Ångrar min otrohet

Om du fått reda på det efter sådär 5-10 år då? Hade du ändå hellre inte velat veta? Nä bedrövligt 

Vilket är mindre fel, att berätta eller inte, beror på vilken relation man vill ha och kanske även mer på vilken relation din partner vill ha. Vilket är viktigast, harmoni eller ärlighet?
Berättar man så rubbar man harmoni, men man kan vara den man är och växa tillsammans. Det är mycket mer i det än att bara lätta sitt hjärta. Står man på motsatta sidan och väljer heller att inte veta för att undvika smärtan, då är det ett bekvämt men också falskt läge.
Den enda situationen då det är bättre att inte berätta är när man vet att partnern egentligen inte vill veta.

Tycker att du ska berätta för honom som det är och sen gör du slut med honom.

Rent moraliskt sett så har du då gjort rätt för dig och även tagit ansvar över ditt snedsteg genom att göra slut med honom.

Om ni ändå väljer att fortsätta erat förhållande efter att du har berättat så finns det risk för att han kan bli kontrollerande över dig (för han känner sig sviken och sårad). Och att du sen får göra saker som han inte vill göra för att,  -"du var den som var otrogen". Och erat förhållande blir sämre iallafall.
Eller så är han en förlåtande person och ni lyckas med tiden få det bra med varandra igen.

Alternativt, att du inte berättar för honom och får leva med en "fruktansvärd ångest" och rädsla för att det ska nå fram till honom av någon annan. En längre tid. Och att du ändå mår dåligt (inte sann mot dig själv) fast din fasad visar att allting är bra.

Misstag gör vi alla så jag tänker iallafall inte döma dig. Vill bara ge dig olika perspektiv på situationen, att såra eller bli sårad. Du fattar sen de beslut som du kommer fram till och sen så lever du med dem på gott och på ont.

Jaha, så du vet allt om din man. Tror du jag.
Du ska veta vad som händer med de snälalste och finaste killarna när de är på utlandsresa med jobbet.

Har varit med i några år och sett mycket.
Så komiskt med de som tror sig veta allt om den andre sedan kommer det fram något de aldrig hade kunnat tänka sig.

"Menar du att han gjorde så? Verkligen? Näääää....."

Det får du tycka, och vi andra får tycka tvärtom. Jag hade inte heller velat veta.

Ett enda snedligg är inte värt att riva upp himmel och jord över efter så många år som vi har, det vore att ge det alldeles för stor betydelse.

Har jag inte påstått. Är inte sådan som ens tänker så som du påstår.  

Vet att även den mest snälla gör skit. 

Vi andra? Snarare några få.

Men du, läs den sista meningen du skrev igen haha. Snarare är det så att om ni nu haft så många år och det verkligen inte är värt att riva upp, ja men ligg inte med någon annan då? Uppenbarligen var det ju värt det då. Då älskar man knappast den andre längre. 

Tänk på det innan du råååååkar sätta på någon annan. Man råkar inte det. Det är ett val man gör.