Fick ni smisk?

Jag skulle avrada fran daskar etc. enbart for att det efter en gang har precis samma effekt som ett nej, och for att jag tror att det i langden tar mer pa oss som foraldrar att anvanda fysisk disciplin.

Ni som blev lite hardare behandlade, vad far er att tro att era barn inte tycker att era "mildare" daskar inte ar lika hemska som det era foraldrar gjorde mot er?? Om man inte har upplevt det hardare hur vet man da att det lilla man upplever inte ar sa hemskt?? Skulle ni vilja att era barn har samma kanslor om er som ni har om era foraldrar??

Bara nagra funderingar, och sorry om det blev OT!!

håller med julmusten där..

Född -69 och fick aldrig smisk. Hade en kompis som fick smäll då och då och det sågs ju inte som något konstigt. Annars tror jag väl inte att det förekom bland mina vänner i allmänhet. Inte vad jag vet om, i alla fall.

Ser inte smisk eller daskar, inte ens på "större" barn som något lyckat inslag i barnuppfostran. Det ger, minst sagt, knasiga signaler och är, tänker jag, kränkande oavsett hur hårt man tar i. Eller löst...

Min Melker har vid vissa tillfällen snärtat till mig med handen när han blivit arg eller frustrerad och orden inte räckt. Om jag då talar om för honom att det inte är okej att slå; hur märkligt blir det inte då att praktisera något man inte tillåter honom att göra?

-79:a

Aldrig fått smisk eller daskar heller för den delen. Inte ens när min dotter är som mest tålamodsprövande skulle hon få smisk.

fick stryk av pappa fr att jag föddes till jag var 16. då anmälde jag honom. så än idag är det ngt jag kämpar med med mig själv. det sitter som ngn nämnde här ovan i märgen att daska till min dotter när hon beter sig men jag hoppas verkligen att jag aldrig går över den gränsen. skulle jag göra det så hoppas jag att hon anmäler mig som jag gjorde med min pappa.

född 79 ska jag kanske tillägga att jag är.

Lagen ändrades så tidigt som 1966, då togs den sista paragrafen bort som gav föräldrar rätt att slå sina barn i uppfostringssyfte.
Min äldre syster minns de diskussionerna som blossade upp då, många tyckte att det var bra att lagen ändrades men det fanns ändå många som tyckte det var befängt. Tyvärr medförde barnaga ändå inget straff utan det kom att dröja till 1979 innan det i lagen uttryckligen förbjöds med straffpåföljd. Min äldre syster fick aga, därför att mina föräldrar trodde att det var så man måste uppfostra barn. Tack vara 66-års diskussioner fick de stöd för sina tveksamheter inför om det verkligen var rätt, jag slapp således undan.

född 80 och ja jag fick smisk några ggr, men vad jag vet och förstår var jag helt hysterik hela uppväxten, inte för att smisk eller aga är något jag förespråkar så kan jag ändå förstå min morsa.... har inga minnen av det.... däremot är jag knepig och alltid varit... och eftersom min mamma inte har vetat att jag är "onormal" förrän nu då jag gått på utredning (har bla adhd-drag osv) så förklarar det kanske lite mer om hur jag borde ha behandlats, men vad gjorde man på den tiden då man inte hade koll?

jag är född 81 och har fått kanske 4-5 örfilar, fast det var när jag blev äldre, runt 15-16 år. kan faktiskt förstå varför jag fick dom örfilarna av min mamma.

Med jag har aldrig fått smisk när jag växte upp.
Både mamma och pappa är väldigt bra på att prata om saker o ting.

Julmusten - svarar till dig =)

Alltså alla vi är olika, alla är skapta på olika sätt. Jag kunde ibland förtjäna en örfil av morsan men från att gå till en dask i rumpan på ett blöjbarn vilket gör inte ont på dem, det är bara smällen som låter som skrämms till att bli "misshandlad" för det var det jag blev några gånger. Jag skulle aldrig utsätta mina barn för de stryk jag fick av farsan. men jag tycker inte att det är fel med en dask i rumpan ändå för att det är inte misshandel. Förstår du skillnaden?
Min farsa slog mig så pass mycket att jag inte gick till skolan på över en vecka. hade fläskläpp blåmärken på rygg och mage.. fick sparkar av honom, knytnävar. Förstår du vad jag vill komma till?
Skillnaden?
Jag kommer bara ihåg en gång när min lillasyster var ca 2 år då bet hon min mamma i armen så hårt att det blev märken och blåmärken, då tog mamma hennes arm och bet tillbaka(fast inte så att de blev några märken)
Bara för att hon skulle känna hur de känns.