Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Anonym (Ts)

Sat 16 Nov 10:05
136 svar

Visa endast Anmäl

Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Jag är född på 1970-talet. min generations barn som växer upp nu lever ju så klart ett helt annat liv än vi i vår uppväxt, så är det ju för varje generation. Men den största skillnaden är väl detta med psykisk ohälsa som verkar breda ut sig oerhört. Läste att man ser det som en förklaring till att födelsetalen gått ner kraftigt osv och då är det ju verkligen ett problem på samhällsnivå.

hur kan en hel generation må så mycket sämre psykiskt när deras föräldrar inte gjorde det?

hur ser du som har barn i ålder ungdom-unga vuxna idag på detta? ((10-25 år kanske). Vad beror det på? Vad har ni som föräldrar gjort för att stärka era barn mentalt? Vad har eller inte har samhället gjort på individnivå?
- «
- ‹
- Sida 6 av 13
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?
Anonym (Örebro)

Sat 16 Nov 13:53
#51

Visa endast Anmäl

Anonym (Mammor) skrev 2024-11-16 13:52:18 följande:
Marknadsföringssiffror begs to differ.
Du påstår väldigt mycket utan att belägga det. Lugna ner dig och presentera fakta istället.
Xenia

Sat 16 Nov 14:57
#52

Visa endast Anmäl

Anonym (Rob) skrev 2024-11-16 12:17:27 följande:
Det låter som att den psykiska ohälsan har ökat i precis samma takt som övervikten har gjort. Ta tag i övervikten och den psykiska hälsan blir bättre.
Haha, din käpphäst!

Det kan vara tvärtom. En del vuxna självmediciner sin psykiska ohälsa med alkohol eller olagliga droger. Barn (och en del vuxna) självmedicinerar med mat/godis.
TvillingmammaVästgöte

Sat 16 Nov 14:58
#53

Visa endast Anmäl

Xenia skrev 2024-11-16 12:42:37 följande:
Jag gjorde inget annat än att locka ut min blyga och osäkra dotter på olika aktiviteter. Och efter några år så var min dotter självsäker och pigg på utmaningar.

Hon berättade en gång när hon och hennes vänner pratade om en tjej som mådde dåligt. De andra sade dystert typ "ja, det är inte lätt att leva". Hon visste inte vad hon skulle säga, hon tyckte att allt var bra, skolan, föräldrar, vänner, fritidsintressen.

Hon gick på förskola också och trivdes bra där. Jag såg det som enbart positivt att hon fick träffa andra barn. Men det verkar ha blivit sämre på senare år, för många barn per vuxna.

Jag tror också att mycken ohälsa beror på mobilerna. Mobbning, influensers, pedofiler m m. Ett råare klimat där barn riskerar att misshandlas och förnedras och sedan läggs det ut på nätet. Föräldrar har ingen aning om vad deras barn gör eller utsätts för på nätet.

Jag hade ingen aning om hur svårt det kan vara att vara förälder (och barn). Vete tusan om jag vågat skaffa barn då.

Jag tror också jättemycket på aktiviteter. Jag hade själv massor av aktiviteter som barn på sjuttiotalet, trots att det inte var vanligt då. Dessa aktiviteter gjorde mig lycklig. Jag fick olika färdigheter , jag utvecklade min sociala kompetens och fick många vänner i olika sammanhang.
Därför har jag velat prioritera detta för mina barn. De har haft många aktiviteter hela skoltiden, som hjälpt dem på många sätt med vänner och gett dem en rik fritid. Idag som unga vuxna kan de olika saker som de har nytta av och som stärker deras självkänsla. Att vara hyfsad på racketsport, över genomsnittlig på att simma, kunna spela ett instrument, det är färdigheter man har med sig hela livet.
Viktigt är dock att aktiviteterna inte blir för kravfyllda så att det blir stressande för barnen, förstås.
Xenia

Sat 16 Nov 15:05
#54

Visa endast Anmäl

Core skrev 2024-11-16 12:56:56 följande:
Jag har några gissningar. Jag tror nämligen inte att skärmar är ett enkelt svar, utan isåfall mer indirekt. Art ständigt vara övervakad dödar gädjen och fantasin i barndomen, hela den utforskande fasen mellan 8~13 där man smyger runt i skogarna, tar omvägar efter skolan för att spionera på den sura gubben längst ned på gatan i grannkvarteret, ute på allmänt bus på helgkvällarna är i princi helt förstörd och raderad.

