Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Det är inte kört för jag inte stressat mig igenom det. Är mer lämpligt att lära känna först och inte bara direkt visa att man vill ha en relation. 

Men hur ska det bli ni två? 

Ni pratar ju bara ytligt, när ni träffas vågar du inte prata med henne om att träffas 
Så hur ska ni lära känna varandra utan att träffas ensamma? 

Hur länge tänker du vänta på att det ska bli ni två? När ger du upp? 

Nej, du har inte stressat igenom, det stämmer. Du har gjort så otroligt lite på 8 månader att det är så nära noll man kan komma. Du träffar butikspersonalen på lokala mataffären mer ofta och har en djupare relation med dem än med denna tjej. 

Du är den konstige killen som messar varje måndag under 8 månader och som hänger henne i hasorna på eventen. Inte pojkvänsmaterial, utan någon som man  helst undviker.

Nära noll? Vi har skrivit mer än hundra gånger garanterat, inte direkt så jag bara skrev gång med hne. Och hon är den enda jag skriver med. 

 

Nej, vi känner varandra så nej inget av det du skriver på slutet stämmer. Jag hade varit en bra partner. 

Om om hade varit och så vidare. Eller nära skjuter ingen hare.

Du är inte ens I närheten av att vara en partner  bara det att du har "skrivit mer än hundra gånger" gör det tydligt.

Efter 8 månader av förälskelse är det normalt att ha skrivit tusentals gånger, pratat 100-tals timmar i telefon och träffats så många gånger man någonsin kan.

Jag har skrivit mer än hundra gånger på 8 månader med mina kollegor som jag jobbar mycket med, vi har mer gemensamt med varandra än vad du har med tjejen, och vi är inte I ett romantiskt förhållande och vill inte bli det heller. 

Du har så lite kontakt med henne, att för henne är du mindre känd än kassapersonalen i matbutiken där hon bor. Hon pratar mer och oftare med dem än med dig, vilket gör dig till en parentes i hennes dagliga liv.

Dina månadslånga planer är ett tecken på någon typ av ohälsa, alla som har gett dig rådet att prata med en kurator har fångat de signalerna. Du tycker att ditt beteende är normalt, men du är I minoritet. Sjukdomsinsikt och professionell hjälp är ett vettigt första steg, utan det kommer du inte att ha ett förhållande med någon.

Vem avgör att en person är en bra partner?

Inte heller sagt att vi är ett par överhuvudtaget och att skriva med henne är inte dåligt. 

Jättekonstig jämförelse också. 

Nej, hon känner till mig väl. 

Herregud vad konstiga anklagelser också, jag mår bra och nej jag planerar inte för hur en relation är eller så bara för man har långsiktiga mål som man strävar efter för en relation. Har absolut inga månadsplaner med henne utan långsiktiga visioner för en relation överlag. 

När är det tänkt att denna relation du har visioner för ska börja? Innan hon gör lumpen eller efter? 

Jag pratar om visioner för en relation överlag, inte med någon specifik person. Det gör jag först i en relation.