Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Det uppenbara är att barnen sitter framför skärmar. Det gör tre saker:

- de umgås inte fysiskt med kompisar/människor - viktigt för psykiskt välmående

- de exponeras för en massa skit via nätet - katastrof för det psykiska

- de sitter stilla på en stol och får inte rörelse/motion - motion motverkar psykisk ohälsa

Sedan är barn känsligare idag. Eller tillåts vara känsligare - beroende på vilken världssyn du har.

Barn är oförberedda på att svårigheter är normalt i livet. Begreppet curlingförälder uppstod inte ur tomma intet. Barn mådde dåligt på 70- och 80-talet också men då diagnosticerades de inte med psykisk ohälsa utan tog sig helt enkelt bara genom det 

Ja, "de" tog sig genom det "De" blev inte "trasiga vuxna" med "trasiga barn".

Sedan kommer enskilda individer, då som nu som alltid att inte klara av tyngre situationer men det betyder inte att folk i gemen blir "trasiga vuxna" när de växer upp.

.
För: när den svenska statens myndigheter idag räknar på psykisk ohälsa bland unga så räknar de: "Har känt oro, ängslan eller ångest" som psykisk ohälsa. 

Det är inte bara djupa depressioner och självmordstankar det handlar om utan även om sådant som är en fullt normal del av livet för en människa - att vara orolig över någonting, att vara ängslig för något.

Visa mig den skolelev som inte varit orolig inför ett matteprov eller som inte varit ängslig för att passa in i gruppen.

Den psykiska ohälsan ökar, delvis, för att vi sjukförklarar saker och ting som nog, egentligen är något naturligt i livet som vi bara behöver lära oss att hantera.