Vad tycker ni om den psykiska ohälsan som brett ut sig hos de unga? Hur hanterar ni det hos era egna barn?

Jag gjorde inget annat än att locka ut min blyga och osäkra dotter på olika aktiviteter. Och efter några år så var min dotter självsäker och pigg på utmaningar.

Hon berättade en gång när hon och hennes vänner pratade om en tjej som mådde dåligt. De andra sade dystert typ "ja, det är inte lätt att leva". Hon visste inte vad hon skulle säga, hon tyckte att allt var bra, skolan, föräldrar, vänner, fritidsintressen.

Hon gick på förskola också och trivdes bra där. Jag såg det som enbart positivt att hon fick träffa andra barn. Men det verkar ha blivit sämre på senare år, för många barn per vuxna.

Jag tror också att mycken ohälsa beror på mobilerna. Mobbning, influensers, pedofiler m m. Ett råare klimat där barn riskerar att misshandlas och förnedras och sedan läggs det ut på nätet. Föräldrar har ingen aning om vad deras barn gör eller utsätts för på nätet.

Jag hade ingen aning om hur svårt det kan vara att vara förälder (och barn). Vete tusan om jag vågat skaffa barn då.

Haha, din käpphäst!

Det kan vara tvärtom. En del vuxna självmediciner sin psykiska ohälsa med alkohol eller olagliga droger. Barn (och en del vuxna) självmedicinerar med mat/godis.

Det var många som dog också. I trafikolyckor eller genom drunkning.

Oavsett så är vi mer medvetna om farorna idag. Pedofiler som lurar inte bara i skogen utan mer på nätet. Kriminella gäng som lockar till sig barn som tycker det är häftigt att bli torped. Jämnåriga som rånar, misshandlar och förnedrar. Saker som offren aldrig polisanmäler eller berättar för sina föräldrar. "Initiativförmåga" utan omdöme eller moral är mest av ondo.

Det är bättre med överängsliga föräldrar än föräldrar som struntar i eller inte har tid med sina barn. Barn som lever vind för våg utan föräldrars "övervakning".

Allmänt bus i form av vandalisering ser jag enbart som negativt. Är det bra att de lär sig att strunta i moral och lag? Är det inte bättre att de utvecklar empati, då förstör man inte andras egendom?

Hellre ängslig än död. Eller mördare.

Barn har inte förmågan att bedöma konsekvenserna som vuxen. Häromdagen lässe jag om en 8-åring som klättrade upp på en kulle på skolgården, ramlade ner och dog. Det var säkert många barn som klättrade där (trots att det var förbjudet). De var inte ängsliga och hade kul. Men hur kändes det för pojkens föräldrar sen?

Här var det skolan/kommunen som inte var tillräckligt ängsliga.

Färre barn dör i trafikolyckor o ch andra olycker nu än på 90-talet.

"De senaste 30 åren har antalet dödsolyckor där barn förolyckats minskat med mer än hälften. 

Rättsmedicinalverket har gått igenom samtliga fall där barn mellan 0 till 17 år dött till följd av någon typ av olycka under perioden 1992 till 2021. Totalt handlar det om 1 762 olycksfall med dödlig utgång under de senaste tre decennierna.
---
Resultatet av genomgången visar att antalet dödsolyckor bland barn minskat under perioden med mer än hälften: från mellan 80 och 100 dödsfall per år i början av 1990-talet till mellan 25 och 40 dödsfall per år det senaste decenniet.
? Det vi ser är av allt att döma resultatet av ett ökat säkerhetsmedvetande i samhället i stort. Å ena sidan har vi i dag mer säkra tekniska lösningar med allt från krockkuddar, mitträcken, cykelhjälmar och krav på bilbälten. Å andra sidan har vi ett ökat säkerhetstänk också bland föräldrar och där barn generellt inte leker oövervakat på samma sätt som var mer vanligt tidigare. Det sistnämnda påverkar inte minst antalet drunkningar och fallolyckor, säger Brita Zilg, överläkare på Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enhet i Stockholm."
www.rmv.se/aktuellt/markant-minskning-av-antalet-dodsolyckor-med-barn/ 

(Min fetning i sista stycket.)

Alltså fler vuxna som är förtänksamma ("ängsliga) räddar liv.

Nu är det väl svårare med den psykiska ohälsan, eftersom det inte råder enighet om vad som förorsakar den.

Modern uppfostran innebär att aldrig säga Nej till sina barn. Måste man göra det så behöver man lirka och övertala.

Kommer ihåg Lisa i Bonusfamiljen (teveserien). Hon var just så. När hon och maken beslöt att spara inför att de skulle få ett barn så försökte Lisa säga Nej till tonårsdottern när hon ville ha en snygg jacka (som hon inte alls behövde). Bianca blev sur, de hade minsann råd att köpa en ny bil. Då berättade Lisa för henne om barnet (trots att hon och maken bestämt att inte berätta något än). För att ursäkta att de köpte bilen.

Då accepterade Bianca att inte få en ny jacka? Nej, då blev Lisa så tacksam över att Bianca inte protesterade mot det nya barnet att Bianca fick en ny jacka ändå.

Ja, så där överdrivet är det i serier, tänkte jag då. Men nu undrar jag om det är snarare är regel i modern barn"uppfostran".

Likaså räcker det att ett barn börjar gråta för att föräldrarna ska ge med sig. Som om inte livet innebar både motgångar och sorger. Men det är ju det curling betyder: att sopa banan för sitt barn.

Inte underligt om både övervikt och diabetes 2 ökar bland barn. När man alltid låter barnen få som de vill inkl äta vad onyttigt de vill.

När det gäller skärmberoende undrar hur många föräldrar som vågar ta ifrån sina barn mobilerna inför natten?

Ja, de som verkligen prioriterar sina barn förtjänar beröm.

Fast ibland har man bara tur. Eller otur, om barnet har särskilda behov, inte får några vänner, inte vill gå i skolan.

Det handlade om att det skedde fler dödsolyckor när man hade mindre kontroll på barnen. Detta är fakta.

Menar du att priset för större fysisk säkerhet är mera psykisk ohälsa?

Jag bryr mig inte om vad ni säger, min främsta uppgift var att se till att mitt barn överlevde barndomen. När vi köpte vårt lilla hus var ett plus att det var gångväg både till förskolan och skolan.

De som hade längre väg till förskolan körde barnen dit  i bil. De kör så nära som möjligt och riskerade därmed andras liv. Fullt kaos med barn och vuxna som trängs i bilar och cyklar och son fotgängare. Förstår inte hur en del tänker.

Men det är det psykiska måendet som tydligen försämrats? Kaos i skolan där bråkstakarna styr och halva lektionen går utan att läraren har kunnat starta lektionen. Barn som typ kastar saker omkring och om läraren tar hen (oftast honom) i armen för att föra ut honom med våld, då blir läraren anklagad för misshandel. Föräldrar som bråkar med läraren och skolan i stället för uppfostra sitt barn. Hur trygga känner sig de andra barnen då i skolan?

På rasterna kränker barn andra barn i ord och handling. Hade det hänt vuxna så hade man kallat på polis men barn får finna sig i att leva i otrygghet.

Problemet är inte för mycket (fysisk) trygghet utan för lite trygghet.