• Anonym (Frustrerad)

    Vi sviker våra barn redan i förskolan.

    Hela samhället är upp och ner.
    Vi släcker bränder istället för att se till att det inte blir några.

    Redan I förskolan kan man se vilka barn som behöver mer insatser för att det ska gå bra för dem. Men ekonomin gör att vi drar ner på personal, gör större grupper, inkluderar mera.

    I skolan är det stora klasser och många barn kommer ikläm, de uppnår inte målen, de får inte sina behov tillgodosedda. Lärare går på knäna för att kanske lyckas lära ut till någon som har resursen till att ta till sig kunskapen och inte bara överleva.

    Många barn blir hemmasittare för att vi har ett skolsystem som svajar, skulden är såklart föräldrarnas. (Ironi) eller den stackars läraren som har 30 elever varav 12 har handlingsplan , 3 har åtgärdsprogram och 7 säger ingenting.

    Men blir vi förvånade när ungdomarna hamnar snett, inte ens då får de hjälp förrän det börjat brinna.

    När ska vi vakna och satsa på våra förskolebarn, bygga trygga glada elever som har möjlighet att växa, trygga ungdomar med framtidstro?

    Vi sitter allihopa och tittar på. , skyller på föräldrar, lärare, pedagoger osv.
    Gör något istället.

  • Svar på tråden Vi sviker våra barn redan i förskolan.
  • Tow2Mater
    Anonym (Em) skrev 2024-10-17 16:02:56 följande:
    Förskolan lär ju behöva hålla öppet samma tider eftersom föräldrarna jobbar olika. Får inte riktigt ihop din ekvation
    Och ju mer fritid foräldrar får, ju fler ungar kommer de vilja yngla av sig medan de sätter de äldre i fsk när de är hemma och myser med ännu en ny bebis.
  • Anonym (Jonna)
    PH76 skrev 2024-10-17 17:17:41 följande:
    Okomplicerat? Det borde väl höra till vanligt folkvett att göra sitt bästa för att barnen ska klara skolan på ett bra sätt.
    Men alla har inte samma möjligheter att hjälpa sina barn. De är kanske inte själva är läs- och skrivkunniga, de kanske sköter familjens pizzeria till kl 22 varje kväll, de kanske inte är friska, osv. Skolan har ett uppdrag att kompensera för de olika förutsättningar barn har för att barn till föräldrar som dessa ska ha en chans. Lika goda chanser som andra barn har går inte att ordna, men skolan måste kunna fungera även för de barn vars föräldrar inte gör det. 
  • Jemp
    PH76 skrev 2024-10-17 17:17:41 följande:
    Okomplicerat? Det borde väl höra till vanligt folkvett att göra sitt bästa för att barnen ska klara skolan på ett bra sätt.
    Och eftersom föräldrar har olika möjlighet till det, riskerar det då bli en (större) klassfråga om man klarar skolan eller ej, ju mer ansvar som läggs över på föräldrarna. 
  • TvillingmammaVästgöte

    Jag började skolan på mitten av sjuttiotalet. Vi var 27 till 30 i klassen hela grundskolan. Vi hade alltid bara en lärare som inte hade några assistenter eller resurser.
    Det fanns en speciallärare på skolan dör några elever fick extra stöd någon timme i veckan.

    På sjuttio och åttiotalet så fungerade svenska skolan väl, utan en massa extra resurser. Jag tror det byggde på att barnen var mycket lugnare och mer väluppfostrade. Lärarna ägnade sig åt att lära ut , inget annat.

    Om föräldrarna uppfostrar barnen kan skolan göra sitt jobb,
    Att föräldrar ser till att barnen gör sina läxor och förhör vid behov är ett bra komplement,
    Föräldrars  ansvar är också att se till att barnen kommer till skolan hela och rena, utvilade efter en god natts sömn och med frukost i magen så att de orkar hela dagen. 

  • PH76
    Jemp skrev 2024-10-18 08:58:37 följande:
    Och eftersom föräldrar har olika möjlighet till det, riskerar det då bli en (större) klassfråga om man klarar skolan eller ej, ju mer ansvar som läggs över på föräldrarna. 
    Det har alltid varit en klassfråga. Nu har vi ett problem där lärare inte har mandat att sätta ner foten i skolan, samt att vår lärarkår (inte alla såklart) helt enkelt har för låg utbildning, lärarhögskolan ska inte vara en livlina för de som inte kommer in någon annanstans. Detta måste givetvis åtgärdas och skolan bör bli tuffare när det kommer till utbildningsnivå och mål.

