Oplanerat gravid vid tillfälligt sex med fel person

En liten undran. Har du någonsin undrat över vem som är din far. Är du helt säker på att den man du kallar pappa är din far?

Varför ställer jag nu dessa frågor tror du? Jo, av den enkla anledning att du ska se frågan utifrån barnets perspektiv för en stund

Om du fått veta väldigt tidigt att din pappa kanske inte är din biologiske far tror du att er relation skulle varit annorlunda?

Jag menar att man bör utgå från barnets perspektiv och att pappans kommer i andra hand.

Hela denna tråden får mig att tänka på: 
?Anyone can be a Father, but it takes a special person to be a Dad?

TUMMEN UPP !

Varför du ställer frågan är snarare för att försöka snacka bort att bli LURAD på en unge som inte är din inte är samma sak som att SJÄLV VÄLJA det som du försöker hävda. Det man brukar kalla för "skifta fokus".

En liten undran. Har du någonsin undrat om du hade tyckt de var ok att man lurade på dig en unge som inte var din genom att säga att den var din? Och oavsett om du 10 år senare får reda på att ungen inte är din, älskar ungen och accepterar den som din ÄNDÅ inte gör det ok att göra så och absolut inte något man ska komma undan med?

En annan liten undran: Tycker du det är ok att TS man luras att leva med en kvinna som dels bedrar honom och sen dessutom lurar på honom en unge som inte är hans så hon själv ska slippa stå för det hon gjort? Och hade du själv velat tvingas leva i en sån relation med hjälp av lögner och manipulation?

Nej det du gör är att rättfärdiga att lura på en man en unge som inte är hans och blåsa ungen på rätten att veta vem dess verkliga pappa är så att TS ska slippa ta konsekvenserna för det hon gjort men använder "barnets bästa" som ursäkt vilket i sig är den väldigt dålig ursäkt eftersom du inte har en aning om hur det kommer påverka ungen om/när det kommer fram senare. För jag tror att du vet lika bra som jag att ju längre tiden går desto starkare kommer banden vara mellan barn och "pappan" bli och att det därför givetvis är betydligt bättre att det kommer fram tidigt när barnet är bebis än när barnet är 14.

Gäller den klyschan även när man LURAR på någon en unge som inte är hans eller något man valt själv?

För en bättre version av det skulle ju i så fall vara...

Anyone can be manipulated into thinking a child that isnt his with lies, but its takes a special kind of person to choose to be a father to a child that isnt his.

Du svarar inte på de frågor jag ställer. Är det för att du inte vill eller inte kan sätta dig in i barnets situation?

Visst skiftar jag focus och visst jag talar utifrån egen erfarenhet. Jag är övertygad om att i de fall faderskapet inte med säkerhet är klarlagt är det bäst för alla att inte ta upp det förrän det verkligen behövs. Inte för att lura utan för att barnet och pappan kan knyta an till varandra. Jag utgår nämligen från att familjen kommer att hålla ihop.

Ett olyckligt misstag? Alltså du tar chansen på konferensen att vara otrogen med inte bara en utan två män. Din man tror antagligen att du älskar och respekterar honom men det gör du inte, du älskar bara dig själv. Hur många gånger har du varit otrogen egentligen, flera gånger än du kan räkna? Och du brydde dig inte ens om att skydda dig mot graviditet.

Varför berättade du inte för din man? Jo, du ville att han skulle försörja ditt barn och fortsätta att tro att du är bättre än du är.

Det brukar rekommenderas att berätta sanningen för adoptivbarn, även i de fall det inte är uppenbart.

Ja, alla vi som inte varit otrogna och inte skulle kunna tänka oss att låta mannen och barnet leva i lögn, vi är fria att kasta sten.

Det kan hända att du slipper undan alla konsekvenser av ditt handlande. Kanske upptäcker barnet sanningen först efter din död.

Det gör du inte heller.

Du har tex inte svarat på om att bli lurad på en unge som inte är din med hjälp av lögner är samma samma sak som att själv välja det? Om du vill att andra ska svara på dina frågor så är det bra om du själv kan göra det.

Vilken erfarenhet är det? Har du själv blivit pålurad på en unge som inte var din?

Väldigt få faderskap är med säkerhetfastlagda eftersom de flesta män lita på sin partner och få tror att deras partner kan vara så falsk som TS är. Så att prata om "i de fall faderskap inte är med säkerhet klarlagt" är ju väldigt cyniskt när du vet lika väl som någon att faderskapstester inte görs by default i Sverige.

Varför skulle det vara bättre att låta barnet och mannen knyta an baserat på lögner än att säga sanningen och låta mannen själv avgöra det INNAN båda hunnit skapa starka band?

Varför utgår du ifrån att "familjen" kommer hålla ihop när du inte vet om det kommer komma fram senare? Och varför propagerar du för att hålla ihop "familjer" med hjälp av lögner och manipulation?

Ja, TS make missar chansen att hitta en kvinna som verkligen älskar och respekterar honom. Nu är han fast vid en väldigt egoistisk och lögnaktig fru.

