• Anonym (Ts)

    Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

    Jag är född på 1970-talet. min generations barn som växer upp nu lever ju så klart ett helt annat liv än vi i vår uppväxt, så är det ju för varje generation. Men den största skillnaden är väl detta med psykisk ohälsa som verkar breda ut sig oerhört. Läste att man ser det som en förklaring till att födelsetalen gått ner kraftigt osv och då är det ju verkligen ett problem på samhällsnivå. 


    hur kan en hel generation må så mycket sämre psykiskt när deras föräldrar inte gjorde det? 


    hur ser du som har barn i ålder ungdom-unga vuxna idag på detta? ((10-25 år kanske). Vad beror det på? Vad har ni som föräldrar gjort för att stärka era barn mentalt? Vad har eller inte har samhället gjort på individnivå? 


     

  • Svar på tråden Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Örebro) skrev 2024-11-16 11:29:03 följande:
    Säg att kvinnan får ut 25000, mannen 40000. Hushållet, med barn, kostar 20000.
    Hur försörjer HAN, och inte DE, familjen?

    De kanske är sambos och betalar lika mycket. Han sparar femtontusen i månaden i aktiefonder och åker skidor i alperna med kompisar  Hon har inte en krona över när månaden ör slut och har ingen som helst ekonomisk trygghet.  Detta förekommer , jag känner just en sådan familj. 


    Då försörjer han, tyvärr, inte sin familj. 

  • Anonym (Örebro)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-16 11:30:21 följande:

    Detta är ju också en stor del av problemet, att vi blivit så Individualistiska och inte längre ser familjen som en grundlöggande enhet. Det ger ju mycket  mindre trygghet för barnen både psykologiskt och materiellt. 


     


    Men varför lägga allt på mammorna?
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Örebro) skrev 2024-11-16 11:33:47 följande:
    Men varför lägga allt på mammorna?
    Det är nog snarare ett samhällsproblem. Förändrade normer i samhället. Jömstölldheten har blivit viktigare än allt annat. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Vi är en stabil kärnfamilj som så många verkar efterfråga, vi är inte rika men har bra ekonomi, våra 12-åringar har två närvarande och engagerade föräldrar, de har både vänner och intressen IRL.

    Ändå för vi en ständig kamp mot skärmarna. Särskilt med sonen. Hur det hade blivit om vi hade haft sämre förutsättningar, vill jag knappt ens tänka på.

    Jag är övertygad om att den digitala utvecklingen spelar stor roll. Många ungdomar fastnar framför skärmen, utvecklar inte sociala färdigheter, blir inbundna och ängsliga. Man har ju t om hört om föräldrar som söker jobb åt sina tonåringar eller 20-åringar! Eller följer med på anställningsintervju! 

    Att tipsa barnen om jobb eller hjälpa till med första CV:t är en annan sak, det kommer vi göra, men inte söka ÅT ungen.

    Sen har vi större klassklyftor idag och fler familjer har det ekonomiskt svårt jämfört med för 20-30-40 år sen. Det har blivit tuffare för många. Plus nya samhällsproblem, mer segregation och otrygghet. Plus nedskärningar i skola osv. Allt sånt spelar in. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-11-16 11:39:02 följande:

    Vi är en stabil kärnfamilj som så många verkar efterfråga, vi är inte rika men har bra ekonomi, våra 12-åringar har två närvarande och engagerade föräldrar, de har både vänner och intressen IRL.

    Ändå för vi en ständig kamp mot skärmarna. Särskilt med sonen. Hur det hade blivit om vi hade haft sämre förutsättningar, vill jag knappt ens tänka på.

    Jag är övertygad om att den digitala utvecklingen spelar stor roll. Många ungdomar fastnar framför skärmen, utvecklar inte sociala färdigheter, blir inbundna och ängsliga. Man har ju t om hört om föräldrar som söker jobb åt sina tonåringar eller 20-åringar! Eller följer med på anställningsintervju! 

    Att tipsa barnen om jobb eller hjälpa till med första CV:t är en annan sak, det kommer vi göra, men inte söka ÅT ungen.

    Sen har vi större klassklyftor idag och fler familjer har det ekonomiskt svårt jämfört med för 20-30-40 år sen. Det har blivit tuffare för många. Plus nya samhällsproblem, mer segregation och otrygghet. Plus nedskärningar i skola osv. Allt sånt spelar in. 


