• Anonym (Frustrerad)

    Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

    Jag har ett bonusbarn som är 21,5 år, som jobbar heltid och inte har en tanke på att flytta hemifrån inom det närmsta. Detta är frustrerande för mig, eftersom vi inte gillar varandra. Pappan har försökt fråga lite diskret till dottern om hon kan tänka sig att flytta till eget boende, men då får hon ett utbrott och känner sig pressad. Hon vill bo hemma, kunna resa och slippa ta vuxna beslut. Jag känner att det inte är normalt att man inte betalar någonting för sig efter 2 år som fullt arbetande vuxen. Men det är såklart mellan pappan och barnet. 

    Är det normalt att vuxna barn bor hemma så länge nuförtiden?

  • Svar på tråden Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    nihka skrev 2024-09-27 10:17:54 följande:
    Knappast då pappan bett TS vara sambo med honom. Det är tydligt att han inte klarar av att hantera situationen med dottern som bor hemma snart 22 år gammal med egen inkomst, betalar noll kronor för sitt uppehälle, inga kompisar och ligger all sin vakna tid framför TV:n.

    Pappan/föräldrarna behöver ta en kontakt med vården/vuxenspykiatrin för att reda i ångesten och vad som stoppar dottern från utveckling och en frigörelseprocess.
    Som förälder/pappa hoppas jag att han i all evighet fortsätter välja sina barn före en partner som på riktigt hatar och inte ens accepterar hans barn. Båda barnen verkar avsky ts och det är ömsesidigt. Både dottern och ts vill bo i det stora fina huset med pool och vinna fajten om pappans kärlek. Normalt beteende är inte att se ett barn som en rival man måste vinna över.
    Ts borde lämnat för flera år sen men pga hennes diagnos har hon svårt för det tyvärr.
  • Anonym (Frustrerad)

    Det är helt meningslöst att diskutera detta här, för hälften tycker som jag och hälften tycker att jag är en elak styvmor. Men jag har inget emot bonus "barn". Men när de är vuxna känner jag att de inte ska räknas in i min och min partners framtidsplaner som de gjorde när de var små!! Nu borde det vara jag och min partner som spelar huvudrollen och ha vårt liv, men att barnen alltid finns där såklart och kan hälsa på och man ställer upp för dem. Här är det snarare att det vuxna barnet styr hur vi ska ha våra liv, om vi ska bo ihop eller inte och var vi får bo eller inte, för annars flippar hon och känner sig oälskad av sin pappa. Då tycker jag det tar över för mycket.

  • Anonym (b)
    Anonym (silvia renate) skrev 2024-09-27 08:55:28 följande:
    Inneboende är knappast idealiskt. Det beror väl ändå på var man bor i landet. Inte tusan är det lätt som 22-åring att hitta en egen lägenhet i Stockholmsområdet t ex. Stor skillnad om man kommer från en mindre stad där man kanske kan stå i kö 1-2 år för att få en dräglig lägenhet. 

    Varför ska man flytta till en annan stad bara för att flytta hemifrån?

    Mitt barn kommer få bo hemma så länge hen studerar och självklart bidra med en slant till sitt uppehälle. 
    Det är väl klart att man om man inte hittar något i sin stad, ska man flytta till en annan stad! Hur kul är det att inte klippa navelsträngen? 
  • Anonym (P)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-09-27 11:11:31 följande:

    Det är helt meningslöst att diskutera detta här, för hälften tycker som jag och hälften tycker att jag är en elak styvmor. Men jag har inget emot bonus "barn". Men när de är vuxna känner jag att de inte ska räknas in i min och min partners framtidsplaner som de gjorde när de var små!! Nu borde det vara jag och min partner som spelar huvudrollen och ha vårt liv, men att barnen alltid finns där såklart och kan hälsa på och man ställer upp för dem. Här är det snarare att det vuxna barnet styr hur vi ska ha våra liv, om vi ska bo ihop eller inte och var vi får bo eller inte, för annars flippar hon och känner sig oälskad av sin pappa. Då tycker jag det tar över för mycket.


