Höja statusen på läraryrket?

Du skyller på lärarna eller även på rektorerna, men rätt adress är ju politikerna. Det ändras ju aldrig något av det som inte har fungerat i flera årtionden! Kommunaliseringen t.ex. - det har aldrig fungerat bra. 

Och det är ingen bra lösning att en del föräldrar flyttar sina barn till en friskola. ALLA kan inte göra det. Platserna är ju begränsade. Och jag har själv jobbat på dåliga friskolor, så det kan också vara katastrof. Min dotter ville absolut byta till en friskola när hon gick i gymnasiet. Jag var emot det. Den kommunala som hon gick på var nämligen en mycket bra skola. 

Och på tal om att dela upp barn - jag har själv gått i skola i Tyskland där man har tre skilda skolformer och jag har alltid tyckt att det inte fungerar att ha exakt alla tillsamamns. Men då får man verkligen ändra allt. De skolorna som har de svagaste eleverna då behöver nämligen betydligt mer resurser. Så är det ju. 

Lärarutbildningen har lägst intagningspoäng. Du behöver maximalt godkänt i gymnasieämnen för att komma in på lärarutbildningen. Jag tror det fortfarande är många som tycker det är främst de som inte kommer in på någon annan utbildning som läser till lärare. Så himla bra är inte lönerna. 

Du menar att föräldrar ska låta sina snälla, trevliga, ambitiösa och ibland även högbegåvade barn, vara kvar i sin kommunala skola i egenskap av krockkuddar mellan buset - eller för vissa rentav slagpåsar? Och på samma gång förstöra alla deras möjligheter för framtiden..? Skulle inte tro det...

Jodå, jag har bra koll på de tyskspråkiga länderna. Jag har till och med arbetat på en Volks-und-Hauptschule i en av de länderna, på den tiden då det hette så. Och det var stor skillnad mellan sorterna i Sonderschule, Hauptschule och das Gymnasium. Det fanns även tre olika Leistungsgruppen i flera ämnen på i alla fall Hauptschule. Fördelen med det var att de begåvade och ambitiösa eleverna FICK EN CHANS - och jag kan inte se hur det kan vara fel..? De kan ju inte hjälpa att de andra eleverna är som de är. Eller att de har blivit födda... Jag minns inte heller att det var mer personal där än här, men på något mystiskt sätt fungerade det ändå. 

När skolan blev kommunaliserad så försvann förutsättningarna för att ge lärarna bra löner. Det gör i sin tur att lärarutbildningen har svårt att locka till sig kompetenta elever. Skolan behöver förstatligas så lönerna kan höjas. 

Spelar ingen roll, det blir ju skattepengar ändå. Så detta har inte med lönerna att göra, men jag tycker ändå att skolan borde förstatligas igen. Då blir det mer likvärdigt över hela landet, och bättre koll och styrning.

Det är inte jag som motsätter sig något sånt! Så varför argumenterar du som om jag skulle säga emot? Det är politikerna du får tjata på. De genomför den ena reformen efter den andra, och gör det bara värre varje gång. Antagligen vet de inte vad problemen är, och lyssnar inte på lärarna. 

Men det är stor skillnad på vilka resurser kommuner har mot vad staten har. Generellt sett är det 10-20 procent högre lön för ungefär samma arbetsuppgifter när man arbetar för staten.

Jag har själv arbetat med skolfrågor och budgetar på kommunal nivå. Lärare skulle få högre lön om yrket blev statligt.

Pengarna skulle givetvis behöva tas från något men det är enklare för staten att göra en sådan prioritering än vad det är för kommunerna. 

Min poäng var ju egentligen också att det inte alltid stämmer att det är bättre på 
friskolorna. Jag har jobbat på en som var värre än det som jag har upplevt på kommunala skolor.

Det är ju så olika. Det är inte nödvändigtvis friskolorna som har hittat lösningen.
Det beror helt på. 

Som många lärare är nu, tycker jag inte att de är värda högre lön. De fick redan alldeles för hög löneförhöjning av Löfven, som alltid bara vek sig för starka lobbygrupper utan att tänka själv.

Ja, men TILLS förändringar sker, så är enda sättet att rädda sina barn att flytta dem till en bra friskola. Så småningom MÅSTE ju även politikerna vakna, när endast buset är kvar på de kommunala skolorna, och inga lärare vill arbeta där mera. 

Det fungerar inte så. Om man vill locka bättre lärare till yrket så måste man börja med att göra yrket mer attraktivt.

Lustigt vilka olika upplevelser och erfarenheter vi kan ha.

Lågstatus? I min dotters skola behandlas lärarna som heliga kor, vi ska vara så glada att de vill jobba i yrket att man knappt får ifrågasätta något alls.

Vi får hem handskrivna veckobrev (just det handskrivna tycker jag är ganska charmigt iofs) och de är fulla med särskrivningar, läraren klarar inte att skilja på "de" och "dem" eller "var" och "vart".

