fornminne skrev 2023-07-19 22:43:52 följande:
Få svenskar har idag problem med mörkhyade. De flesta har en öppen och trevlig attityd eftersom de inte har något emot mörkhyade i sig. Däremot är många kritiska till den invandring vi har haft samt problemen i förorterna. Men det är du ju själv, på goda grunder.
Invandrare är inte bara överrepresenterade som förövare vid olika brott, utan också som offer. Det är främst invandrare som drabbas av andra invandrares våld eller förtryck, när majoritetssamhället drar sig undan. Hela samhället drabbas, men olika mycket.
Kultur och värderingar spelar större roll än hudfärg. En kristen från Karibien är inte samma sak som en muslim från Somalia, men självklart är inte heller alla muslimer lika.
I övrigt har du rätt att jag borde ha förtydligat. Precis som det finns vita latinamerikaner finns det självklart svarta latinamerikaner. Miljontals dessutom, precis som du skriver.
Jag tror inte att en svart latinamerikan nödvändigtvis känner större samhörighet med en svart afrikan (bara för att de delar hudfärg och en del andra drag), än med en vit europé t ex. Men för att återgå till ursprungsfrågan: Det vanligaste är ändå att svarta blir ihop med andra svarta, och vita med vita. Men kulturell närhet är viktigare än hudfärg. Många svenskar känner större samhörighet med en afroamerikan än med en ryss, särskilt som det politiska och sociala avståndet till Ryssland har ökat under Putin-regimen och Ukraina-kriget.
Så tänker jag med att det är alltså att svenskar överlag nog inte bryr sig så mycket om hudfärgen i sig men däremot problemen kopplade till invandringen. Sen kan jag väl iofs förstå att människor trots allt vill känna igen sig i sitt land och inte att stadsbilden domineras av människor man upplever som främmande. Jag kan förstå det även om det gör lite ont veta man är ett främmande inslag fast man är född här. Men det finns väl inga perfekta lösningar. 😔
Och visst är det som du säger att vi med invandrarbakgrund i förorterna faktiskt också drabbas av kriminaliteten, hederskulturen, religiös extremism, rasism när det svenska samhället drar sig undan. Jag känner mig ofta övergiven för jag vill leva i Sverige, inget fkn parallellsamhälle.
Att jag nämnde den afrikanska diasporan va för jag ville visa att vi svarta kan ha många olika bakgrunder, dels afrikanska dels från andra delar av världen där vi hamnat. Afrika har ju alltid funnits med i min familj som ett nästan mytiskt ursprung längre tillbaka som vi burit vidare traditioner från trots förtryck (Santeria!) och visst känner jag nåt särskilt för Afrika och människorna där särskilt Västafrika som vi kom från. Men visst stämmer det med kulturell samhörighet och ex. somalier känns inte kulturellt nära. Somalier ser sig inte ens alltid som svarta...
Jag känner deffo stor samhörighet med etniska svenskar för jag vill verkligen va en del av det svenska. Jag tog det som en komplimang när en vän nyligen skämtsamt sa "Men du är ju så svennig". 😊
Och då upptäcker man plötsligt att man inte önskar någonting hellre, än ett barn med HANS älskade fina, vackra, intelligenta, nyfikna hasselnötsbruna ögon! 