    Men skolan ha definitivt inte för få resurser, och det är föräldrarnas ansvar att eleverna sköter sig i skolan och att de gör sina läxor.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Jonna) skrev 2024-10-17 20:01:26 följande:
    Men alla har inte samma möjligheter att hjälpa sina barn. De är kanske inte själva är läs- och skrivkunniga, de kanske sköter familjens pizzeria till kl 22 varje kväll, de kanske inte är friska, osv. Skolan har ett uppdrag att kompensera för de olika förutsättningar barn har för att barn till föräldrar som dessa ska ha en chans. Lika goda chanser som andra barn har går inte att ordna, men skolan måste kunna fungera även för de barn vars föräldrar inte gör det. 
    Att föräldrar inte är läskunniga är ju något som aldrig förekom förr. I princip hela Sveriges befolkning har varit läskunnigt sen slutet av sjuttonhundratalet. Det var hemmen som stod för läsundervisningen och kyrkan kontrollerade att man kunde läsa katekesen på husförhören. 
    Denna höga läskunnighet, mycket hög och tidig i internationell jämförelse, har lagt grunden till Sveriges välstånd. 

    Om vi nu tar emot asylsökande som är analfabeter antar jag och hoppas att de får grundläggande utbildning när de kommer hit? Utan läskunnighet kan de knappast ta till sig SFI-undervisningen som idag i princip är obligatorisk? Utan läskunnighet kan man inte få en yrkesutbildning eller ett arbete i Sverige. 
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Py) skrev 2024-10-17 14:33:42 följande:

    Jag har också en del vänner som arbetar inom skolan och de ser snarare att det är styrningen av skolan som brister. Det är ett sånt fokus på att barnen på lågstadiet ska ha varsin ipad, men ingen kan ta hand om barnen med speciella behov. När jag gick i skolan fanns obs-klasser. En pojke i min lågstadieklass hade en extrafröken med varje dag.  Min dotter har fått ett par hörselkåpor för att inte störas av barnen i klassen som inte kan sitta still. I hennes klass om 30 barn, jobbar en obehörig lärare och en fritidsfröken. I klassen finns en pojke som har grava NPF-problem, barn som knappt kan läsa, en särbegåvad flicka och allt där emellan. Hur ska alla dessa få sina behov tillgodosedda, av en obehörig lärare och en fritidsfröken?


    Skolan ska ha behörig personal, men det är ju billigare med en icke-behörig lärare. En massa tid går åt att försöka lära upp dessa hur de ska undervisa och planera lektioner. Tid som mina vänner beskriver att de hade kunnat lägga på sina elever, allra helst de som behövt extra stöd. 


    Barnen är inte problemet. Ouppfostrade ungar och barn med problem har alltid funnits. Men då har det funnits resurser att ta hand om det. 


    När jag började på lågstadiet på sjuttiotalet hade vi inga ouppfostrade barn i klassen, i alla fall inte med de mått vi har idag. 
    Vi hade en fröken på 30 barn och hon hade inga assistenter och inga barn hade resurser, det förekom inte. 
    Fröken hade inget problem med att hålla ordning i klassen.
    Något barn kunde förstås vara lite busigt men alla lydde ju fröken om hon sa till. 
  • Anonym (Hatten av)
    Anonym (Jj) skrev 2024-10-17 17:54:47 följande:

    Jag tycker:

    Ta bort allmän förskola och rätten till förskola när förälder är föräldraledig med syskon. I samband med det minska antalet platser per avdelning för att skapa en lugnare miljö och högre personaltäthet för de barn som måste vara där. Det förstärker också signalen om att det är föräldrarna som har ansvaret för sina barns omvårdnad och utveckling.

    Ta bort skolplikten och inför läroplikt, som i Finland. Öppna för olika skolformer så som vanlig platsbunden undervisning, distansundervisning, hemundervisning, hemskola, mix av olika skolformer. Om elev hemskolas är det den som utbildar eleven (t.ex förälder, mor/farförälder, privatlärare etc) som får skolpengen för eleven och den görs pensionsgrundande. Den kan delas om eleven har flera personer som utbildar h*n eller om h*n går en mix av olika skolformer.

    Inför särskilda skolor för elever som stör undervisningen eller mobbar andra. På dessa skolor ska enbart specialistlärare jobba. Elever som stör eller mobbar i vanliga skolor ska lätt kunna relegeras och flyttas till dessa specialskolor, om vårdnadshavarna väljer att de ska fortsätta vanlig platsbunden utbildning. Eleverna ska inte kunna komma tillbaka till en vanlig skola på minst 1 år och aldrig tillbaka till samma skola de blev relegerade från om det berodde på mobbing.

    Två gånger per termin ska alla elever i Sverige göra mindre prov i alla ämnen. Proven rättas centralt av en myndighet för rättvis rättning. Statistiken av provresultaten görs officiella och lättillgängliga för allmänheten tillsammans med annan information som berättar hur läget på skolan är, både akademiskt och socialt/trivselmässigt. T.ex hur stor andel som får minst godkänt i alla ämnen, hur stor andel som blir behöriga till gymnasiet, antal tillbud och skador, personalomsättning, självskattad trivsel både hos elever och personal etc. Resultaten ska också användas för att kontrollera mot slutresultaten/slutbetygen varje termin/läsår för att hålla koll på att skolorna inte sätter för snälla betyg.

    Elever som inte nått upp till målen får inte gå vidare till nästa årskurs innan de nått målen.

