Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Det var många som dog också. I trafikolyckor eller genom drunkning.

Oavsett så är vi mer medvetna om farorna idag. Pedofiler som lurar inte bara i skogen utan mer på nätet. Kriminella gäng som lockar till sig barn som tycker det är häftigt att bli torped. Jämnåriga som rånar, misshandlar och förnedrar. Saker som offren aldrig polisanmäler eller berättar för sina föräldrar. "Initiativförmåga" utan omdöme eller moral är mest av ondo.

Det är bättre med överängsliga föräldrar än föräldrar som struntar i eller inte har tid med sina barn. Barn som lever vind för våg utan föräldrars "övervakning".

Allmänt bus i form av vandalisering ser jag enbart som negativt. Är det bra att de lär sig att strunta i moral och lag? Är det inte bättre att de utvecklar empati, då förstör man inte andras egendom?

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

Jo, det var mer än dubbelt så många barn som dog i olyckor då jämför med idag. Och skillnaden är ännu större om man räknar omkomna barn per (tex) hundratusen invånare eftersom befolkningen har ökat. 

-Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm.

https://www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/

Man kan åtminstone till viss del kombinera säkerhet och att låta barnen vara självständiga och utvecklas och få högre självkänsla. Men priset för maximal säkerhet är nog för högt. 

Genom att låta barnen få lagom utmaningar tex med friluftsliv och skidåkning så stärker man dem. Att uppmuntra barnen tex att åka längdskidor trots att det är kallt och jobbigt är ett exempel.

Att låta barnen leka själva på en säker lekplats är en annan, under förälders översyn. Men när jag satt och drack kaffe på en bänk och tittade på mina barns lek fanns det andra föräldrar som sprang omkring och hjälpte barnen på ett extremt sätt, så fort barnet gnydde eller ville ha hjälp var föräldern där. Jag förundrades alltid över detta.

Jag tror att överdriven hjälp till barn kan ge en känsla av inlärd hjälplöshet. De kan också få narcissistiska tendenser och förvänta sig att andra alltid finns till för att hjälpa dem. Detta kan leda till psykisk ohälsa,

Motsatsen, föräldrar som har för lite tid och engagemang är lika illa. Då känner sig barnet kanske ensamt och icke älskat och att det är fel.

Lagom är bäst! 

Jag bryr mig inte om vad ni säger, min främsta uppgift var att se till att mitt barn överlevde barndomen. När vi köpte vårt lilla hus var ett plus att det var gångväg både till förskolan och skolan.

De som hade längre väg till förskolan körde barnen dit  i bil. De kör så nära som möjligt och riskerade därmed andras liv. Fullt kaos med barn och vuxna som trängs i bilar och cyklar och son fotgängare. Förstår inte hur en del tänker.

Men det är det psykiska måendet som tydligen försämrats? Kaos i skolan där bråkstakarna styr och halva lektionen går utan att läraren har kunnat starta lektionen. Barn som typ kastar saker omkring och om läraren tar hen (oftast honom) i armen för att föra ut honom med våld, då blir läraren anklagad för misshandel. Föräldrar som bråkar med läraren och skolan i stället för uppfostra sitt barn. Hur trygga känner sig de andra barnen då i skolan?

På rasterna kränker barn andra barn i ord och handling. Hade det hänt vuxna så hade man kallat på polis men barn får finna sig i att leva i otrygghet.

Problemet är inte för mycket (fysisk) trygghet utan för lite trygghet.