    Men nu har du hållit på och ältat det här i flera år. Du får acceptera att du och din partner har olika syn på detta och att du inte kan bestämma över din partners relation med sina barn. Endera accepterar du situationen, eller så lämnar du. Det enda du gör nu, är att berätta hur eländiga din partners barn är. Vad får du ut av detta? Hur ändrar det din situation?
  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (P) skrev 2024-09-27 11:15:15 följande:
    Men nu har du hållit på och ältat det här i flera år. Du får acceptera att du och din partner har olika syn på detta och att du inte kan bestämma över din partners relation med sina barn. Endera accepterar du situationen, eller så lämnar du. Det enda du gör nu, är att berätta hur eländiga din partners barn är. Vad får du ut av detta? Hur ändrar det din situation?
    Och du har isåfall orkat läsa mina inlägg år efter år! Varför? Vad får du ut av att läsa mina inlägg om de stör dig och sedan alltid svara samma sak hela tiden? Förstår inte!

    Detta är ett forum där man får dela sina tankar och där man har rätt att fråga andra om råd hur mycket man vill. Om man tycker att jag skriver konstigt, så bara gå vidare och läs inte och svara inte!!  Vänd dig till andra trådar istället?! Du verkar ha väldigt stort intresse av just mitt case och mig, vilket är lite smickrande iof, men jag börjar ju undra varför, för jag hade aldrig orkat lägga ner så mycket tid och energi på något elelr någon som inte intresserar mig. Så sluta skriv om du inte har något att tillägga som är konstruktivt för mig och min fråga i just mina inlägg. Detta är ett fritt forum.

    Jag behöver vädra mina tankar och få input från personer som kan ge mig lite tankeställningar. Ibland tror jag att det enbart är jag som är pch tänker annorlunda, men sen insesr jag att 75% faktiskt tycker som jag och då känns det bättre för mig. Dina svar och inlägg hjälper inte MIG, så snälla, svara på någon annans trådar.
  • Anonym (P)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-09-27 11:34:52 följande:
    Och du har isåfall orkat läsa mina inlägg år efter år! Varför? Vad får du ut av att läsa mina inlägg om de stör dig och sedan alltid svara samma sak hela tiden? Förstår inte!

    Detta är ett forum där man får dela sina tankar och där man har rätt att fråga andra om råd hur mycket man vill. Om man tycker att jag skriver konstigt, så bara gå vidare och läs inte och svara inte!!  Vänd dig till andra trådar istället?! Du verkar ha väldigt stort intresse av just mitt case och mig, vilket är lite smickrande iof, men jag börjar ju undra varför, för jag hade aldrig orkat lägga ner så mycket tid och energi på något elelr någon som inte intresserar mig. Så sluta skriv om du inte har något att tillägga som är konstruktivt för mig och min fråga i just mina inlägg. Detta är ett fritt forum.

    Jag behöver vädra mina tankar och få input från personer som kan ge mig lite tankeställningar. Ibland tror jag att det enbart är jag som är pch tänker annorlunda, men sen insesr jag att 75% faktiskt tycker som jag och då känns det bättre för mig. Dina svar och inlägg hjälper inte MIG, så snälla, svara på någon annans trådar.
    Problemet blir att du varje gång får nya läsare som inte känner till bakgrunden och som ger dig svar som faktiskt inte kommer att hjälpa dig. Vad hjälper det dig, att andra tycker att dottern borde flyttat hemifrån? Hur kommer det att lösa din situation?

    Du mår ju uppenbarligen inte bra av situationen och genom att starta nya trådar om samma sak, gräver du dig bara ännu djupare ner.

    Jag tycker dessutom att människor som lägger tid på att svara på alla dina trådar, bör veta hur det ligger till. De lägger tid på att svara i trådar där du inte berättar hela sanningen. Det tycker jag är respektlöst!

    Om du enbart önskar svar om hur eländig din partners barn är, rekommenderar jag dig inte ett öppet diskussionsforum. Här får man acceptera att alla inte håller med.
  • Anonym (Lilly less)

    Du har träffat en man som sannolikt har ett barn med outredd diagnos. Kanske det bästa vore att börja där? Se till att mannen stödjer dottern att söka hjälp för sin separationsångest/ depression ( eller vad hon nu har). 


    Det känns mer konstruktivt att se till att dottern får hjälp så hon kan flytta, än att bråka och gnälla på varandra.Jag tycker definitivt inte att hon bara verkar lat, de flesta ungdomar ( särskilt tjejer) brukar knappt kunna vänta på att flytta hemifrån om de får möjlighet.

