Inlägg från: Anonym (Lilly less) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lilly less)

    Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-29 13:40:19 följande:
    Jag tror faktiskt som du, att det inte kommer ta slut även om hon skulle flytta, för då lär han väl köpa ett boende till henne, renovera det och springa där varje dag med mat och saker, för sån är han.
    Orkar jag det? Tror inte det.

    Förstår inte vad det är med vissa män, lyckligtvis väldigt få, men att just jag råkar ut för en sådan man!?

    Skulle jag lämna så flyttar hon väl eller hittar en pojkvän. Så man vet aldrig hur länge man ska vänta.
    Låter underbart. Jag hade oturen att få en pappa som aldrig brydde sig det minsta. Om han fått välja hade han nog inte haft en unge.

    Jag hade varit glad att hitta en man som bryr sig om sitt barn. Som har ett bra band med henne.
  • Anonym (Lilly less)
    Xenia skrev 2024-05-31 15:49:27 följande:
    Så du hade velat ha en pappa som daltade med dig, lät dig bo i huset utan att betala och t o m lät dig sova i hans säng? En pappa som gick miste om att få bo ihop med en partner för att ta hand om dig trots att du var vuxen och tjänade egna pengar?

    "Bry sig om" betyder inte att offra sitt eget liv och inte låta barnet bli vuxet.
    Nä sova i pappans säng såg jag inte att det var med på listan? Det hade varit alldeles över gränsen för min del.
    Jag tycker även att vuxna barn som bor hemma (som arbetar) självklart ska betala hyra och hjälpa till i hemmet som övriga familjemedlemmar.
  • Anonym (Lilly less)
    Xenia skrev 2024-06-01 12:54:19 följande:
    Nej, det står iofs inte att hon sover i pappans säng. Men hon vill hursomhelst inte sova ensam. Antingen sover de i samma säng, i samma rum eller i samma hus. Vilket betyder att om pappan flyttar ihop med TS, så flyttar dottern med eftersom hon vill sova i samma hus/lägenhet som pappan. Det är inte bara att hon är rädd att sova ensam i ett hus/lägenhet, det är absolut pappan som måste dela hus/lägenhet med henne. Hon vägrade att flytta ihop med sin pojkvän. Hon offrade alltså ett vuxet förhållande för att få fortsätta leva som ett barn.

    "Hon vägrar sova ensam, så han kan aldrig sova över hos mig heller" 

    Åh det hade jag tyvärr missat. Nej det låter inte alls bra.
    Jag menade mer att det är skönt att höra att det finns pappor som bryr sig och hjälper även vuxna barn ( dock inte ta bort deras självständighet). Det finns alldeles för många män som helt glömmer bort sina barn när de skaffar en ny kvinna. Det gjorde min pappa, och vi har ingen kontakt idag alls, för hon gillade inte det. 

    Det bör finnas ett mellanting mellan att glömma bort helt, och att dalta med en vuxen som om den vore ett småbarn. Det minsta är att hon ska betala för sig hemma, och om hon har råd och möjlighet skaffa en egen lägenhet.


    Rädsla för att vara ensam hos en tjej i den åldern låter konstigt . De flesta vill bort så fort som möjlig, men det är verkligen inte lika lätt idag som när jag var yngre. Jag flyttade när jag var 16 åring eftersom jag fick jobb på en fabrik. Nu är det både svårare att få jobb innan man studerat länge, och svårt att få lägenhet i närheten där de flesta jobben finns.

  • Anonym (Lilly less)

    Varför bor dottern så sällan hos sin mamma och så ofta hos sin pappa? 


    Det kanske är tecknet på att de har ett lite för ohälsosamt förhållande? Hon, han eller båda kanske klänger sig fast och vägrar släppa taget ( ens lite).

