Vi sviker våra barn redan i förskolan.
Hela samhället är upp och ner.
Vi släcker bränder istället för att se till att det inte blir några.
Redan I förskolan kan man se vilka barn som behöver mer insatser för att det ska gå bra för dem. Men ekonomin gör att vi drar ner på personal, gör större grupper, inkluderar mera.
I skolan är det stora klasser och många barn kommer ikläm, de uppnår inte målen, de får inte sina behov tillgodosedda. Lärare går på knäna för att kanske lyckas lära ut till någon som har resursen till att ta till sig kunskapen och inte bara överleva.
Många barn blir hemmasittare för att vi har ett skolsystem som svajar, skulden är såklart föräldrarnas. (Ironi) eller den stackars läraren som har 30 elever varav 12 har handlingsplan , 3 har åtgärdsprogram och 7 säger ingenting.
Men blir vi förvånade när ungdomarna hamnar snett, inte ens då får de hjälp förrän det börjat brinna.
När ska vi vakna och satsa på våra förskolebarn, bygga trygga glada elever som har möjlighet att växa, trygga ungdomar med framtidstro?
Vi sitter allihopa och tittar på. , skyller på föräldrar, lärare, pedagoger osv.
Gör något istället.