Det kanske finns många lika samvetslösa kvinnor som TS. Så därför håller jag med, obligatoriskt faderskapstest för alla barn.

Men barnet har ju en biologisk pappa och släktingar det inte vet om.

Om TS berättade sanningen så skulle det förstås göras en faderskapsutredning och då får man veta vem som är den biologiska pappan.

Du anser att TS ska ljuga för barnets skull. Ja, hon kommer säkert att ljuga för sin egen skull. Tydligen har hon lätt att ljuga liksom hon har lätt att vara otrogen.

Det kan vara bättre för barnet att få veta sanningen om sitt ursprung nu än på gamla dar, då kanske det inte går att få fram vilken hens biologiska far och hens övriga biologiska släktingar på farssidan är.

Jag tänker att med alla ägg-donationer, män som skänker bort sperma på internet, och folk som luras så kommer nästa bestämmande generation se på vikten av att upprätta strukturer så att folk kan få mer information om sitt genetiska ursprung.

Dessutom går forskning frammåt kring gener i allmänhet och rätt många har varit på klinisk genetik och tittat på delar av sina gener för att kartlägga risker för olika saker, eller anledningen till ovanliga diagnoser....

Det blir ju minst sagt pinsamt om barnet ursprung kryper fram i samband med att hen skaffar egen familj, eller när den biologiska fadern tar kontakt....

Nu antar du att den biologiska pappan tar emot barnet med glädje och öppna armar. Att han inte tycker att han blivit förd bakom ljuset och fått ett barn på halsen han inte ville ha. Tyvärr är det nog ofta så i verkligheten. I bästa fall ställer den biologiska pappan upp med ett visst underhåll bara de slipper träffa barnet. Han kommer knappast att se till att barnet får träffa sin biologiska släkt. 

Vi vet ju inte om den biologiska pappan har egen familj och barn. De kommer knappast att välkomna det här barnet.

Tyvärr är det önsketänkande att tro att barnet skulle få några fördelar genom att veta att det inte riktigt tillhör  familjen hem växer upp i

Sanningen är alltid bättre än lögnen och bättre än en "skamlig familjehemlighet".

Den biologiska pappan blir nog chockad. Men han får också ta konsekvenserna av sitt handlande.

Det är inte säkert att alla vill slippa detta barn. Farmor och farfar kanske blir glada, iaf om de inte redan har en drös barnbarn. Om jag plötsigt fått ett oväntat barnbarn så skulle jag då velat träffa det.

En del som hittat nya syskon som vuxna har haft glädje av det.

Ett barn kan i värsta fall känna sig lite utanför och avvikande och får då förklaringen.

Jag undrar varför TS när hon är så "frigjord" inte använder p-medel. Eller kanske de hade planerat ett tredje barn. Men varför gjorde hon inte abort? Tror att de flesta kvinnor hellre gjort abort i denna situation än lurat på mannen en annans barn.

Sedan är ju detta barn inte värre utsatt än andra barn med olika fäder. Vem vet, TS man kanske förlåter henne och behandlar "gökungen" som sitt eget barn, precis som förut. Skulle det bli skilsmässa, ja, det är inte ovanligt och barn brukar klara av det bra.

Jag undrar hur det känns när omgivningen kanske tycker att det yngsta barnet är likt eller olikt sin pappa. TS sitter lugnt och med pokerface utan att besväras av oro eller samvetskval.

Jesus sade "Synda inte mer" till synderskan. Men TS syndar ju varje dag som hon lever i lögn.

TS passar på att vara otrogen med två olika män på en konferens, hon vet inte vem av dem som är barnets far och lurar på mannen faderskapet.

Ska vi kanske beundra TS? Så smart hon är som lyckas föra sin man bakom ljuset! Så duktig hon är som lyckas ha sex med två olika män på konferensen! Så skicklig hon är på att ljuga för sin man och sitt barn och alla andra, så ingen anar något! Vi andra är förstås bara avundsjuka! 

Är att undanhålla något en lögn? Ja, kanske men om vi tänker efter så kan ju barnet också vara makens. Att syskon kan vara väldigt olika varandra är ju inte speciellt ovanligt, Att barnet har en ovanlig blodgrupp är ju inte ovanligt heller. 

Det där med att välkomna nya utomäktenskapliga syskon är nog rätt ovanligt och det sker ju oftast inte förrän barnet är vuxet. Att farföräldrar skulle välkomna ett barn deras son inte vill kännas vid är önsketänkande

Nej för barnets skull är det bäst att låta det växa upp i familjen tillsammans med sina syskon. Om det av någon anledning blir nödvändigt att berätta så hoppas jag det görs när barnet är vuxet.

Om familjen kan fortsätta och leva sitt liv är det absolut bästa för barnet och hela familjen. Att mamman tyngs av denna hemlighet tycker jag att hon får ta när hon ställt till det. Och vad de tänkbara fäderna inte vet påverkar dem inte.