  • Anonym (Lilly less)
    Batikhäxa skrev 2024-06-11 11:23:40 följande:

    Allt snack om lång kötid och fet insats gör mig fundersam. Måste man prompt flytta till en bostadsrätt eller förstahandskontrakt direkt, i helt rätt område? Man får väl börja någonstans och acceptera att det kanske inte blir det man helst av allt vill ha. Den som anstränger sig tillräckligt kan säkerligen hitta andrahandskontrakt eller till och med förstahandskontrakt utanför kösystemen och allmännyttan. Viss pendling kanske man får acceptera. Är det verkligen så svårt eller är folk för bekväma? 


    Är inte andrahandskontrakt väldigt dyra? 
  • Anonym (Lilly less)
    Anonym (Skuggan) skrev 2024-06-11 14:08:39 följande:
    Ja det är normalt, enligt statistiken så flyttar de flesta hemifrån när dom är 20 21 år gamla.

    Dock så tror jag inte det är normalt att man känner sig pressad och få utbrott av en sådan fråga.

    Vad gäller om att betala för sitt uppehälle hemma så är det nog väldigt varierande. Har du och din sambo pratat om det?
    Ang betala för uppehälle beror det nog oftast på om barnet studerar och har studielån eller ej, och om barnet jobbar. Enligt lag är ju föräldern försörjningsskyldig tills barnet fyller 21 i hänseende att denne studerar.

    Därför är det nog inte helt ovanligt att de bor hemma till 21, eftersom de flesta inte får jobb utan längre utbildning.
  • Anonym (Lilly less)

    Du har träffat en man som sannolikt har ett barn med outredd diagnos. Kanske det bästa vore att börja där? Se till att mannen stödjer dottern att söka hjälp för sin separationsångest/ depression ( eller vad hon nu har). 


    Det känns mer konstruktivt att se till att dottern får hjälp så hon kan flytta, än att bråka och gnälla på varandra.Jag tycker definitivt inte att hon bara verkar lat, de flesta ungdomar ( särskilt tjejer) brukar knappt kunna vänta på att flytta hemifrån om de får möjlighet.

    Tänk på att tjejers psykiska besvär enkelt kan missas eftersom de sällan blir utåtagerande. De kan också te sig mer fungerande i vissa sammanhang, men må väldigt dåligt inuti.

  • Anonym (Lilly less)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-09-27 12:09:35 följande:
    Ja, hon går till pyskolog och tar tabletter för något, förmodligen ångest. Men är ändå så pass bra att hon kan jobba heltid och sköta sitt liv klanderfritt. Det är mer att hon inte vågar slita sig ifrån barnlivet som hon själv säger. Hon vill vara ett barn fortfarnde och bo med föräldrarna. Hoppas hon får hjälp snart. Önskar bara jag visste när hon blir frisk och kanske vill flytta eller om jag bara borde ge upp. Därför jag skriver här.

    Det är jättebra att hon kan sköta sitt liv klanderfritt. Är åtminstone en stor förutsättning för att kunna flytta hemifrån. Det som är lite problematiskt är att hon inte verkar intressera sig för att bli vuxen och självständig. Jag har ett barn med svåra problem, men som trots det har viljan att slippa oss föräldrar.

    Så det positiva är att hon jobbar och går till psykolog. Låter som att hon möjligen medicinerar mot ångest el kanske depression. Min känsla är att det är som det var för min son. Han fick hjälp, men inte till fullo med att riktigt gå till roten av problemet. Det krävs att dottern själv vill och kräver att få mer hjälp dock (eftersom hon är vuxen).

    Hon kanske trivs bra hos sin pappa, men har hon inte intresset att skaffa en kille och barn i framtiden? Tjejer brukar ofta mogna snabbare än män, och vill bli självständiga tidigare.

    Det verkar som hon får delvis hjälp och därför fungerar bra i yrkeslivet, men kanske behöver mer utredning?


     

  • Anonym (Lilly less)
    Anonym (b) skrev 2024-09-27 14:03:02 följande:
    Du, alla vill inte skaffa kille eller barn. 

    Nej, det är kanske sant. Men de flesta vill bli självständiga när de är vuxna.


    Många vill ha någon form av socialt liv, vare sig det bara är vänner eller även en partner.

Svar på tråden Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?