Hur ska man resonera rörande ens barn som gått ur skolan och är +18år och bor hemma hos ena föräldern, samt har en helridsanställning med ok lön rörande att betala "underhåll" till boendeföräldern?
Barnet och boende föräldern vill att barnet bor hemma tillsvidare och inte betalar något hemma.
Ska den andra föräldern fortsätta betala "underhåll" till boendeföräldern.
Juridiskt finns inget krav, men vad är moraliskt rätt?
Om boendeföräldern tycker att "barnet" ska kunna spara till boende, etc och då anse att den andra föräldern ska stå för del av boendeföräldern kostnad för boendet?
Barnet sparar. Sedan kan man ju alltid diskutera om det kunde sparats mer eller mindre.
Jag är faktiskt den andra föräldern, men ville höra svaren på de argument jag får till mig, då jag känner mig värdelös.
Situationen är att jag har fler barn och bor med den föräldern, de är i tidiga tonåren och när de blir stora kan jag mycket väl tänka mig att de bor hemma ett tag. Pluggar de tänker jag definitivt gratis. Skulle de jobba vet jag inte om jag hade tagit betalt heller, lite beroende på vilken personalitet, de hade nog fått ta ett större ansvar för mat, etc.
Och blir ju detta jag får till mig att nu när jag inte betalt "underhåll" sedan juli så är jag en snål förälder som gör skillnad på mina barn. Dvs de som inte bor hos mig få inte samma ekonomiska möjlighet.
Boendeföräldern matas så klart barnet med detta, och vår distans ökar än mer. Även om barnet kanske egentligen inte bryr sig så mycket i frågan. Som ni säger betalar hon 2500 till boendeföräldern så är det ju fortfarande mycket kvar.
Ville som sagt höra hur andra tänkte, då jag började bli knäpp. Jag har som sagt en god ekonomi och skulle barnet verkligen behöva något går det att lösa, men tänker ändå att hon behöver lära sig själv.
Samtidigt är det svårt, jag bode själv hemma ett år utan att betala medan jag jobbade och sparade ihop lite pengar inför studierna som jag hade nytta av. Men hade jag betalt någon 1000-lapp då, hade det nog inte gjort så stor skillnad.
Känns dock lite konstigt att betala en annan förälder, samtidigt som vi har lite olika personligheter. Barnet och mamman är lite mer att ha det så man klarar sig för dagen, primärt boendeföräldern, medan jag tänker alldeles för långsiktigt. Barnet kastas väll lite mellan våra personligheter, men matas ju så klart mer av det som sägs hos boendeföräldern.
Svårt tycker jag, men ni i tråden verkar i alla fall tycka som jag känner är rätt långsiktigt. Känns ju lite bättre att inte vara ensam i den tanken.
Okej.
Fast då gör du ju skillnad på dina barn, och har egentligen gjort hela tiden med tanke på att ditt äldsta inte har ett hem hos dig.
Jag tycker inte att du ska betala underhåll som sagt, och om du nu velat det skulle det ju gått till barnet och inte till mamman.
Men du GÖR skillnad på barnen och det är ju något du får stå för. Du kommer ge dina yngsta något som din äldsta inte får. Du skriver att mamman pratar ner dig och att du och äldsta förlorar mer kontakt pga detta. Men det handlar vl inte om underhåll i sig. Utan om att du har plats för dina yngsta men inte för din äldsta.
Så om jag var äldsta hade jag också varit ledsen över det. Det hade inte handlat om att du inte vill betala något (för det behöver du ju inte) eller vad mamman säger, utan att du faktiskt gör skillnad. Du behandlar inte ditt äldsta så som du behandlar dina yngsta och du ger dem inte samma möjligheter. Om du låter dina yngsta bo gratis hemma som vuxna/när de pluggar, men äldsta får inte ens bo med dig ens om hen velat.
Så om er relation blir sämre får du ju inse att det inte handlar om pengarna utan om att du inte sett till att ha plats för ditt barn.
OM hon nu skulle välja att tacka ja, så skulle det inte funka i praktiken. Eftersom hon inte bott där på länge och heller inte är skriven där, och dessutom uppnått vuxen ålder, så har de lagt upp sitt liv efter dessa förutsättningar. Hon valde bort detta alternativet för många år sedan. Det är bara dumt att ens föreslå något, och räkna med att hon tackar nej. Dessutom verkar det mesta gnället komma från den andra föräldern som ts kan blocka nu.
Varje tid har ju sitt som många konstaterar.
Första barnet hade för-/nackdel med att ha en "ung" pappa med mer lek kvar och fullt fokus på ett barn, medan pappan nu är äldre och vidare, men även kanske lite mindre lekglad och betydlig många fler barn att delat tiden med i olika faser av livet.
En kanske får barn som morfar kan vara med och passa, medan andra riskerar att ha en farföräldrar som kanske inte orkar längre, eller för den delen inte finns längre.
Men det är väll lite så att vissa ser här och nu, samt ser till sitt egna bästa för stunden, medan andra lyfter blicken och ser livet ur ett större perspektiv.
Jag känner mig bekvämare i hur jag ska agera i den ursprungliga frågan.