    Riktigt skolval. Eleverna ska hamna på den skola vårdnadshavarna valt. Skolorna ska helt enkelt ta emot de elever som sökt dit, om det så krävs att de bygger ut eller ordnar med baracker (skolval får då möjligtvis ske nåt år tidigare än nu så skolorna har mer tid på sig att förbereda) och dåliga skolor som inte får elever får gå i konkurs/läggas ner. Det behöver vara konkurrens om eleverna mellan skolor.

    Skolor kan införa aktivitetsklubbar. Lite som i USA där fritidsaktiviteter ofta är kopplat till klubbar i skolan. T.ex införa ett skollag i exempelvis fotboll, basket, innebandy eller dans (alla skolor behöver inte erbjuda allt, räcker med 1-2 klubbar per skola) där elever kan träna t.ex fotboll utanför skoltid, spela matcher mot andra skolor etc. Gratis deltagande. Det gör det möjligt för alla barn att ha en fritidssysselsättning, även om man inte har råd att vara med i vanliga privata föreningar. 

    Sociala medier ska förbjudas för barn under 18 år.

    Smartphones ska förbjudas för barn under 16 år.

    Sen andra lagar för de som begår grova brott, rör sig i kriminella miljöer, får omyndiga att begå brott etc men det är en annan fråga jag inte tänker gå in på nu.

    Omyndiga som begått grovt brott utvisas på livstid tillsammans med föräldrar och omyndiga syskon om personen eller föräldrarna saknar svenskt medborgarskap, om personen inte är född till svenskt medborgarskap/inte hade rätt till det vid födseln eller om föräldrarna inte är födda till svenskt medborgarskap/inte hade rätt till det vid födseln. De som inte kan utvisas enligt ovan hamnar i barn/ungdomsfängelse och föräldrarna tvingas till föräldrautbildning. Om omyndig person rör sig i gängkriminella/kriminella miljöer tvingad föräldrarna också till föräldrautbildning även om den omyndige inte begått brott/inte misstänks ha begått brott. Kraven för svenskt medborgarskap ska skärpas ordentligt och det ska gå att riva upp för de som inte fötts till det.

    Myndig person som fått omyndig person att begå grovt brott, eller underlätta för annan att begå grovt brott, utvisas på livstid också om de inte är svenska medborgare samt föddes till svenskt medborgarskap. I de fall det inte går blir straffet livstids fängelse.


    Ändå något av det mest vettiga jag läst här på familjeliv. 
  • Anonym (Py)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-10-18 09:41:56 följande:
    När jag började på lågstadiet på sjuttiotalet hade vi inga ouppfostrade barn i klassen, i alla fall inte med de mått vi har idag. 
    Vi hade en fröken på 30 barn och hon hade inga assistenter och inga barn hade resurser, det förekom inte. 
    Fröken hade inget problem med att hålla ordning i klassen.
    Något barn kunde förstås vara lite busigt men alla lydde ju fröken om hon sa till. 
    Jag gick i skolan i början av 90-talet. Vi hade absolut ouppfostrade och bråkiga barn i klassen. Men när de bråkade, blev det konsekvenser. En lärare bar till exempel konsekvent ut stökiga barn, tills de fattade galoppen och slutade stöka. Gjorde någon något dumt, fick vederbörande skäll. Min lågstadielärare förde bok på glömda läxor och gympapåsar och efter ett visst antal streck fick man en lapp hem som självfallet skulle återlämnas signerad.

    Utvecklingssamtalen var ett tillfälle för föräldrarna att få veta hur det gick för barnen och hur barnen uppförde sig i skolan.

    Idag får lärare sparken om de rör en elev, skolledningen står mer bakom föräldrar än bakom lärare. Och utvecklingssamtal är ett skämt, där ingen information om elevens utveckling kommer fram. Istället ska barnet (lågstadieelev i mitt fall) leda sitt eget samtal efter målen som eleven själv satt upp.

    Det var en annan diciplin förr!
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Py) skrev 2024-10-18 09:50:59 följande:
    Jag gick i skolan i början av 90-talet. Vi hade absolut ouppfostrade och bråkiga barn i klassen. Men när de bråkade, blev det konsekvenser. En lärare bar till exempel konsekvent ut stökiga barn, tills de fattade galoppen och slutade stöka. Gjorde någon något dumt, fick vederbörande skäll. Min lågstadielärare förde bok på glömda läxor och gympapåsar och efter ett visst antal streck fick man en lapp hem som självfallet skulle återlämnas signerad.

    Utvecklingssamtalen var ett tillfälle för föräldrarna att få veta hur det gick för barnen och hur barnen uppförde sig i skolan.

    Idag får lärare sparken om de rör en elev, skolledningen står mer bakom föräldrar än bakom lärare. Och utvecklingssamtal är ett skämt, där ingen information om elevens utveckling kommer fram. Istället ska barnet (lågstadieelev i mitt fall) leda sitt eget samtal efter målen som eleven själv satt upp.

    Det var en annan diciplin förr!
    Ja,och därför vill väldigt få unga bli lärare idag. De har ju en hopplös situation.
Svar på tråden Vi sviker våra barn redan i förskolan.