Ångrar min otrohet

Men - det är väl klart att man alltid gör det som är bäst för en själv? Ni är inte kloka här!

Jag har själv varit otrogen i tidigare förhållande utan att berätta det. Hon fick aldrig reda på att det hade hänt. I och med att hon aldrig fått veta detta så har hon inte heller behövt tänka på det, bearbeta det eller allt vad alla säger händer när man får reda på det.

Vi är inte längre ett par då vi skiljdes åt några år senare, att vi skiljde oss berodde på andra saker än det sexuella...

Så berätta inte är mitt råd, det blir bara värre för alla.

Det är inget lagbrott att ha sex med någon annan som vill det, däremot så anses det vara omoraliskt. Som tur är har vi ingen moralpolis så som de har i tex. Iran.

Ps. det finns de som vill lätta sitt hjärta för alla möjliga saker, men då får man också ta konsekvenserna

Jag hade faktiskt inte velat veta om min man var otrogen.
Det räckte med att mitt ex berättade om sitt fyllemisstag.
Det man inte vet kan man OMÖJLIGT må dåligt över.
Jag hade sluppit må dåligt när jag var ung om mitt ex inte hade varit så jäkla patetisk så att han ville spela offer.och erkänna hur mycket han ångrade sig.
Nej tack jag hade helst sluppit det patetiska med just den situationen.Jag höll på att spy bara...Och jag hoppas att OM min man är otrogen att han HÅLLER KÄFT! 😄

Jag vill INTE veta.

Så jag håller med dig..Varför berätta om ett misstag..Finns liksom ingen mening med det..
Dom som tycker att man ska berätta om ett enda misstag tänker först och främst på hur dåligt dom själva skulle må av att inte få berätta om det förfärliga misstaget dom gjorde..
Dom berättar ju INTE för att dom tänker på sin partner som dom redan svikit..utan BARA på sig själva.
Det kallas att "lätta sitt hjärta" tror jag..😂 

Jag hade faktiskt inte velat veta om min man var otrogen.
Det räckte med att mitt ex berättade om sitt fyllemisstag.
Det man inte vet kan man OMÖJLIGT må dåligt över.
Jag hade sluppit må dåligt när jag var ung om mitt ex inte hade varit så jäkla patetisk så att han ville spela offer.och erkänna hur mycket han ångrade sig.
Nej tack jag hade helst sluppit det patetiska med just den situationen.Jag höll på att spy bara...Och jag hoppas att OM min man är otrogen att han HÅLLER KÄFT! 😄

Jag vill INTE veta.

Så jag håller med dig..Varför berätta om ett misstag..Finns liksom ingen mening med det..
Dom som tycker att man ska berätta om ett enda misstag tänker först och främst på hur dåligt dom själva skulle må av att inte få berätta om det förfärliga misstaget dom gjorde..
Dom berättar ju INTE för att dom tänker på sin partner som dom redan svikit..utan BARA på sig själva.
Det kallas att "lätta sitt hjärta" tror jag..😂 

Jag har varit med om det du skriver om, fast jag var den som blev drabbad. Min partner berättade. Det blev en ganska stor kris i förhållandet (vi var unga då). Jag minns att jag sa att om det händer en gång till så vill jag inte höra om det, då är det bara att packa och dra. Min partner ville vara ärlig, men jag kände att ärligheten mest var för egen räkning, för att skuldkänslorna blev för jobbiga att hantera på egen hand. Personligen så hade jag inte velat veta. Alltså om det bara hade hänt en enda gång och aldrig mer. Och om det hade kommit fram senare, ja då hade det väl det då. Det är väl straffet man som otrogen får ta, att leva i ovisshet om det kommer en dag när det uppdagas.

TS, tiden läker alla såt.
Detta är inte en myt, utan det stämmer nästan alltid.

Om du på riktigt har känslor som är för svåra att bära så ta professionell hjälp. En kompetent terapeut kan garanterat hjälpa dig att på enkelt sätt komma över dessa svåra känslor och komma vidare.

Ingenting, inget i livet, kan bli bättre för dig, för din partner, eller för någon i hela världen, av att du berättar.

Ångra dig. Hantera dina känslor. Låt tiden läka dina sår. Ta hjälp om du behöver. Och gå vidare i livet, utan att riskera att rasera kärleken och allt för nära och kära bara för att du känner ett eget behov av att lätta ditt eget dåliga samvete.

