Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

En inte helt enkelt fråga eftersom det finns så många orsaker inom alla samhällsklasser.  Det finns liksom ingen självklar.gemensam nämnare . 

Samhället har blivit mycket hårdare och kallare överlag och det påverkar såklart alla .. den allt mer egoistiska inställningen till livet i stort är en stor bov tycker jag.  Alla tjatar om rättigheter men ingen vill ta ansvar i form av skyldigheter...

Vad man gör åt det är svårare för det handlar ju om självinsikt hos föräldrarna. Överlag tycker jag att barn måste få vara barn så länge som möjligt.  Det finns ingen rimlig anledning att skynda att potträna sin nyfödda eller att stolpa upp ett packat veckoschema med träning och aktiviteter för en 4-åring eller begära att en 10-åring ska fungera som en vuxen för att föräldrarna inte vill förändra sina arbetstider...och sen bli arg/förvånad/besviken på att barnen har ångest...Hallå vakna? 

Tack! Intressant svar! 

vi har också starkt uppmuntrat lagsport för vi tror det är oerhört bra. 

en sak jag hoppas vi förmedlar till våra barn är också glädjen i att trivas på jobbet. Att utbilda sig för att ha valmöjligheter. Att det kan gå åt skogen med den tjänst man har (hänt mig flera gånger) men har man bra utbildning så löser det sig oftast bra ändå. Hur vi ser på frånvaro från skola och jobb, dvs när kan man sjukanmäla sig och inte (synen på sjukfrånvaro går ju i arv) 

Men vi har gjort ett dåligt jobb med skärmarna? trots oändliga funderingar på det? 

Ensamstående mammor är orsaken.

På grund av dagis/förskola. Att som så liten slitas från sina föräldrar och spendera större delen av den vakna tiden på institut med i många fall bittra eller utmattade pedagoger och 15-25 andra småbarn är inget naturligt och inte bra för barn. Det gör dem mer utåtagerande och gör också att deras förmåga till anknytning blir störd. De upplever en lightversion av att växa upp på barnhem, och där vet man att många har enorma anknytningsproblem och psykisk ohälsa. Att de dessutom vuxit upp i trasiga familjer med separerade föräldrar, ofta i konflikt, där de inte ser sina föräldrar en vecka i taget förvärrar bara saken.

Folk vill inte ha barn för de ser inte poängen. De själva såg knappt till sina föräldrar i vardagen och familj existerar inte eftersom familjen ändå när som helst kan splittras och separeras på. Det de såg av sina föräldrar var att de var trötta, irriterade och de låg i krig med den andra föräldern. Varför skaffa barn när man knappt kommer se till dem, högst troligt kommer missa halva deras barndom pga varannan veckas liv och till på köpet kommer vara dödstrött och irriterad konstant? De har fått lära sig att det är var man för sig själv som gäller (både genom att sättas på dagis/förskola, genom föräldrarnas/andra vuxnas separation, konstant bli dumpad av partners/vänner med anknytningsproblem och att bli pushade att flytta hemifrån så fort som möjligt) och har inte ens förmågan att ha ett normalt, hälsosamt, livslångt förhållande ens om de skulle vilja eftersom deras anknytningsförmåga är förstörd och de har anknytningsmönster som inte är förenligt med seriösa relationer. Samtidigt har erfarenhet antingen från den egna familjen/släkten eller par i omgivningen (eller både och) visat att när det blir motgång så gör man slut eller ansöker om skilsmässa. Det egna jaget är viktigast.

Allt det här skapar i grunden en ängslig, ledsen, arg själ som dras med ångest och nedstämdhet. Individen vet att den inte är trygg och att det inte finns något stabilt nätverk runt omkring. Den vet att i grund och botten är det den mot världen, och människor är inte menade att vara ensamma. Meningen i livet har också försvunnit i och med ensamheten och risken att hela tiden slitas från sin partner eller vänner när de gör slut eller ghostar. Risken finns hela tiden att förlora allt och instinktivt vet människor det och det skapar en diffus inre ångestkänsla. Det finns heller inget att arbeta mot eller se fram emot eftersom de inte har någon rejäl partner att bygga nåt med och relationen till den egna familjen är sisådär om det ens finns någon större kontakt. Många har liten eller ingen kontakt med någon eller flera familjemedlemmar.

För att döva ångesten gräver folk ner sig med mobilen och doomscrollar. De glor på skärmen varenda möjliga sekund för det dövar ångesten. Det är också därför alkoholkonsumtionen minskar. Det behövs helt enkelt inte alkohol för att skölja bort sorgen och ångesten när man kan trycka undan det genom att titta på tiktok-klipp.