Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Skärmarna 

Jag tror mycket av den psykiska ohälsan beror på att vita barn indoktrineras till att tro att de är dåliga, onda, priviligierade och orsaken till alla världens problem. Jag är svart men min dotter är halvt vit från sin pappa så jag vet inte vad det där kommer ha för effekt på henne men hon skall inte ha någon slags skam eller skuldkänsla över att vara halvt vit lika lite som halvt svart.

Jag tror det vit skuld även påverkas av protenstantismen och arvssynd. Den kombinationen. Så vi är inte speciellt religiösa heller. 

Lyssnade på en Amerikansk psykolog som sa att det är två orsaker till den ökande ohälsan.

1. Barm skyddas för mycket , de får inte lära sig att ta och undvika risker som små. Från ungefär 1985 har barn fått en onaturlig barndom där de skyddas från allt och utvecklar därför inte tillräcklig motståndskraft och förmåga att ta risker. De blir därför väldigt ängsliga. 

2. Sen kom IPhone 2010 och förslavade barnen. De träffar kompisar mindre IRL idag och det är jätteviktigt för unga för att de skall utvecklas och må bra. 

Det vi gjort för våra barn är att tillbringa mycket tid med dem och hjälpt dem att socialisera med andra barn. 

Vi har också gjort saker med familjen som att åka skidor och fjällvandra. Att åka längdåkning fast det är kallt och jobbigt är utvecklande, att åka slalom när det är kallt och blåsigt är också tufft och därmed utvecklande. 

När barnen var små var jag ute med dem varje dag, vi satt inte inne med skärmar, oavsett väder. 

Vi har sett till att de fått gå på aktiviteter, idrott och friluftsliv och lära sig att spela instrument. Aktiviteter bygger självkänslan och är skyddande.

De har fått hjälpa till lite hemma. Det bygger självkänsla att känna att man kan bidra till familjen.

Sen var den jobbiga tiden i tonåren, då jobbade vi jättemycket med att minska skärmtiden. Särskilt för sonen. 

Men det är inte lätt idag. 

Det är ju en fråga med många svar, där av flera antagligen är sanna.
Men man ska liksom inte glömma att samhället i stort och framtidstro spelar in. Sådant ser man ju exempelvis på barnafödande och annat.

Ensamstående mammor är orsaken.

En inte helt enkelt fråga eftersom det finns så många orsaker inom alla samhällsklasser.  Det finns liksom ingen självklar.gemensam nämnare . 

Samhället har blivit mycket hårdare och kallare överlag och det påverkar såklart alla .. den allt mer egoistiska inställningen till livet i stort är en stor bov tycker jag.  Alla tjatar om rättigheter men ingen vill ta ansvar i form av skyldigheter...

Vad man gör åt det är svårare för det handlar ju om självinsikt hos föräldrarna. Överlag tycker jag att barn måste få vara barn så länge som möjligt.  Det finns ingen rimlig anledning att skynda att potträna sin nyfödda eller att stolpa upp ett packat veckoschema med träning och aktiviteter för en 4-åring eller begära att en 10-åring ska fungera som en vuxen för att föräldrarna inte vill förändra sina arbetstider...och sen bli arg/förvånad/besviken på att barnen har ångest...Hallå vakna? 

Tack! Intressant svar! 

vi har också starkt uppmuntrat lagsport för vi tror det är oerhört bra. 

en sak jag hoppas vi förmedlar till våra barn är också glädjen i att trivas på jobbet. Att utbilda sig för att ha valmöjligheter. Att det kan gå åt skogen med den tjänst man har (hänt mig flera gånger) men har man bra utbildning så löser det sig oftast bra ändå. Hur vi ser på frånvaro från skola och jobb, dvs när kan man sjukanmäla sig och inte (synen på sjukfrånvaro går ju i arv) 

Men vi har gjort ett dåligt jobb med skärmarna? trots oändliga funderingar på det?