    Tänk på att tjejers psykiska besvär enkelt kan missas eftersom de sällan blir utåtagerande. De kan också te sig mer fungerande i vissa sammanhang, men må väldigt dåligt inuti.

  • Anonym (Tea)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-09-27 11:11:31 följande:

    Det är helt meningslöst att diskutera detta här, för hälften tycker som jag och hälften tycker att jag är en elak styvmor. Men jag har inget emot bonus "barn". Men när de är vuxna känner jag att de inte ska räknas in i min och min partners framtidsplaner som de gjorde när de var små!! Nu borde det vara jag och min partner som spelar huvudrollen och ha vårt liv, men att barnen alltid finns där såklart och kan hälsa på och man ställer upp för dem. Här är det snarare att det vuxna barnet styr hur vi ska ha våra liv, om vi ska bo ihop eller inte och var vi får bo eller inte, för annars flippar hon och känner sig oälskad av sin pappa. Då tycker jag det tar över för mycket.


    Du har ju två val. Acceptera situationen och vara tyst eller lämna. Varför är det så svårt för dig att ta ett beslut? Att hålla på och älta här kommer inte hjälpa som du själv är inne på. 
  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (P) skrev 2024-09-27 11:48:27 följande:
    Problemet blir att du varje gång får nya läsare som inte känner till bakgrunden och som ger dig svar som faktiskt inte kommer att hjälpa dig. Vad hjälper det dig, att andra tycker att dottern borde flyttat hemifrån? Hur kommer det att lösa din situation?

    Du mår ju uppenbarligen inte bra av situationen och genom att starta nya trådar om samma sak, gräver du dig bara ännu djupare ner.

    Jag tycker dessutom att människor som lägger tid på att svara på alla dina trådar, bör veta hur det ligger till. De lägger tid på att svara i trådar där du inte berättar hela sanningen. Det tycker jag är respektlöst!

    Om du enbart önskar svar om hur eländig din partners barn är, rekommenderar jag dig inte ett öppet diskussionsforum. Här får man acceptera att alla inte håller med.
    Accpeterar 100% att alla inte håller med, och det är ju det som kallas öppet forum. Men att läsa mina inlägg om och om igen som du verkar göra och bara svara att du läst det innan eller kritisera mig när du inte känner mig, är ju onödig energi ifrån ditt håll. Skriv då hellre ingenting alls eller läs ett annat inlägg där du inte blir så irriterad själv.

    Vad är det som man inte känner till i bakgrunden?? Är öppen som en bok! Att jag sedan alla våra år tillbaka haft problem med hans dotter eller vad är bakgrunden, du som faktiskt kommer ihåg alla mina inlägg och lägger så stor möda och tid på dem, kan kanske förklara vad det är för bakgrund till detta med att en 22 åring faktiskt fortfarande vill bo hemma? 
  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (Lilly less) skrev 2024-09-27 11:50:57 följande:

    Du har träffat en man som sannolikt har ett barn med outredd diagnos. Kanske det bästa vore att börja där? Se till att mannen stödjer dottern att söka hjälp för sin separationsångest/ depression ( eller vad hon nu har). 


    Det känns mer konstruktivt att se till att dottern får hjälp så hon kan flytta, än att bråka och gnälla på varandra.Jag tycker definitivt inte att hon bara verkar lat, de flesta ungdomar ( särskilt tjejer) brukar knappt kunna vänta på att flytta hemifrån om de får möjlighet.

    Tänk på att tjejers psykiska besvär enkelt kan missas eftersom de sällan blir utåtagerande. De kan också te sig mer fungerande i vissa sammanhang, men må väldigt dåligt inuti.


    Ja, hon går till pyskolog och tar tabletter för något, förmodligen ångest. Men är ändå så pass bra att hon kan jobba heltid och sköta sitt liv klanderfritt. Det är mer att hon inte vågar slita sig ifrån barnlivet som hon själv säger. Hon vill vara ett barn fortfarnde och bo med föräldrarna. Hoppas hon får hjälp snart. Önskar bara jag visste när hon blir frisk och kanske vill flytta eller om jag bara borde ge upp. Därför jag skriver här.
Svar på tråden Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?