Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Det är ju en fråga med många svar, där av flera antagligen är sanna.
Men man ska liksom inte glömma att samhället i stort och framtidstro spelar in. Sådant ser man ju exempelvis på barnafödande och annat.

Det vi gjort för våra barn är att tillbringa mycket tid med dem och hjälpt dem att socialisera med andra barn. 

Vi har också gjort saker med familjen som att åka skidor och fjällvandra. Att åka längdåkning fast det är kallt och jobbigt är utvecklande, att åka slalom när det är kallt och blåsigt är också tufft och därmed utvecklande. 

När barnen var små var jag ute med dem varje dag, vi satt inte inne med skärmar, oavsett väder. 

Vi har sett till att de fått gå på aktiviteter, idrott och friluftsliv och lära sig att spela instrument. Aktiviteter bygger självkänslan och är skyddande.

De har fått hjälpa till lite hemma. Det bygger självkänsla att känna att man kan bidra till familjen.

Sen var den jobbiga tiden i tonåren, då jobbade vi jättemycket med att minska skärmtiden. Särskilt för sonen. 

Men det är inte lätt idag.