Vi övervakar, ringer och kontrollerar våra barn till den grad att initiativförmågan dör. Visst, vi lever i en farlig värld, men låter vi inte barnen själva lära sig orienteringen i livet är de handlingsförlamade, rädda och mår mycket dåligt av sin osjälvständighet i tonåren.

Ta bort appen du övervakar med, sluta ring på klockslaget de ska vara hemma, låt dom ta sig till och från skolan per fot även om det är 2-3 km, etc. Förbjud inte skärmar, men de till att de lämnar skärmarna hemma när annat ska stå i fokus. Låt känslan av att själva överleva utan mamsens och papsens trygga siluett står närvarande i varje ögonblick.

Det var många som dog också. I trafikolyckor eller genom drunkning.

Oavsett så är vi mer medvetna om farorna idag. Pedofiler som lurar inte bara i skogen utan mer på nätet. Kriminella gäng som lockar till sig barn som tycker det är häftigt att bli torped. Jämnåriga som rånar, misshandlar och förnedrar. Saker som offren aldrig polisanmäler eller berättar för sina föräldrar. "Initiativförmåga" utan omdöme eller moral är mest av ondo.

Det är bättre med överängsliga föräldrar än föräldrar som struntar i eller inte har tid med sina barn. Barn som lever vind för våg utan föräldrars "övervakning".

Allmänt bus i form av vandalisering ser jag enbart som negativt. Är det bra att de lär sig att strunta i moral och lag? Är det inte bättre att de utvecklar empati, då förstör man inte andras egendom?
Anonym (sf)

Sat 16 Nov 15:44
#55

Visa endast Anmäl

Anonym (Blerp) skrev 2024-11-16 11:11:17 följande:
Tog de sig verkligen igenom det? De blev inte bara trasiga vuxna med trasiga barn pga avsaknad av verktyg att hjälpa sina barn?

Ja, "de" tog sig genom det "De" blev inte "trasiga vuxna" med "trasiga barn".

Sedan kommer enskilda individer, då som nu som alltid att inte klara av tyngre situationer men det betyder inte att folk i gemen blir "trasiga vuxna" när de växer upp.

.
För: när den svenska statens myndigheter idag räknar på psykisk ohälsa bland unga så räknar de: "Har känt oro, ängslan eller ångest" som psykisk ohälsa.

Det är inte bara djupa depressioner och självmordstankar det handlar om utan även om sådant som är en fullt normal del av livet för en människa - att vara orolig över någonting, att vara ängslig för något.

Visa mig den skolelev som inte varit orolig inför ett matteprov eller som inte varit ängslig för att passa in i gruppen.

Den psykiska ohälsan ökar, delvis, för att vi sjukförklarar saker och ting som nog, egentligen är något naturligt i livet som vi bara behöver lära oss att hantera.
TvillingmammaVästgöte

Sat 16 Nov 16:13
#56

Visa endast Anmäl

Xenia skrev 2024-11-16 15:05:28 följande:
Det var många som dog också. I trafikolyckor eller genom drunkning.

Oavsett så är vi mer medvetna om farorna idag. Pedofiler som lurar inte bara i skogen utan mer på nätet. Kriminella gäng som lockar till sig barn som tycker det är häftigt att bli torped. Jämnåriga som rånar, misshandlar och förnedrar. Saker som offren aldrig polisanmäler eller berättar för sina föräldrar. "Initiativförmåga" utan omdöme eller moral är mest av ondo.

Det är bättre med överängsliga föräldrar än föräldrar som struntar i eller inte har tid med sina barn. Barn som lever vind för våg utan föräldrars "övervakning".

Allmänt bus i form av vandalisering ser jag enbart som negativt. Är det bra att de lär sig att strunta i moral och lag? Är det inte bättre att de utvecklar empati, då förstör man inte andras egendom?
Överängsliga föräldrar är inte bra, risken är att de för över detta till sina barn,
Xenia

Sat 16 Nov 16:34
#57

Visa endast Anmäl

Hellre ängslig än död. Eller mördare.
Core

Sat 16 Nov 17:12
#58

Visa endast Anmäl

Xenia skrev 2024-11-16 16:34:07 följande:
Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Xenia skrev 2024-11-16 16:34:07 följande:
Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Xenia skrev 2024-11-16 15:05:28 följande:
Det var många som dog också. I trafikolyckor eller genom drunkning.

