Ångrar min otrohet

Tycker att du ska berätta för honom som det är och sen gör du slut med honom.

Rent moraliskt sett så har du då gjort rätt för dig och även tagit ansvar över ditt snedsteg genom att göra slut med honom.

Om ni ändå väljer att fortsätta erat förhållande efter att du har berättat så finns det risk för att han kan bli kontrollerande över dig (för han känner sig sviken och sårad). Och att du sen får göra saker som han inte vill göra för att,  -"du var den som var otrogen". Och erat förhållande blir sämre iallafall.
Eller så är han en förlåtande person och ni lyckas med tiden få det bra med varandra igen.

Alternativt, att du inte berättar för honom och får leva med en "fruktansvärd ångest" och rädsla för att det ska nå fram till honom av någon annan. En längre tid. Och att du ändå mår dåligt (inte sann mot dig själv) fast din fasad visar att allting är bra.

Misstag gör vi alla så jag tänker iallafall inte döma dig. Vill bara ge dig olika perspektiv på situationen, att såra eller bli sårad. Du fattar sen de beslut som du kommer fram till och sen så lever du med dem på gott och på ont.

Jag har varit otrogen mot min parter. det hände för några veckor sedan. Det var absolut inte planerat och nu i efterhand väldigt konstigt att det ens hände. Inte någon person jag känner attraktion till alls. Vi var ute och festade och jag följe med honom hem. Jag har nu sån fruktansvärd ångest över detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till. jag har inte berättat detta för min parter och han verkar inte ha någon misstänkte om att detta hänt heller. Var väldigt berusad och har mycket minnesluckor från kvällen men jag förstod vad som hänt på morgonen när jag vaknade och jag var i chock. Känner mig otroligt äcklig. Någon som varit i liknade situation? Jag har bestämt mig för att inte berätta för övrigt. Det hade sårat alldeles för mycket?

Varför är det så viktigt att inte riskera allt om förhållandet ändå bara är falskt? En lögn!

Jag menar att jag älskar min partner som den person jag tror honom vara.Den person jag lärt känna honom som, den jag kommit att älska. Om han går bakom min rygg så är han ju inte den man jag vill leva med. Då är det inget att riskera, utan en person jag faktiskt inte känner och som jag vill bli av med. Kärlek baseras trots allt mycket på att man blir förälskad i personligheten. 

Exv. Finns personer som blir besvikna och kan tänka sig lämna sin man om han inte delar samma grundvärderingar. Mannen blir rasistisk, nazist el annat.
Om man inte delar samma grundvärderingar är det kanske värt att riskera förhållandet. 

Om min partner går bakom min rygg och är otrogen delar han inte mina värderingar och då riskerar jag mer än gärna att bli av med det förhållandet. Förhållandet är inget värt längre. Dessutom ökar risken att de som är otrogna fortsätter med det när de kan komma undan utan konsekvenser. 

En otrohet kan faktiskt vara bra. Både för den som blir utsatt och för den som begår den. 

men ofta är det inte så. Den som begår en otrohet kan just som i det här fallet ångra sig och inse att partnern är fantastisk, underbar och att man ska uppskatta det man har. 

håll tyst säg inget.