Att berätta är det värsta och mest egoistiska du kan göra.

Till den dag han smittar ner en med en könssjukdom eller berättar att han har ett eller fler barn på sidan om. Eller råkar ut för en galen stalker. 

Trevligt uppvaknande.

Det där är sånt som händer. Alla par har nog hemligheter för varandra.

Glöm och gå vidare. / "Gökarn"

Om du är säker på att det aldrig kommer hända igen så berätta inte. 

Min man gjorde samma som dej. Ungefär samma historia. En engångsgrej som  hände ett par år in i förhållandet.  Han höll på att förgås av dåligt samvete och valde att berätta. Han fick sitt samvete lättat. Jag fick hela min värld förstörd. Tog mej flera år att komma över fullt ut.

Nu 15 år senare önskar jag att han hållit tyst. Han gjorde ett misstag en gång. Det kan alla göra. Men måste man berätta? Nej jag tycker inte det. Inte om man vet säkert att det aldrig kommer hända igen. I vårt fall gjorde det stor skada på mej. Jag hade så här med facit i hand önskat att han höll tyst. 

Jag tycker du ska fundera på varför du ska berätta? Är svaret för att du själv ska må bättre så kanske du inte bör göra det. När ärlighet ger stora skador kanske det är bättre att hålla tyst och låta misstaget bli begravt och glömt. 

Nej självklart ska man inte säga att det är lugnt. Det var en stor kris i förhållandet. Och det hände innan jag hade sagt att det var okej om det är så du menar.  Jag var länge osäker på hur och om vi kunde gå vidare, sen var det inte så att hen låg med någon. Men det finns ju andra typer av otrohet. Ja, hen bönade och bad och lovade dyrt och heligt att det aldrig skulle hända någon mer gång. Vilket det inte heller har gjort (har nu barn och barnbarn ihop, är fortfarande ihop).Jag har absolut inte gett något frikort, hade det fortsatt hade jag gjort slut. Det är det jag menar. Det var absolut inte baaara en gång, det var verkligen en stor kris. Men det verkar som att det finns 2 åsikter i detta. Antingen är man FÖR att berätta eller så är man EMOT. Och det är självklart individuellt, hur man är och hur man tänker. Jag får för mig att ju yngre man är, ju hårdare är man kring det här. Innan man själv drabbas av det så att säga. Jag har aldrig lagt nån skuld på mig själv i detta heller, det är klart man blir ledsen men det blir ju också en form av psykologiskt övertag mot den andre (otrogne) också.

Ska man ta sig rätten att både vara otrogen och sedan ta ifrån sin partner rätten till sanningen och få möjlighet avgöra om han kan gå vidare ifrån det. Det känns märkligt att rätt val skulle vara att direkt efter otrohet toppa med en livslång lögn...🤔

Knappast troligt. Hände på en jobbresa långt ifrån hemmet. Inga andra än min man där. 

Jaha, så du vet allt om din man. Tror du jag.
Du ska veta vad som händer med de snälalste och finaste killarna när de är på utlandsresa med jobbet.

Har varit med i några år och sett mycket.
Så komiskt med de som tror sig veta allt om den andre sedan kommer det fram något de aldrig hade kunnat tänka sig.

"Menar du att han gjorde så? Verkligen? Näääää....."

Det får du tycka, och vi andra får tycka tvärtom. Jag hade inte heller velat veta.

Ett enda snedligg är inte värt att riva upp himmel och jord över efter så många år som vi har, det vore att ge det alldeles för stor betydelse.

Det får du tycka, och vi andra får tycka tvärtom. Jag hade inte heller velat veta.

Ett enda snedligg är inte värt att riva upp himmel och jord över efter så många år som vi har, det vore att ge det alldeles för stor betydelse.

Vilket är mindre fel, att berätta eller inte, beror på vilken relation man vill ha och kanske även mer på vilken relation din partner vill ha. Vilket är viktigast, harmoni eller ärlighet?
Berättar man så rubbar man harmoni, men man kan vara den man är och växa tillsammans. Det är mycket mer i det än att bara lätta sitt hjärta. Står man på motsatta sidan och väljer heller att inte veta för att undvika smärtan, då är det ett bekvämt men också falskt läge.
Den enda situationen då det är bättre att inte berätta är när man vet att partnern egentligen inte vill veta.