att de ska söka ett visst jobb, jag har jobbat i kök, som städerska, restaurang, posten, nu i sommras för kommunens VA-sektion som maskinist (ett jobb jag fått tack vare det jag läser).

Hej, har en dotter på 7 månader och bor i hop med pappan/sambon i förstahandskontrakt i hyressrätt vid gullmarsplan. och helt ärligt, har vi det väldigt bra ekonomiskt ställt. Själv får jag föräldrapenning, barnbidrag och bostadsbidrag, så efter min del av våra räkningar, mat och lillans grejer och allt som rör vår budget, betalar också av ett lån själv varje måndag, så efter allt har jag kvar runt 1500 kr varge måndag och de tycker jag är väldigt bra, det är då pengar som jag kan slänga på mig själv eller vad jag vill.

Min sambo, får runt lön varanan fredag, så en fredag går det mesta till räkningar och och allt i vår budget och lillans grejer, men nästa fredag han får lön, är det pengar som han får göra vad han vill med, så det går till att roa oss, slösa ganska mycket, på lillan och spara till resor och så vidare.

tycker vi har lyckats ganska bra med att med vår budget, varge månad så lägger vi in en summa pengar på ett mat konto, och sen lägger vi en summa pengar på konto till lillen, att spara sen lägger vi pengar i en skål hemma, sånt som ska gå till hennes kläder och lekasaker varje månad. Och allt delar vi på i budgeten, lillen, mat, räkningar och så vidare..

Hej!
Jag ska ha bebis om 4 veckor..
Själv kommer jag få lägsta fp men min sambo har fast jobb och tjönar bra med pengar. Vi har även sparat 30000 på ett sparkonto..(det är pengar vi ska ta från om det krisar)

Tror inte vi kommer få problem med ekonomin.. Har även en mamma och pappa som tjänar mycket pengar och kommer ställa upp om så behövs

Jag var 16 när jag fick mitt första barn. Mina föräldrar betalade min del av hyran, sen betalade min sambo andra delen. Annars så var de ganska knapert. Medans man hade föräldrapenning var de väl lugnt. Men sen när jag började skolan så vart de knapert. Jobbar ibland, men de finns inte så mkt tid över till det.

Jag var 19 när jag fick min son. HAnn precis ta studenten och fick lägsta Fp. Min sambo fick som tur väl nytt jobb precis innan William föddes, så tack vare det lyckades vi få det att gå runt. Då bodde vi i en hyreslägenhet och nu 2 ½ år senare väntar vi vårt andra barn, bor i ett hus värderat till strax under 2 miljoner, har stadig ekonomi och kan spara mellan 2-8000 i månaden för tillfället. Men så fort jag går på Fp igen kommer blir sparandet åsidosatt och vårt mål är att klara oss på inkomsterna utan att behöva ta från sparandet. Men hur det går, återstår att se =)

Jag själv fick barn när jag var 17 år.. hade lägsta nivå på föräldrarpenning.. och pappan jobbade lite.. hade inga bidrag alls.. sen separerade vi.. Jag fick gå på socialbidrag när jag började gymnasiet igen vilket jag verkligen inte trivdes med!.. Därför hoppade jag av skolan och började jobba direkt. Jag ville försörja mig och min dotter själv. Inte ha någon som lägger sig i vad jag lägger mina pengar på. Sparade pengar så jag tog körkort.. Jag har levt knapert sen jag fick barn.. Nu har jag börjat plugga igen på komvux för och ta igen mitt gymnasium, då jag tar studielån. Så ja, det går om man vill... Men fan vad fattigt det blir och va ungmamma.. om man då inte har/skaffar sig en rik pojkvän.
Dottern är värt allt besvär, men dock råder jag ingen ung kvinna som inte ha stadig inkomst att skaffa barn. Man går runt med en klump i magen vissa perioder vilket inte är nyttigt för hälsan.
Tack för mig.

Make a wish skrev 2008-08-30 22:03:35 följande:

orkar inte läsa alla svar så svarar bara på ts.

fick mitt första barn mån efter jag fyllde 19, hade då hunnit studera in sista månaderna i skolan och fick min examen, började arbeta timmar när barnet var 3 mån och heltid vid 6 mån, enda gången jag behövde hjälp utav soc var under 3 mån tid precis när jag flyttade hemifrån (alltså innan barnet kom)

har väll aldrig haft några större problem ekonomiskt, jobbar jag så har jag ut ca 20´000kr/mån, tar jag up f-penning får jag ut 13´000kr e skatt/mån.
om jag skulle avra arbetslös så får jag ut högsta ersättningen osv.

Bor i villa sedan ett år tillbaka med mina barn och min sambo, väntar mitt tredje i dagsläget med bf i mars.

har inte fått en krona av mina föräldrar utan har alltid fått klara allt själv, både lägenhet/körkort och inhandling av allt jag behöver.

Vi har inte råd. -.-

Vi har det bra ekonomiskt min sambo har bra lön och jag har bra fp då jag jobbade ca 1 år innan lillan föddes i juli i år. har precis köpt lägenhet och allt ser väldigt bra ut..men jag tar dock inte ut full fp då jag vara hemma länge!!
jag har just fyllt 20 och dotterns underbara pappa är 24.