Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Vet inte om jag tycker det var så mycket bättre när det fanns mer skam i att prata om det. Jag har inga barn men hade kunnat ha i den åldern. På den tiden var det odiagnostiserade NPF:s och allt möjligt som inte bidrog till bra mental hälsa med tidningsideal etc.

Den konstanta närvaron online är inte alltid till ens fördel men för vissa grupper är den ett stort hjälpmedel.

Den ständiga rädslan att någon kan lägga ut alla ens misstag online är inte kul.

Ska du ha unkna värderingar kan det meddelas att papporna tjänar oftast mest pengar och försörjer mamma och barn.

Tog de sig verkligen igenom det? De blev inte bara trasiga vuxna med trasiga barn pga avsaknad av verktyg att hjälpa sina barn? 

Jag undrar om den psykiska ohälsan verkligen ökat eller om det bara är så enkelt att vi pratar mer om det idag. Jag hade svår ångest som barn (80/90-tal) men det var inget man pratade om alls. Ont i magen VARJE dag?  Bit ihop och gå till skolan. Resultat: tre utmattningsdepressioner i vuxen ålder. Men jag har ju ändå tur: klasskompisen som inte mäktade med att bita ihop och tog livet av sig vid 13-års ålder hade ju ingen chans att bli vuxen. Eller han som självmedicinerade och dog av en överdos vid 27. Vet inte om jag tycker att någon av oss direkt "tog sig igenom det". 

 Vad baserar du det på?

Statistik från SCB

Att män tjänar mer än kvinnor är inte detsamma som att de försörjer familjen.

Du borde jobba på din egen läsförståelse istället för att ifrågasätta andras.

Min poäng är väl mer att det inte är så mycket man kan göra. Det är exempelvis väldigt svårt för en ung människa att hitta eget boende. Där kan man som förälder såklart bospara och annat. Men på det hela är det svårt.
Det jag själv satt fokus på är att stärka självförtroendet, att lära och utvecklas med en god portion frihet. Att duga som man är.
Men det i sig behöver ju inte betyda att man vaccinerar någon från psykisk ohälsa.

Pengar in pengar ut

Säg att kvinnan får ut 25000, mannen 40000. Hushållet, med barn, kostar 20000.
Hur försörjer HAN, och inte DE, familjen?

Detta är ju också en stor del av problemet, att vi blivit så Individualistiska och inte längre ser familjen som en grundlöggande enhet. Det ger ju mycket  mindre trygghet för barnen både psykologiskt och materiellt.