Ha barn med annan etnicitet?

Jag håller med dig Anonym (anonym) och undrar också va Anonym (Inte lika) egentligen menade med sitt inlägg. Personligen tycker jag blont hår kan va väldigt vackert och visst är det ovanligt internationellt sett. Sen är förstås alla människor/barn lika värdefulla oavsett hårfärg eller andra yttre egenskaper. 😊

Flickor med den blandningen kan ofta bli väldigt söta, med finlemmade kroppar och finskurna anletsdrag. (Förutsatt att den asiatiska parten ser ut så förstås, det finns även asiater med breda ansikten, tunga drag och klumpiga kroppar.)

Men pojkar får ofta problem, för de blir småväxta och tunna jämfört med nordiska pojkar, och i pojkarnas värld är den fysiska storleken och styrkan viktig. Även om en konflikt mellan två pojkar inte går så långt som till slagsmål, så är det viktigt att båda VET att den ene kan försvara sig om den andre angriper fysiskt. En kort, vek, finlemmad pojke kan lätt bli hackkyckling i en grupp eller klass. Så SKA det förstås inte vara, men det är så det är. 

Men även på en flicka kan det slå fel. Jag kände en tjej en gång som hade svensk mamma och kinesisk pappa, och hon var den fulaste tjej jag har sett någon gång i verkligheten. Hennes hy var grågulblek (hon såg sjuklig ut), hennes hår var spikrakt, tagelaktigt och i en konstig dassig gråsvart nyans som jag aldrig sett på någon annan, hon hade de typiska stora, utstående fra,tänderna som kineser avbildas med på karikatyrer men mer sällan har i verkligheten, men HON hade dem verkligen, hon hade mycket små, smala, sneda ögon som såg grymma ut (fast hon var snäll, men folk blev rädda för henne). I övrigt hade hon västerländska drag. Hon såg kort och gott inte klok ut!

Håller med, svenskar är extremt liberala i det mesta. Vilket såklart ofta är bra. Många är dock extremt rädda för att säga fel saker och är väldigt pk, vi hade nog mått bättre som land med lite liberal nationalism.

För övrigt: färgerna påverkar mycket när vi tycker att två personer är lika. Vill man att folk ska tycka att man är likt sitt barn, så bör man skaffa barn med någon som har samma färger som en själv (ögon, hår och hud).

Dessutom är de flesta entiska svenskar hyfsat lika varandra - vi är ju alla släkt på långt håll (och inte så långt håll ibland, det ser man när man släktforskar). Självklart kommer föräldraskapet att ifrågasättas mer, om ett barn till en svensk har sneda ögon eller en väldigt platt och bred näsa alternativt stor och böjd,semitisk näsa. Än nästan vilka drag som helst, som de kan ha ärvt från en annan etnisk svensk.

Ja,blont hår är ovanligt internationellt sätt och det kan innebära massa uppmärksamhet ,som man inte vill ha ,just för att man är blond och sticker ut i världen.Vet ju detta av min erfarenheter och det har inte varit alltid underbart så att säga.

Min släkting är adopterad från Östasien och hennes barn som hon har fått med en blond och blåögd svensk ser helt asiatiska ut. Väldigt söta men det finns inget skandinaviskt i deras utseende förutom längden  så du får nog räkna med att dina barn inte alls skulle se ut som du. 

Jag har en annan väninna som är adopterad från Asien och hon berättade hur jobbigt det är ibland att folk tror att hennes svenska pappa är en snuskgubbe som har importerat en mycket ung fru från Asien. Hennes ord, inte mina. Det är ju också en aspekt i ditt fall.

Om det är mycket viktigt för dig att få helsvenska barn så är det nog bättre om du bryter med den här tjejen. Samtidigt tror jag inte att du kommer att bry dig när barnen väl kommer. Man älskar ju sina barn oavsett hur de ser ut. 

Jag har också sådana erfarenheter och det är dessutom en säkerhetsrisk i vissa länder där turister rånas och kidnappas. 

Det är få länder där man smälter in i mängden. Jag tyckte att det var kul att för en gångs skull bli tagen för lokalinvånare när jag var i Österrike. Man får ett helt annat bemötande då. 

Jag ser ut som ett stereotyp skandinav med ljusblont hår och mycket ljusblå ögon och jag har inte mycket pigment direkt. Det är som sagt exotiskt för en del vilket är rätt tröttsamt. 

Fast man smälter inte in som östasiat heller. När jag har rest med asiatiska vänner får de också blickar och  kommentarer. 

Svenskar är varken mer eller mindre liberala än andra. I hyfsat jämställda demokratiska länder, där de flesta tillåts välja partner fritt, får vi fler blandade par. Är man inte tvungen att gifta sig med någon inom sin egen grupp, gör inte alla det. 

Men de flesta par är INTE synligt blandade. Helt enkelt för att de flesta, oavsett samhälle, föredrar partners från sin egen kultur eller liknande kultur. Svenskar bildar par med svenskar eller andra västerlänningar, afrikaner med afrikaner osv.

Men det handlar sällan om etnicitet i sig, utan kultur och värderingar. Adopterade får ofta blandade barn, eftersom de ofta väljer en icke-adopterad partner från den kultur de har växt upp i. Och blandade barn som växter upp i Sverige, träffar väl ofta en svensk partner? Jag har inte hört att Alice Bah skulle ha rest till Kenya och träffat en kenyan.

Mer avgörande än hudfärg eller ursprung i sig, är vilken kultur man växer upp inom och identifierar sig med. 

Att Alice Bah skulle ha träffat en gambian menar jag. Eller valfri annan afrikan i och för sig: 

Jag känner två vuxna kvinnor av blandat ursprung, en halvafrikan och en halvasiat. Båda har barn med vita europeiska män. Ena mannen är blond och blåögd, den andra är mörkare men inte jättemörk. Barnen ser europeiska ut, är inte särskilt lika sina mödrar. 

Det är sant att svenskar är ganska öppna. Det kan delvis också bero på att man har vant sig, för att det är ganska mångkulturellt numera. Det är annorlunda för folk som inte är så vana. T.ex. så hade jag en ukrainsk mamma med barn hos oss ett tag. Och hon nämde också det, att hon inte är så van vid det. Hon verkade alltså försöka vänja sig. :) 

Det finns också en benägenhet hos alla människor att ta sig en partner som är ganska lik dem själva, dvs. ofta även av samma etnicitet. Det gör inte bara "majoritetsbefolkningen" utan även invandrare/minoriteter. Min "styvson" (son till min mans första fru) är hel-afrikan och han brukar inte bli ihop med etniskt svenska tjejer. Det var en afrikansk tjej och sedan två från mellanösten. 

Jag minns också en turkisk granne, med svensk fru. En av deras barn var blond, och han förklarade för folk att det visst var hans barn, men han råkade bli blond och att pojken ändå var lik honom i ansiktet. Antagligen hade han själv haft lite jobbigt med det  i början. :)  Jag träffade nyligen en kanadensisk kvinna och hennes son (tonåring) som helt uppenbarligen har en svart pappa. Ändå såg pojken helt ut som sin mamma, förutom just hudfärgen och håret. Jag tror också att man lär sig med tiden att se sånt. Men här var det ganska uppenbar.