Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Och jag tror mer på den fria leken och mindre på aktiviteter. När jag växte upp på 80-, och 90-talet, hade inga lågstadiekompisar veckan fylls av aktiviteter. De flesta hade max två uppbokade eftermiddagar. Någon hade tre. Min dotters kompisar har knappt tid att leka, för de springer mellan fotbollen och dansen och handbollen och så kan de inte vara med på den roliga fredagsfritidsen, för då är det tennis. Och så minst en match varje helg. När de väl samlas för att leka, vet ingen längre hur man leker. ?Har ni ingen IPad att spela på?? är en vanlig fråga. Efter en stund kommer de igång och sen vill de aldrig sluta pyssla, leka med Barbie eller stänga den nyöppnade detektivbyrån de just öppnat. 

Jag ser inget behov för gemene barn att ständigt vara uppbokad. Var finns tiden att pilla sig i naveln, vara barn och att få vila?

Tror stenhårt på att det är telefonernas fel ur många aspekter.

1. Barnen rör sig mindre 
2. Barnen isolerar sig mer
3. Barnen utsätts konstant för inlägg om hur de inte duger.
4. Barnen utsätts för allt negativt som händer i världen genom skärmarna. 
5. Barnen ägnar sig åt "doom scrolling", där de utsätts för snabb underhållning som aldrig tar slut. Alla dessa mini-dopaminkickar och konstanta stimulansen torde ju krångla till det i hjärnan.

Sen tror jag också att man idag förstorar sitt dåliga mående till den grad att man mår dåligt för att man mår dåligt. Vi är inte skapta till att må bra hela tiden. Vi är skapta till att överleva. Men nu målar alla i ens omgivning upp en bild över det perfekta livet. Så när vårt eget liv inte är perfekt gör vi det till ett större problem än vad det är.

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

---

Modern barnuppfostran verkar bygga mycket på att aldrig hamna i konflikt med sitt barn.

Och jag tror mer på den fria leken och mindre på aktiviteter. När jag växte upp på 80-, och 90-talet, hade inga lågstadiekompisar veckan fylls av aktiviteter. De flesta hade max två uppbokade eftermiddagar. Någon hade tre. Min dotters kompisar har knappt tid att leka, för de springer mellan fotbollen och dansen och handbollen och så kan de inte vara med på den roliga fredagsfritidsen, för då är det tennis. Och så minst en match varje helg. När de väl samlas för att leka, vet ingen längre hur man leker. ?Har ni ingen IPad att spela på?? är en vanlig fråga. Efter en stund kommer de igång och sen vill de aldrig sluta pyssla, leka med Barbie eller stänga den nyöppnade detektivbyrån de just öppnat. 

Jag ser inget behov för gemene barn att ständigt vara uppbokad. Var finns tiden att pilla sig i naveln, vara barn och att få vila?