Hur ska man resonera rörande ens barn som gått ur skolan och är +18år och bor hemma hos ena föräldern, samt har en helridsanställning med ok lön rörande att betala "underhåll" till boendeföräldern?
Barnet och boende föräldern vill att barnet bor hemma tillsvidare och inte betalar något hemma.
Ska den andra föräldern fortsätta betala "underhåll" till boendeföräldern.
Juridiskt finns inget krav, men vad är moraliskt rätt?
Varje tid har ju sitt som många konstaterar.
Första barnet hade för-/nackdel med att ha en "ung" pappa med mer lek kvar och fullt fokus på ett barn, medan pappan nu är äldre och vidare, men även kanske lite mindre lekglad och betydlig många fler barn att delat tiden med i olika faser av livet.
En kanske får barn som morfar kan vara med och passa, medan andra riskerar att ha en farföräldrar som kanske inte orkar längre, eller för den delen inte finns längre.
Men det är väll lite så att vissa ser här och nu, samt ser till sitt egna bästa för stunden, medan andra lyfter blicken och ser livet ur ett större perspektiv.
Jag känner mig bekvämare i hur jag ska agera i den ursprungliga frågan.
Det är såklart inget måste. Men hur hade ni gjort om ni levde ihop? Hade barnet då behövt betala hemma? Idag är man myndig vid 18 men väldigt få är vuxna o jag upplever att majoriteten betalar mat o husrum även för en 18åring. Då bör ni dela på det. Men självklart med krav att det sparas på lönen. Har själv en 19åring som förvisso pluggar. Här var vi överens om underhåll så länge barnet bor hemma o försörjs av oss vuxna till rimlig nivå som vi bestämt. Förmodligen till plugget är klart o första jobbet landat. Men ser eg att ungdomen bor gratis hemma o sparar till en kontantinsats.
Man kan visst ge samma erbjudande till alla barn - jag stöttar och hjälper dig så gott det går så det blir så bra som möjligt för både dig och alla andra.