Unga föräldrar, hur har ni råd?

Jag har precis fyllt 22 och sambon är 24, tillsammans har vi en son som blir 1 år i nov. Vi klarar oss hur bra som helst. Jag har jobbat sen jag var 16 och jobbat heltid med fast jobb sen jag sluta gymnasiet (19) vilket gör att jag har en hyglig föräldra penning, sambon också fast jobb. Vi bor i lgh och i november förra året köpte vi en helt ny bil, sparar undan en del och snålar absolut inte. Nu efter föräldraledigheten kommer jag börja studera men vi kommer fortfarande klara oss bra. bara för att man är ung behöver man inte ha det sämre än någon som är 50

Fick barn när vi var 18 och vi bodde då i en tvåa. Jag hade sommarjobbat innan samt jobbat extra efter skolan så vi hade en liten buffert, samt att min man sommarjobbade den sommaren samt jobbade extra. Sedan har han pluggat på högskolan (gör ännu) och får du då studiemedel av csn.

I dagsläget bor vi i en trea med andra barnet påväg (är 20 år nu) och pengarna vi får in är barnbidrag, fp, csnpengar, bostadbidrag och ett par tusenlappar i extrapengar som jag jobbat in på kvällar och helger. Totalt ca 12.000 kr och det klarar vi oss gott på. Har drygt en tusenlapp över varje månad som dottern får på ett sparkonto =)

Nu är jag inte så ung längre (25 år), men har ju varit ung mamma. Vi har levt på sambons inkomst och barnbidrag. Det har alltid gått utmärkt. Nu får jag även lån från csn.

23 och 20, dotter på 10 månader. Jag jobbar heltid och får 15-17.000 efter skatt. Tjejen är har föräldrapeng och jobbar så ofta hon kan på helgerna. Funkar finfint.

Jag har tyvärr fått svälja min stolthet och gå till Soc ett par gånger. Har 2 barn är 25 idag, var 19 när jag fick den första. Och ja. Pga en del som hänt under åren med deras pappa, så har det tyvärr inte blivit att man kunnat skaffa sig något ordentligt jobb. Har haft en del strö jobb och det är knappt det går runt. Jag skämms inte för att säga att jag går på soc. Däremot så känns det väldigt förnedrande att behöva gå där. Men tyvärr, så är jag väldigt låst med tider. Kan bara jobba dagtid, och den minste är ett vandrande virus som tar på sig alla sjukdommar som finns på dagis :-S Och har ingen annan som kan ställa upp och passa så man hade kunnat ta andra tider heller.
Så i mellan åt så känns allt helt hopplöst. Men man måste kämpa vidare. Med andra ord, det är tufft, men man får kämpa vidare.

Jag tycker bara det är skit att vi som jobbar ska behöva betala för er som skaffar barn utan jobb. Tycker det är så jäkla ansvarslöst!

min sambo får ut ca 12000:- i lön efter skatt
jag får ut ca 10000:- i mammapenning efter skatt
samt barnbidraget på 1050:- ..

vi klarar oss helt ok. är 21 & 22 år gamla :)

..sen vill jag bara tillägga en sak: jag förstår inte varför folk, speciellt unga mammor, skäms över att gå till soc för ekonomisk hjälp? DET tycker jag är att klara sig själv.

istället för att låna pengar av sina föräldrar / bo hemma osv så tar man sitt ansvar, söker dom bidrag som går att få och gör sitt bästa för att ens barn ska få en bra vardag. vart ligger skammen i det?

om jag skulle vara i en sits där jag helt plötsligt inte kunde ta hand om min dotter, rent ekonomiskt, så skulle jag vara överlycklig att vi bor i ett land som har ett fungerande säkerhetsnät när sånt händer.

min mamma jobbade länge som chef för familjerätten på östermalm och i know for a fact att ingen på socialtjänsten eller familjerätten ser ner på unga mammor eller folk som behöver hjälp från soc. dom är DÄR för att hjälpa.

Hej du.

Min man och jag fick vårt första barn när vi var 23 resp 24 år gamla, vet inte om det är "ungt" för dig?
Hur som helst, så pluggade vi båda två, bodde i en tvåa och fick "hjälp" från samhället i form av studiestöd, studielån, lägsta föräldrapenningen samt bostadsbidrag och barnbidrag. Vi klarade oss bra på det, även om det inte var så lyxigt.
Till saken hör tt jag, vid sidan av studierna under graviditeten, jobbat extra 9 mil bort för att jag ville få upp min FP. Det fick inte, fick jag vet i efterhand, eftersom jag pluggade med studiemedel så _kunde_ jag inte höja min FP. Märkligt!
Något barntillägg för studenter fanns inte heller då.

Jag vill bara, i all enkelhet, påpeka att bara för att man är ung förälder, betyder inte det att man inte klarar sig ekonomiskt! Det finns jättemånga "unga" föräldrar som kan pyssla ihop ekonomin med bravur trots dåliga förutsättningar. Att just bli förälder är väl ett av de bsta sätten som finns att lära sig - och vilja- klara sig på egen hand.Det finns nog minst lika många pensionärer, om inte fler, som inte klarar sig utan soc bidrag, som det finns "unga" föräldrar i den sitsen.

Var inte så fördomsfull!