    Ja, vi kämpade också varje dag med vår son om skärmarna. Jag vet att jag inte hade klarat det om jag varit ensamstående och knappast min man heller. Så skärmarna kanske är  det största problemet men det underlättar ändå väldigt mycket om det finns två närvarande föräldrarna som hjälps åt. 
  • Anonym (Örebro)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-16 11:35:09 följande:
    Det är nog snarare ett samhällsproblem. Förändrade normer i samhället. Jömstölldheten har blivit viktigare än allt annat. 
    Ett samhällsproblem att mammor får skulden för allt och papporna skiter i sina barn? Jo, det tycker jag.
    Om samhället var jämställt och både män och kvinnor ansvarade för barnen vore det betydligt bättre.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-16 11:30:21 följande:

    Detta är ju också en stor del av problemet, att vi blivit så Individualistiska och inte längre ser familjen som en grundlöggande enhet. Det ger ju mycket  mindre trygghet för barnen både psykologiskt och materiellt. 


     


    Ensamstående mammor var relativt vanligt på 70-talet också, och ännu vanligare på 80-talet.

    Det förklarar inte förändringen i ungas psykiska hälsa de senaste 20 - 30 åren.

    Frånvarande pappor är det största problemet. Visst finns det olämpliga mammor. Men de flesta mammor gör så gott de kan och ska inte skuldbeläggas för att pappan skiter i sina barn.

    Man kan och bör ta ansvar för sina barn även om man inte lever med den andra föräldern.

  • Anonym (abc123)
    Anonym (Ts) skrev 2024-11-16 10:05:57 följande:
    Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

    Jag är född på 1970-talet. min generations barn som växer upp nu lever ju så klart ett helt annat liv än vi i vår uppväxt, så är det ju för varje generation. Men den största skillnaden är väl detta med psykisk ohälsa som verkar breda ut sig oerhört. Läste att man ser det som en förklaring till att födelsetalen gått ner kraftigt osv och då är det ju verkligen ett problem på samhällsnivå. 


    hur kan en hel generation må så mycket sämre psykiskt när deras föräldrar inte gjorde det? 


    hur ser du som har barn i ålder ungdom-unga vuxna idag på detta? ((10-25 år kanske). Vad beror det på? Vad har ni som föräldrar gjort för att stärka era barn mentalt? Vad har eller inte har samhället gjort på individnivå? 


     


    Det kreativa i att upptäcka och utforska världen tillsammans skapar ett slags förståelse för densamma. Då barn och unga använder sitt språk i världen här och nu, så skapar de samtidigt en gemensam referensram, alltså ett gemensamt sätt att förstå och interagera med sin omgivning (sociala responsivitet). Jag tror att dagens teknik försvårar denna utveckling, avsevärt. Sedan tror jag att vi idag har för mycket slask som stör barn och ungas utveckling. Med slask menar jag att det finns för många ekonomiska intressen. Barn och unga rör sig mindre idag vilket självklart ger en sämre hälsa. Vad kan detta få för konsekvenser? Svårigheter att skapa en identitet. Man förstår inte varandra och det blir lättare att slå någon annan. Därefter är det ju lätt att börja fundera över vad slags värld vi lever i med miljöförstöring, oro för krig och sociala orättvisor överlag.


  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-11-16 11:46:08 följande:

    Ensamstående mammor var relativt vanligt på 70-talet också, och ännu vanligare på 80-talet.

    Det förklarar inte förändringen i ungas psykiska hälsa de senaste 20 - 30 åren.

    Frånvarande pappor är det största problemet. Visst finns det olämpliga mammor. Men de flesta mammor gör så gott de kan och ska inte skuldbeläggas för att pappan skiter i sina barn.

    Man kan och bör ta ansvar för sina barn även om man inte lever med den andra föräldern.


    Den psykiska ohälsan hos femtonåringar har ökat långsamt ända sen 1985. Det innebär att det har ökat för alla barn födda efter 1970. 
    Bland barn födda före 1970 var det väldigt få som gick på förskola, den stora förändringen var kring 1970, då började en större andel av barnen på förskolor när mammorna började arbeta.
    Mina lärare på låg och mellanstadiet  sa att barnen blev som elever mycket, mycket sämre när majoriteten kom från förskolor till skolan, i början på åttiotalet.
    De var oroliga, kunde inte sitta stilla och hade mer koncentrationsproblem , jämfört med min årgång , mitten av sjuttiotalet, på samma skola, i min klass var det ett fåtal som gick hos dagmamma och ingen gick i förskola.

  • Lynx123

     Tror att det alltid funnits men nu kan man prata om det öppet. Lite som homosexualitet - på 50-talets var ingen gay.

Svar på tråden Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?