Hur ska man resonera rörande ens barn som gått ur skolan och är +18år och bor hemma hos ena föräldern, samt har en helridsanställning med ok lön rörande att betala "underhåll" till boendeföräldern?
Barnet och boende föräldern vill att barnet bor hemma tillsvidare och inte betalar något hemma.
Ska den andra föräldern fortsätta betala "underhåll" till boendeföräldern.
Juridiskt finns inget krav, men vad är moraliskt rätt?
Med tanke på att 18+ och slutat skolan så är ingen förälder försörjningsskyldig längre, så kan man givetvis inte begära något underhåll. Mer än om den andra vill betala. Men efter 18 så går underhållet till barnet ändå, om man fortfarande går i skolan vill säga.
Varför betalar inte ditt barn hemma? Mitt vuxna barn får bara 1/3 av vad ditt barn tjänar och får betala ca 2000 kr hemma.
Ett vuxet barn som tjänar 15000 i mån borde dessutom flytta hemifrån väl? Varför vill man ens bo hos sin förälder i den åldern om man har medel att klara sig själv?
När jag började jobba satte jag själv min ensamstående, sjukpensionerade förälder som jag bodde hos ner och krävde att få veta vad (billiga, omvandlade) bostadsrätten hade för avgift och vad lånets ränta låg på, vad elen kostade i kw-pris, vad försäkringen kostade, hur mycket vi brukade lägga på mat och dagligvaror, vad internet och tv kostade och vad min mobilräkning låg på. Sen installerade jag elmätare på mina uttag, och sen betalade jag vad jag kostade, och tog väen över min egna teleräkning och flyttade över två av tvtjänsterna på mitt kort.
Antingen är TS barnet, som inte vill betala, eller så är TS föräldern, som inte "vill" be barnet om pengar. Det kan vara knepigt att visa sig svag/behövande inför sitt barn, det förstår jag också, här tänker TS fel, varesig det är barnet eller föräldern.
När jag började jobba satte jag själv min ensamstående, sjukpensionerade förälder som jag bodde hos ner och krävde att få veta vad (billiga, omvandlade) bostadsrätten hade för avgift och vad lånets ränta låg på, vad elen kostade i kw-pris, vad försäkringen kostade, hur mycket vi brukade lägga på mat och dagligvaror, vad internet och tv kostade och vad min mobilräkning låg på. Sen installerade jag elmätare på mina uttag, och sen betalade jag vad jag kostade, och tog väen över min egna teleräkning och flyttade över två av tvtjänsterna på mitt kort.
Antingen är TS barnet, som inte vill betala, eller så är TS föräldern, som inte "vill" be barnet om pengar. Det kan vara knepigt att visa sig svag/behövande inför sitt barn, det förstår jag också, här tänker TS fel, varesig det är barnet eller föräldern.
Jag är faktiskt den andra föräldern, men ville höra svaren på de argument jag får till mig, då jag känner mig värdelös.
Situationen är att jag har fler barn och bor med den föräldern, de är i tidiga tonåren och när de blir stora kan jag mycket väl tänka mig att de bor hemma ett tag. Pluggar de tänker jag definitivt gratis. Skulle de jobba vet jag inte om jag hade tagit betalt heller, lite beroende på vilken personalitet, de hade nog fått ta ett större ansvar för mat, etc.
Och blir ju detta jag får till mig att nu när jag inte betalt "underhåll" sedan juli så är jag en snål förälder som gör skillnad på mina barn. Dvs de som inte bor hos mig få inte samma ekonomiska möjlighet.
Boendeföräldern matas så klart barnet med detta, och vår distans ökar än mer. Även om barnet kanske egentligen inte bryr sig så mycket i frågan. Som ni säger betalar hon 2500 till boendeföräldern så är det ju fortfarande mycket kvar.
Ville som sagt höra hur andra tänkte, då jag började bli knäpp. Jag har som sagt en god ekonomi och skulle barnet verkligen behöva något går det att lösa, men tänker ändå att hon behöver lära sig själv.
Samtidigt är det svårt, jag bode själv hemma ett år utan att betala medan jag jobbade och sparade ihop lite pengar inför studierna som jag hade nytta av. Men hade jag betalt någon 1000-lapp då, hade det nog inte gjort så stor skillnad.
Känns dock lite konstigt att betala en annan förälder, samtidigt som vi har lite olika personligheter. Barnet och mamman är lite mer att ha det så man klarar sig för dagen, primärt boendeföräldern, medan jag tänker alldeles för långsiktigt. Barnet kastas väll lite mellan våra personligheter, men matas ju så klart mer av det som sägs hos boendeföräldern.
Svårt tycker jag, men ni i tråden verkar i alla fall tycka som jag känner är rätt långsiktigt. Känns ju lite bättre att inte vara ensam i den tanken.
Självklart ska man inte betala om "barnet" är 18+ och inte studerar på gymnasiet!
Jag är faktiskt den andra föräldern, men ville höra svaren på de argument jag får till mig, då jag känner mig värdelös.
Situationen är att jag har fler barn och bor med den föräldern, de är i tidiga tonåren och när de blir stora kan jag mycket väl tänka mig att de bor hemma ett tag. Pluggar de tänker jag definitivt gratis. Skulle de jobba vet jag inte om jag hade tagit betalt heller, lite beroende på vilken personalitet, de hade nog fått ta ett större ansvar för mat, etc.
Och blir ju detta jag får till mig att nu när jag inte betalt "underhåll" sedan juli så är jag en snål förälder som gör skillnad på mina barn. Dvs de som inte bor hos mig få inte samma ekonomiska möjlighet.
Boendeföräldern matas så klart barnet med detta, och vår distans ökar än mer. Även om barnet kanske egentligen inte bryr sig så mycket i frågan. Som ni säger betalar hon 2500 till boendeföräldern så är det ju fortfarande mycket kvar.
Ville som sagt höra hur andra tänkte, då jag började bli knäpp. Jag har som sagt en god ekonomi och skulle barnet verkligen behöva något går det att lösa, men tänker ändå att hon behöver lära sig själv.
Samtidigt är det svårt, jag bode själv hemma ett år utan att betala medan jag jobbade och sparade ihop lite pengar inför studierna som jag hade nytta av. Men hade jag betalt någon 1000-lapp då, hade det nog inte gjort så stor skillnad.
Känns dock lite konstigt att betala en annan förälder, samtidigt som vi har lite olika personligheter. Barnet och mamman är lite mer att ha det så man klarar sig för dagen, primärt boendeföräldern, medan jag tänker alldeles för långsiktigt. Barnet kastas väll lite mellan våra personligheter, men matas ju så klart mer av det som sägs hos boendeföräldern.
Svårt tycker jag, men ni i tråden verkar i alla fall tycka som jag känner är rätt långsiktigt. Känns ju lite bättre att inte vara ensam i den tanken.
Nej ts, man ger inte pengar till VUXNA personer som har ett eget jobb om det inte är i en akut situation där hela livet står på spel, typ hyresskulder som man kan bli vräkt för.