Anonym (Rob) skrev 2024-05-16 11:26:41 följande:
Jag skrev ju ett spann i bmi. Jag tror säkert hon hade sett attraktiv ut i bmi 19 med den kroppstypen också... Särskilt om hon fick vikten utan träning.
Jag skulle kunna ange fettprocent också... Sen beror det såklart vart fettet lägger sig också.
Men ja hon har en attraktiv kroppstyp.
Jag eftersträvar inte att träffa någon som har ätstörningar. Det finns faktiskt de som är smala naturligt också. Det vore idealet. Då de med ätstörningar har problem att hålla sin vikt.
Så någon som alltid varit smal och inte gått jojo med vikten är ett plus.
Vad gäller mitt eget ideal är det också relativt låg fettprocent och lagom muskulös manskropp som är idealet.
Ja, det gjorde du, jag förstår.
Ja, jag håller med dig om att det finns de som är smala naturligt också, utan att vara underviktiga eller ha problem med det, det är det jag menar med är en kroppstyp/figur-typ (dvs min och de som också har min kroppstyp i min familj, släkt).
Min förälder fick förklara för en annan vuxen kvinna en gång i tiden som hade en annan kroppstyp än min och min kompis, att jag var normalviktig, dvs inte underviktig, men att vi hade/har en, ordet "slank" användes, kroppstyp i vår familj och släkt.
Vi har alltså från början ett par i min släkt i äldre generation där den ena var en kroppstyp/figur (vet inte vad den kallas för, men mer "bastant") och den andra var den slanka, och dessa två förälskade sig vilt i varandra, lyckligt äktenskap, barn fick de och voilá! resultatet blev en familj av två olika kroppstyper/figurer.
Jag fick lära mig hemifrån att min kroppstyp var precis lika fin som den andre kroppstypen, fanns inget rätt, fanns inget fel. Sen pratade man inte mer om det.
Jag kan säga att komma till min mans familj var rena chocken. Jag hade levt ett helt liv med min familj där det ändå förekom sport och träning och intresse för att äta nyttigt, utan att man talade om vikt och utseende på det sättet. Jag var helt stum.
Den enda man jag hört prata om sportens, träningens baksidor var min pappa och det här var väl Gud vet när tillbaka i tiden han höll på som bäst.
Vad jag skulle vilja se, bara en parantes, är att alla kroppstyper, pojke som flicka, man som kvinna, får lov att presenteras i media lika mycket för då hoppas jag att det kan hjälpa till att ta bort uppfattningen att det måste finnas ett rätt och ett fel, att man lär sig sedan tidig ålder att faktiskt omfamna sin egen kroppstyp, och lära sig också att inte gå på andras kroppstyper, att det inte är okej. Att inte tro det är okej att göra som många gjort mot mig bara för jag varit slank (utan att vara sjuk då eller underviktig eller ha någon ätstörning) att jag ska "äta upp mig".
Inte går jag omkring och säger åt folk att "Psst...vet du? Jag kan tipsa dig om en skicklig näskirurg. Bara så du vet. Jag har namnet här. Gör under.". Som att jag då säger det är något fel på din näsa, och att jag har rätten, friheten att säga det här till dig för det är faktiskt vad jag tycker, utan att du bett om min åsikt, men what ever, heeelllooo, varför tar du illa upp? Jag vill ju bara vara snäll. Jag är bara snäll här. Men Herre GU- Jag vill liksom bara hjälpa dig...
Typ så.
Jag vet inte hur många konstiga tips jag fått genom åren utan att jag bett om det. Hur man tar bort ärr. Men jag vill kanske behålla ärret? Eller hur jag skulle börja banta, tog man för givet, tyckte man att jag skulle göra, när jag ammade. I helvete heller jag tänkte stressa min kropp och i sin tur ge min bebis stresshormoner, sabba amningen för att de tyckte jag skulle banta, och mycket riktigt när min kropp var redo så anpassade den sig naturligt, och det var hur bra som helst. Inget att få panik över. Kroppen har sin tid. Bara att följa med och lita på den.
Jag känner igen dina ord från hur min man var, och han var rädd för fel slags fett, typ, jag minns att det var en diet han hade. Han var helt okej antal år i träningsvärlden, dietvärlden, men sen så kom det i en sårbar period och då slog det runt. Han hade fröet i sig sedan innan.
Det är ju också mycket som är positivt i träningsvärlden och rätt kosthållning och så vidare så man kan ju inte se det antingen svart eller vitt, man behöver inte vända ryggen åt det bara för att där är ett mörker också, farlig nackdel, men man måste känna till det tror jag, känna till sårbarheten för det, för att man sedan ska kunna behärska det på rätt sätt.
Vi var tvungna att vända ryggen åt det helt när han var sjuk och hur han påverkade mig med det, dåliga minnen, jag hade fått nog helt enkelt, men nu är den världen ofarlig för oss, mentalt sätt, nu är vi rustade, och vi fungerar bra i den. Så tacksam att det kunde sluta så.
Var rädd om dig & din eventuella framtida kärlek :)
