Tussen,
Jag forstar var du kommer ifran, men jag ar vuxen. Forstar dina barn??? De vet inte vad du gick igenom och hur det kandes, darfor kanske det lilla du gor, (daskar etc.), kanns lika krankande och skrammande som de valdigt hysteriska krankningarna du upplevde??
Man skall inte skramma sina barn till att gora ratt, man skall lara dem att forsta varfor man gor ratt.
Min man har lite samma ideologi som dig; han blev misshandlad ofta, (och vi snackar misshandlad), bade fysiskt och psykist nar han var liten och tycker inte att en dask eller knapp pa fingrarna skadar. Men det ar ju enbart pga att han upplevde det han gjorde pa den nivan han gjorde. Jag blev aldrig agad, men kommer ihag med skrack hur min mamma en gang skrek till mig helt hysteriskt nar jag var fyra for att jag gjorde nagot mot min brorsa. Jag vet nu nar jag ar vuxen att hon gjorde vad hon gjorde for att hon var radd att jag skulle skada min brorsa. Jag fattade det inte da, och fastan jag forstar det nu sa ar det ett minne som jag kommer ihag med obehag. Nar jag forklarade det for min man sa tror jag att han fattade var jag kommer ifran. Jag vet att han kommer ha som en reflex att vilja anvanda aga, men jag har bett honom att han skall komma till mig nar han kanner sa. Far hoppas att det funkar. Jag vill inte skramma mina barn, det lilla minnet jag har, mitt enda av obehag fran barndomen mer eller mindre, ar nog for att jag inte skall vilja gora nagonting som gor att mina barn kanner sa.
Men skulle inte vilja presentera honom till min dotter.