Hon blev rätt så förnärmad när jag påpekade detta och jag fick även vissa föräldrar emot mig. Så numera håller jag truten och försöker på ett diplomatiskt sätt att hindra min tös från att ta efter lärarens språkbruk. Det är inte helt lätt, kan jag meddela.

Lönen är inte problemet.

Det vi väl egentligen alla önskar, oavsett om vi uttalar det högt eller inte, är ett samhälle där det är lite mer "Ja, herr magister" över eleverna och samhället i övrigt.

Lite mer respekt. Lite mer disciplin. Lite mer känsla av att lärarna är auktoriteter för eleverna (och deras föräldrar) att lyssna på.

Den förändringen fixar man inte med högre löner.

Den förändringen fixar man inte med att sålla bort de värsta stolpskotten till lärarelever.

Det är en hel samhällsordning som måste förändras för att det skall ske. Det är en acceptans för ett helt annat synsätt på samhälls-roller och individerna som måste till.

Jag tror det är svårt att få till i ett land med Sveriges politiska historia och det samhälle som vi låtit växa fram.. 

Ingen lärare vill jobba där? Man vill ju ha ett jobb, så om man inte får ett jobb på en bra skola så tar man kanske ett jobb på en sämre skola. Hellre än att gå arbetslös. Eller snarare skulle man inte ens få ersättning om man inte tar ett jobb, för att det är en dålig skola. 

Precis. Det är arbetsmiljön, och för låga krav på elever och föräldrar som är problemet. 

Precis, man måste nämligen börja kräva att elever måste sköta sig, att de inte får bete sig hur som helst utan konsekvenser. Och att föräldrarna också har ett ansvar ifall deras barn verkligen beter sig illa, inte samarbetar alls eller håller på att bygga upp sitt eget lilla kriminella gäng på skolan.  

Anser inte att någon form av läraryrke är lågstatus, men har full förståelse för att folk idag inte vill utbilda sig till det eller jobba som det.
Dagens ungar är ju helt galna. Inte alla, men majoriteten.
Sedan verkar det heller inte längre finnas någon stolthet i yrket. När jag växte upp så hade man samma lärare hela mellanstadiet och jag tror inte att jag bytte lärare i något ämne under högstadiet. 
När min yngsta gick i grundskolan hade han minst 1 ny mentor varje år, nya ämneslärare i princip alla ämnen varje år. Är det konstigt att skolgången inte fungerar då för barnen? 
Måste vara en ledningsfråga när man inte får folk att trivas på sin arbetsplats utan hela tiden byter runt i tron om att det ska fungera bättre på annan skola.

Min egen nutida erfarenhet:
När jag började som barn- och ungdomstränare var det kanske 1 barn som hade myror i brallan och hade svårt att lyssna.
Nu är det 95% av deltagarna grupperna som är så.
Jag slutade med uppdraget för det gick inte att styra upp en verksamhet och få resultat när de inte lyssnade eller gjorde enligt instruktion.
Och eftersom jag klarat av det tidigare år så är det troligen inte min ledarstil som ändrats.

Och jag har nu efteråt fått höra av de äldre barnen/ungdomarna att de vill att jag ska komma tillbaka som tränare för det var bättre med mig. Behöver jag nämna att de skötsamma är de som säger så?

Detta!

Lärarna behöver ha makten i en skola och barn behöver acceptera auktoriteter. Barn och ungdomar har alldeles för mycket att säga till om i Sverige, vilket är speciellt absurd med tanke på att just i Sverige gillar man att jämt påpeka att barn och ungdomar inte kan hållas ansvariga för någonting, för de har ju ingen konsekvenstänk.
Kan man inte vara ansvarig för sina handlingar, borde man inte har någon makt att bestämma heller. Speciellt inte när man med sitt beteende även påverka andra.

Det behövs mer befogenheter för skolan och lärare att disciplinera elever som beter sig dåligt, mer personal som lärare kan tillkalla för att handskas med störande elever (tex. som kan komma och fysisk avlägsna en elev från klassrummet om hen vägrar lämna rummet när läraren säger till), stränga regler och mögligheter till avstängning.
Dessutom behöver föräldrar vara ansvariga för sina ungar och deras uppförande.

Jag pluggade till lärare för lite över 10 år sedan, för jag tyckte det var kul att undervisa och jag oftast hört att jag är bra på att förklara saker så att barn förstår (läxhjälp). Men jag avbröt studierna efter ett år, för vad jag såg i skolorna (under VFUn och jag jobbade samtidigt som lärarvikarie i många olika skolor) var extrem skrämmande. Jag insåg att jag inte skulle kunna vara lärare, utan snare barnvakt år svåruppfostrade ungdomar. Nej, tack.

Lönen är en del av problemet. För alla är inte lönen viktig men för många är den faktiskt det. Och dessa personer väljer idag bort yrket. Varför jobba med matte i skolan när man kan få nästan dubbla lönen som ingenjör?