Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Att lära sina barn att klara sig själva är oerhört viktigt. Den dag de är 18 är de vuxna och ska kunna klara sig mycket väl. Det går då inte att börja lära dem självständighet när de är 17 utan det måste gå steg för steg långt, långt tidigare.

Det viktiga är väll att barnet tidigt får känna sig kompetent och få ta eget ansvar efter mognad och egen vilja.

Att den har vuxna som lyssnar och är stöttande när det krisar. Betyder inte att man tar över barnets problem utan hjälper att hitta redskap och lösningar dvs: hjälp till självhjälp.

Att lära barnen att inte jämföra sig med andra för mycket utan hjälpa den att se sin egen utveckling och att han/ hon är bra nog och duger, att man inte är sin prestation utan vi är mer än så! 

Att som vuxen vara en förebild i livet och låta barnen veta att motgångar kommer i livet och att hur jobbigt det än är så utvecklas man som människa och får nya färdigheter som ( förhoppningsvis) är användbara nästa gång.
Lära barnen bli lösningsmotiverande istället för att ta på offerkoftan, självklart vara ödmjuk och ge tröst också!!

Att ha en tillfredsställande fritid vad det än är, där man får möjlighet att vila från alla måsten och krav från skolan är också viktigt för att få balans i livet och få göra det man tycker om som man får energi av.

Att förädrarskapet är viktigt i barns psykiska hälsa kan vi nog alla stryka under och den viktiga medmänskligheten att finnas till när någon kämpar med något.
Alla vi vuxna är våra barns förebilder och stöttepelare så  även hur vi är ute i samhället och speciellt de som är nära barnen som skolan och på fritiden har en enormt stor roll i hur våra barn i samhället mår.

Ett gemensamt ansvar.

Jag bryr mig inte om vad ni säger, min främsta uppgift var att se till att mitt barn överlevde barndomen. När vi köpte vårt lilla hus var ett plus att det var gångväg både till förskolan och skolan.

De som hade längre väg till förskolan körde barnen dit  i bil. De kör så nära som möjligt och riskerade därmed andras liv. Fullt kaos med barn och vuxna som trängs i bilar och cyklar och son fotgängare. Förstår inte hur en del tänker.

Men det är det psykiska måendet som tydligen försämrats? Kaos i skolan där bråkstakarna styr och halva lektionen går utan att läraren har kunnat starta lektionen. Barn som typ kastar saker omkring och om läraren tar hen (oftast honom) i armen för att föra ut honom med våld, då blir läraren anklagad för misshandel. Föräldrar som bråkar med läraren och skolan i stället för uppfostra sitt barn. Hur trygga känner sig de andra barnen då i skolan?

På rasterna kränker barn andra barn i ord och handling. Hade det hänt vuxna så hade man kallat på polis men barn får finna sig i att leva i otrygghet.

Problemet är inte för mycket (fysisk) trygghet utan för lite trygghet.

Samhället och skolan är snällt för barn idag så det är inte det som är skillnaden. Tryggheten de behöver är på hemmaplan med positiva vuxna som hjälper dem att hantera världen omkring dem på ett konstruktivt sätt.

En negativ världsbild är en viktig orsak till den psykiska ohälsan idag. Föräldrar som varnar dem för ditten och datten. Att jorden är på väg mot massutrotning och överhettning, att det är så mycket kriminalitet, att flyktingar snart tar över landet, bla bla bla. Med en trygg hemmaplan med positiva vuxna omkring dem så blir barnen trygga. 

Rädsla och isolation är första steget mot psykisk ohälsa.

Man kan ju börja att ta bort energidryck då det är bevisat att öka ångest.. 

Samt energidryck som ökar ångest. Man kan ju börja där

Jag skulle inte säga att skolan är snäll för barn idag. Skolan bygger idag mycket på att eleven själv ska ansvara för sin inlärning, på ett helt annat sätt än vad det gjorde när jag gick i skolan. Sjuåringar ska sätta sina egna mål, där de själva beskriver vad de vill jobba mer med. De ska besluta hur de lär sig bäst. Det är ipads med massor av val för barnen att göra. Helst ska man också jobba i par eller grupp, utan att få möjlighet att fokusera själv. Blir du störd? Då kan du, om du har tur, få fatt i ett av skolans få par hörselkåpor.

Och jag är helt övertygad om att det är jättesvårt för väldigt många barn. 

Har ett barn med diagnos som går i mellanstadiet och som vi fått tjata för att få hjälp. Jag är skitarg på skolan och tycker att skolan inte är för alla. Vet inte hur många samtal msn haft med soc och rektorer..

Jag tror att ge ansvaret till barnen i skolan tvärtom minskar den psykiska ohälsan. Barn kommer ju att konfronteras med det i verkligheten (ansvarstänket) har man däremot fått en uppfostran utan ansvarstänk eller fått precis det man vill ha så kommer krisen där och då när man tvingas ta ansvar i tillvaron.

Och då refererar jag till en uppfostran där barnet får allt det den vill ha, eller får göra allt det den vill för annars så får barnet ett ångestutbrott som föräldern inte kan hantera utan ger efter. Föräldern belönar därför ångesten som barnet uppvisar och då blir det naturliga bemötandet i skolan där hen plötsligt förväntas ta ansvar med inlärd ångest. Barnet kommer därmed att hantera alla svåra situationer med ångest som vuxen

Jag ser alla problem du nämner i skolmiljö som en direkt eller indirekt följd av just den överdrivna trygghet vi vaggar in våra barn i. Det är problem som alltid funnits, men ytterligare stärks av de korta koppel barnen har hemma. Både de som utsätts får sämre verktyg att hantera bråkiga skolkompisar, såväl som de bråkiga som inte längre får utlopp på samma sätt som för 20 år sedan och situationen i klassrummet blir ohållbar