Oavsett så är vi mer medvetna om farorna idag. Pedofiler som lurar inte bara i skogen utan mer på nätet. Kriminella gäng som lockar till sig barn som tycker det är häftigt att bli torped. Jämnåriga som rånar, misshandlar och förnedrar. Saker som offren aldrig polisanmäler eller berättar för sina föräldrar. "Initiativförmåga" utan omdöme eller moral är mest av ondo.

Det är bättre med överängsliga föräldrar än föräldrar som struntar i eller inte har tid med sina barn. Barn som lever vind för våg utan föräldrars "övervakning".

Allmänt bus i form av vandalisering ser jag enbart som negativt. Är det bra att de lär sig att strunta i moral och lag? Är det inte bättre att de utvecklar empati, då förstör man inte andras egendom?
Det var inte fler som dog när jag var barn på 90 talet? Men visst, det är verkligen en balansgång, problemet är att visst, ta inga risker, men du skapar osunda vuxna som lider betydligt större risk att dö av självmord eller bara leva ett instängt liv och dö i förtid. Live And let live, jag säger inte att man ska skita i, bara inte förstöra för sina barns framtid med söndercurlandet

Ängsliga föräldrar skapar barn som sedan lider betydligt större risk för psykisk ohälsa och självmord

Ge barnen en chans till att bli starka självständiga människor, med en marginell risktagning
Anonym (Merit)

Sat 16 Nov 17:47
#59

Visa endast Anmäl

Jag har en tonåring med psykisk ohälsa. Den beror till stora delar på att skolan numera är hemsk för barn med npf - de utagerande npf-barnen tvingas gå i vanlig skola istället för specialklass vilket gör att de gör skolmiljön vidrig för andra, i synnerhet för de inåtvända npf-barnen som inte orkar allt skrik och bråk och bryter ihop när de kommer hem.

Jag är inte arg på de utagerande npf-barnen utan känner starkt för dem också! De är lika mycket offer i den här situationen som alla tysta npf-barn.
Xenia

Sat 16 Nov 17:53
#60

Visa endast Anmäl

Core skrev 2024-11-16 17:12:19 följande:

Xenia skrev 2024-11-16 16:34:07 följande:
Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Det var inte fler som dog när jag var barn på 90 talet? Men visst, det är verkligen en balansgång, problemet är att visst, ta inga risker, men du skapar osunda vuxna som lider betydligt större risk att dö av självmord eller bara leva ett instängt liv och dö i förtid. Live And let live, jag säger inte att man ska skita i, bara inte förstöra för sina barns framtid med söndercurlandet

Ängsliga föräldrar skapar barn som sedan lider betydligt större risk för psykisk ohälsa och självmord

Ge barnen en chans till att bli starka självständiga människor, med en marginell Bar

Barn har inte förmågan att bedöma konsekvenserna som vuxen. Häromdagen lässe jag om en 8-åring som klättrade upp på en kulle på skolgården, ramlade ner och dog. Det var säkert många barn som klättrade där (trots att det var förbjudet). De var inte ängsliga och hade kul. Men hur kändes det för pojkens föräldrar sen?

Här var det skolan/kommunen som inte var tillräckligt ängsliga.

Färre barn dör i trafikolyckor o ch andra olycker nu än på 90-talet.

"De senaste 30 åren har antalet dödsolyckor där barn förolyckats minskat med mer än hälften.

Rättsmedicinalverket har gått igenom samtliga fall där barn mellan 0 till 17 år dött till följd av någon typ av olycka under perioden 1992 till 2021. Totalt handlar det om 1 762 olycksfall med dödlig utgång under de senaste tre decennierna.
---
Resultatet av genomgången visar att antalet dödsolyckor bland barn minskat under perioden med mer än hälften: från mellan 80 och 100 dödsfall per år i början av 1990-talet till mellan 25 och 40 dödsfall per år det senaste decenniet.
? Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm."
www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

(Min fetning i sista stycket.)

Alltså fler vuxna som är förtänksamma ("ängsliga) räddar liv.

Nu är det väl svårare med den psykiska ohälsan, eftersom det inte råder enighet om vad som förorsakar den.

«
‹
Sida 6 av 13
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svar på tråden Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

INNEHÅLL