Zingostardust skrev 2024-02-02 13:43:15 följande:
Hej Julia,
Ja, det stämmer. Vi fick vår första efter 9 månaders försök. Han är född hösten 2020.
Jag har hypotyreos, alltså problem med sköldkörteln sedan tonåren och hade höga värden när vi skulle börja försöka igen under våren 2022. Till sommaren samma år var värdena bättre så räknar som att vi började med nr 2 då. Vi körde med ägglosningsstickor med gubbarna från början av försöken. Hade ägglossning varje månad på stickorna förutom en gång, men då kanske jag missade den. Blev aldrig en graviditet. Jag hade funderat på att ta kontakt redan innan första graviditeten och skulle gjort det månaden därpå om det inte blivit något. Därför ville jag inte vänta mer än 1 år innan vi tog kontakt nu.
Under sensommar/höst 2023 (om jag minns rätt) tog vi kontakt med ivf klinik och påbörjade utredning. Det visade sig att min ena äggledare var stängd och även att hans spermier var lite trötta. Så inte bästa kombinationen kanske. Dom sa att vi säkert kan själva om vi ville försöka lite till men att vi också var berättigade till IVF. Kostar ju dock om man redan har barn. Vi ville inte vänta så körde på med ivf och allt satte igång ganska fort. Två dagar efter nyår började jag med sprutorna. Nu är det snart testdag :)
Hur ser er resa ut? ❤️
Tack!
jag har inte hittat så många som beskriver sekundär barnlöshet så det är intressant att få veta vad andra har för ?orsaker?.
Vår första blev plus på tredje försöket, så det gick ju snabbt. Helt utan ägglossningstester etc. Jag var 33 år då. Nu är vi inne på åttonde Cykeln och inte tillstymmelse till graviditet, så efter nyår kontaktade vi kliniken. Nu har jag trackat ägglossning och cykler på alla Sätt som finns tror jag och allt verkar fungera Misstänker att det antingen handlar om min ålder/äggreserv eller min man. Mannen lämnade prov för två veckor sedan och jag för en vecka sedan. Vi får svar/samtal med läkare först 29 februari. De är helt fullbokade.
Det är otroligt frustrerande att vänta på alla sätt och vis. Både att vänta på att det ska ta sig och att få svar. och jag tycker det är psykiskt påfrestande att min planering som jag så naivt hade gjort upp har gått åt h-vete. Jag trodde blint att det skulle gå lika enkelt som sist.
Jag är 36 nu.
Har redan målat upp bilden av att vi aldrig kommer att kunna bli fyra. Samtidigt är jag otroligt tacksam för det barn jag har, hon är mitt allt.