Ha barn med annan etnicitet?

Ja alltså, thats a no from me. 

Varför är just hudfärgen en dealbreaker? Det är alltså ok om barnet har samma hudfärg men inte liknar en i övrigt, men inte om barnet är ganska lik en men har en annan hudfärg? 

Jag känner en svensk ljus man som har barn med en ganska mörk kvinna från Sydamerika. Barnet är mörkare än sin pappa (men inte lika mörk som mamman), men i övrigt nästan en kopia av sin far.

Det är ju så det vanligaste är. Och det måste ju vara väldigt tråkigt för dessa kvinnor att folk tror att barnen nästan är adopterade. Jag jobbade med en svensk kvinna som hade tre barn med en turkisk man och hon nämnde en gång att hon tyckte det var tråkigt att hennes barn inte ser ut som henne alls. Och då tyckte jag ändå hennes barn var ljusare än vanligt då hon hade en ganska mörk turkisk man.

Om folk fortsätter såhär så kommer ju etniska svenskar bara vara något man kan läsa om i historieböckerna eller titta på gamla Astrid Lindgren filmer.Jag tror jag läste någon artikel om det där med samhörighet innan att den är lägre om barnen ser alldeles för olika ut. Just det där med dragen stämmer ju då barnen får ärva max 5% av de svenska dragen. Titta på t.ex Alice Bah Kunke som har en vit förälder men hon är ju så svart/mörk man kan bli eller den välkända Barack Obama som kallas den första svarta presidenten men som har en vit mamma. Han kallas ju svart för att det är vad han är.

Barnen kommer ju se lika mycket nordeuropeiska ut som östasiatiska. Inte blir generna på något sätt starkare ju längre bort från Sverige deras ursprung ligger. Är det bara du som oroar dig för att era barn ska få drag av mamman eller är också hon oroad att de ska få drag av dig?

Jag är ju själv blandad och mina tankar kring detta är att jag liknar båda mina föräldrar och på samma gång liknar jag andra med samma blandning lika mycket. Dvs min hudfärg och hårtyp liknar mer andra blandade (svart/vit) och inte alls mina föräldrar. 

Mina ansiktsdrag och min kroppstyp däremot liknar förstås mina föräldrar på olika sätt. För mig har det bara varit positivt. Vet inte hur mina föräldrar tänkte när de fick mig, men som någon skrev skaffar man ju barn för att man tycker att ens partner är fin precis som han/hon är och man vill att detta återspeglas i sina barn. Det låter inte som att du har kommit så långt i dina känslor för din flickvän om du inte kan tänka dig henne som mamma till dina barn. Det behöver ju inte ha med hennes ursprung att göra. 

Mina barns pappa är utländsk.Mina barn är inte lik mig och vi har inte samma färger .Genetiken blir så ibland att man blir mest lik den ena föräldern och dens familj .Jag har fått frågan vad jag tycker om detta att mina barn är inte lik mig .

Min dotter är kopia av sin pappa och väldigt lik sina fastrar .Svårt att se likheter med mig och det säger dom flesta till mig.

Tycker du Alice Bah Kunke ser lika svensk/vit ut som afrikansk? Jag och denna tjej dejtar bara typ och detta är något jag måste få ur mina känslor av om det nu skulle gå vidare.Vad tycker du om det då? Är det tråkigt?Hur är dina känslor gällande det?

Jag är vit och har tre barn. Pappan till min äldsta är vit. Sonen är inte speciellt lik nagon av oss. Min nuvarande man (ocksa vit) och jag har 2 barn tillsammans. Dottern är en kopia av honom. Sonen har inga tydliga drag fran nagon av oss.

Av 3 barn är alltsa ingen uppenbart lik mig trots samma hudfärg. Pa 15 ar som mamma har jag aldrig fatt höra att barnen liknar mig (utseendemässigt). Älskar jag dem mindre för det? Nej. Känns det inte som att det är mina barn? Jo 100% 

Att du skaffar barn med en vit kvinna är inget som garanterar att de blir lika dig. Det viktigaste för att skaffa barn är väl ända att personen du skaffar barn med har vettiga värderingar, att ni har det bra ihop och att du tror att hon kommer vara en bra mamma.

Jag har aldrig haft någon stark önskan att mina barn skulle ha varit väldigt lik mig .Känner med lite blandade känslor ,tycker att det känns väldigt knepigt med genetiken att vara så lik bara den ena föräldern.