Ångrar min otrohet
Sårar desto mer att inte få veta. Luras o inte ens ha en möjlighet att välja själv
Sårar desto mer att inte få veta. Luras o inte ens ha en möjlighet att välja själv
Jag har själv varit otrogen i tidigare förhållande utan att berätta det. Hon fick aldrig reda på att det hade hänt. I och med att hon aldrig fått veta detta så har hon inte heller behövt tänka på det, bearbeta det eller allt vad alla säger händer när man får reda på det.
Vi är inte längre ett par då vi skiljdes åt några år senare, att vi skiljde oss berodde på andra saker än det sexuella...
Så berätta inte är mitt råd, det blir bara värre för alla.
Det är inget lagbrott att ha sex med någon annan som vill det, däremot så anses det vara omoraliskt. Som tur är har vi ingen moralpolis så som de har i tex. Iran.
Ps. det finns de som vill lätta sitt hjärta för alla möjliga saker, men då får man också ta konsekvenserna
Beror på hur man ser det. Tror många inte vill leva i en lögn. Att att ens partner är trogen och snäll, när den inte är det. Slösa tid i onödan. Lurad. Totalt.
Att dölja en sådan sak är värre än otroheten i sig.
Så nej, det är inte för ens egen skull. Det är för den andres skull.
Däremot att inte berätta anser jag bara är att man tänker på sig själv.
Jag har varit med om det du skriver om, fast jag var den som blev drabbad. Min partner berättade. Det blev en ganska stor kris i förhållandet (vi var unga då). Jag minns att jag sa att om det händer en gång till så vill jag inte höra om det, då är det bara att packa och dra. Min partner ville vara ärlig, men jag kände att ärligheten mest var för egen räkning, för att skuldkänslorna blev för jobbiga att hantera på egen hand. Personligen så hade jag inte velat veta. Alltså om det bara hade hänt en enda gång och aldrig mer. Och om det hade kommit fram senare, ja då hade det väl det då. Det är väl straffet man som otrogen får ta, att leva i ovisshet om det kommer en dag när det uppdagas.
Fast hur menar du att det där ska gå till? Ska man säga tex att det är lugnt att han är otrogen En gång, bara att man inte vill veta det?
Där har du ju automatiskt gett honom ett frikort i princip. Varsågod att ligg med någon annan, en gång! Sen, hur vet du att det bara blir en gång då?
Det där tror jag är väldigt dumt. Sen, vad spelar det för roll om det baaaara är en gång? Det är en gång för mycket. Man ska aldrig vara otrogen. Då kan man dra. Det är väl bättre att ströva mot det istället. Att då lämna men inte säga varför, om det är att du inte vill få reda på det.
Problemet är att då står man där och lägger skuld på sig själv istället, att det är något fel på en och undrar sönder sig. För all framtid kanske. Tänk, så är man vän med detta otrogne snubbe istället kanske. Helt ovetandes. Det hade inte jag velat vara.
Nja jag håller inte med. Men det där är nog individuellt. Jag hade hellre velat veta än att vara i en lögn.
TS, tiden läker alla såt.
Detta är inte en myt, utan det stämmer nästan alltid.
Om du på riktigt har känslor som är för svåra att bära så ta professionell hjälp. En kompetent terapeut kan garanterat hjälpa dig att på enkelt sätt komma över dessa svåra känslor och komma vidare.
Ingenting, inget i livet, kan bli bättre för dig, för din partner, eller för någon i hela världen, av att du berättar.
Ångra dig. Hantera dina känslor. Låt tiden läka dina sår. Ta hjälp om du behöver. Och gå vidare i livet, utan att riskera att rasera kärleken och allt för nära och kära bara för att du känner ett eget behov av att lätta ditt eget dåliga samvete.
Att berätta är det värsta och mest egoistiska du kan göra.
Man har redan valt att rasera allt när man väljer att stoppa in den i någon annan. Det är då man väljer det. Det kan man väl tänka på liiite tidigare än så.
Till den dag han smittar ner en med en könssjukdom eller berättar att han har ett eller fler barn på sidan om. Eller råkar ut för en galen stalker.
Trevligt uppvaknande.
Det där är sånt som händer. Alla par har nog hemligheter för varandra.
Glöm och gå vidare. / "Gökarn"
Om du är säker på att det aldrig kommer hända igen så berätta inte.
Min man gjorde samma som dej. Ungefär samma historia. En engångsgrej som hände ett par år in i förhållandet. Han höll på att förgås av dåligt samvete och valde att berätta. Han fick sitt samvete lättat. Jag fick hela min värld förstörd. Tog mej flera år att komma över fullt ut.
Nu 15 år senare önskar jag att han hållit tyst. Han gjorde ett misstag en gång. Det kan alla göra. Men måste man berätta? Nej jag tycker inte det. Inte om man vet säkert att det aldrig kommer hända igen. I vårt fall gjorde det stor skada på mej. Jag hade så här med facit i hand önskat att han höll tyst.
Jag tycker du ska fundera på varför du ska berätta? Är svaret för att du själv ska må bättre så kanske du inte bör göra det. När ärlighet ger stora skador kanske det är bättre att hålla tyst och låta misstaget bli begravt och glömt.
Jag har varit med om det flera gånger med olika personer och har alltid velat veta.
De som hållt tyst har jag blivit ovän med. Den som berättade såg jag upp till. Blev inte ens arg utan uppskattade ärligheten. Ja sen kunde han ju dra ändå men det är en annan sak. Han är fortf med sin tjej och de har fått flera barn. så då var jag var den han sprang med i smyg mot henne, men jag visste inget. Märkte dock rätt fort att han hade något för sig. så visste nästan redan om det
Vet att även den mest snälla gör skit.
Tänk på det innan du råååååkar sätta på någon annan. Man råkar inte det. Det är ett val man gör.
Vilket är mindre fel, att berätta eller inte, beror på vilken relation man vill ha och kanske även mer på vilken relation din partner vill ha. Vilket är viktigast, harmoni eller ärlighet?
Berättar man så rubbar man harmoni, men man kan vara den man är och växa tillsammans. Det är mycket mer i det än att bara lätta sitt hjärta. Står man på motsatta sidan och väljer heller att inte veta för att undvika smärtan, då är det ett bekvämt men också falskt läge.
Den enda situationen då det är bättre att inte berätta är när man vet att partnern egentligen inte vill veta.
Man kan också få harmoni genom att man berättar. Då visar man att man går att lita på och att man är väldigt ärlig. Bero ju självklart på Hur man berättar också och vad man gör för att fixa det igen.
Men har man sagt att man inte vill veta i sådana lägen är det ju en sak. Tror det är girigt att man pratar om det. Verkar ju finnas två olika åsikter om detta. Ens tycker si och andra så.