Unga föräldrar, hur har ni råd?

pengar är inte viktigt man kan klar sig på det man får + det sambon jobbar och får.
Så länge barnen har mat på bordet kläder att ta på sig leksaker att leka med och lära sig. och kärlek så mår jag och barnen bra.

Jag var 19år när jag födde min första dotter och dessutom ensamstående. FP var den lägsta nivån (60kr om dagen INNAN skatt) men jag arbetade extra som kanslist för att kunna försörja oss. När hon var 11mån började jag och plugga och hade då 6700kr i CSN. Den hjälp jag hade från staten var bostadsbidrag. Annars klarade jag detta själv och tösen fick vad hon behövde. Det går att leva på lite pengar och ändå ha det bra. Mycket som vi anser vara "standard" i våra liv nu för tiden är egentligen lyx, som man prioritera bort när man inte har en massa pengar att strö omkring sig.

Det jag har fått av mina föräldrar är att jag fick bo hemma till tösen var ca 10 månader, men jag fick betala hyra 1000kr i månaden.

Nu är jag 27år, har två barn och en sambo. Sambon pluggar heltid, jag pluggar heltid och arbetar 50%. Båda tar bara halvt studiestöd. Men vi klarar oss utmärkt ändå trots en ganska liten inkomst varje månad. Det är ju inte tal om att spara undan en massa till semester resor men det har vi tid med senare i livet om vi nu vill det.

Jag var 19 när jag blev mamma han precis fylla 20.
jag bodde på BB till 2 veckor mamma ville inte ha mig boende hemma men tillslut när soc gick i mellan så var hon tvungen.
dag bor jag tillsammans med min sambo och har vårt första barn som föddes 08

Jag fick mitt första barn några dagar innan jag fyllde 21, nu är jag 23. Jag pluggar och får bidrag från CSN, sedan får jag vårdnadsbidrag då sonen inte har någon dagisplats, och så har jag ett eget företag (jag är rätt slut på kvällarna). Min sambo har ett jobb, fast han räknas inte som ung.

Handlar inte om att man ska kunna ge sitt barn det nyaste på marknaden. Säger bara att jag blir skit förbannad att min skatt ska gå till de som inte klarar att ta hand om sina liv.

Jag skiter i om min skatt går till dom som har Soc jag tänker bara på att mamman och barnet ska ha det bra i livet.

Jag lever på soc och min fästman söker jobb och vi ska ha barn. Är absolut inte rädd för att erkänna det.

Jag och min sambo ska få vårat första barn i slutet av december.
vi kommer att leva på föräldrapenning och hans lön. inget soc alls.
min gubbe har ett fast jobb som cnc-operatör och vi kommer att klara oss på den. och jag går just nu på a- kassa och den kommer att bli grunden till min fp.
våra föräldrar kommer inte att ge oss några pengar. dom har hjälpt till att betala sängen till lillan. men annars så köper vi allt själva.
det sitter ju inte alltid i åldern det där med att ma måste ha hjälp av soc. finns faktist "gamla" vuxna som använder sig av dom med.

Tycker inte du verkar ha särskilt med empati eller förståelse för att livet inte alltid går som man hade tänkt eller som är ideelt. Kanske vi hellre skulle haft ett samhälle som i USA? Jag är otroligt glad för det systemet som finnes i Sverige (Norge) även om jag inte har haft behov för att utnyttja något av det själv (än).
Man vet aldrig vad framtiden bringer och en vacker dag kanske en själv sitter där i klemma även om man har gjort "allt rätt". Kanske separerar du och mannen, du blir sjuk eller förlorar jobbet etc. Du kan aldrig veta vad som kommer och att säga att du inte vill att "din skatt" ska gå till "de som inte kan ta hand om sina liv" verkar nåååågot korttänkt.
Varför inte heller vara glad för det bra systemet vi har här? Som gör att även de som har haft tex en taskig barndom också kan få ett bra liv även om de kanske måste inom soc först. Det är aldrig ett barn sitt fel att det har haft en taskig barndom, och ofta är det väl just de barnen som änder med livssituationer som kanske inte är helt ideela. Så även om du har haft en underbar barndom och fått all den kärlek och kunskap man kan få, så tycker jag alla borde ha medkänsla nog att förstå att det inte är lika lätt för alla.
Och jodå, jag ser att du gärna hjälper de som bor i tex Afrika och ikke har något val att få ett bra liv. Men jag vill gå så långt att säga att många, många svenskar har hellre inte de största förutsättningarna till att få ett bra liv! Även om det för dig, i din lilla värld, kan se ut till att alla här i Sverige har de samma förutsättningarna och du har bara tagit bättre beslut och gjort bättre val än de som går på soc. Så lätt är det inte, så kom ned från din höga häst.