Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Tack för de fina orden. Du vet precis hur du ska lyfta upp mig. 

Det där verkar väldigt dumt. Att ha en diagnos betyder på intet sätt att man är sämre vetande, ofta tvärtom. Men det kan ge en ledtråd om HUR någon framför det eller diskuterar. Hur exempelvis någon med autism ser på gränsdragningar, personliga möten etc. 

Därför blir tumregeln bemöt andra som du vill bli bemött lite haltande. Det är ju rätt uppenbart att det inte fungerar så bra, så bemöt andra som du tror att de vill bli bemötta är nog en bättre riktlinje om man vill att det ska vara friktionsfritt och meningsutbyte. 

Jag håller med dig. 

Och det tycker jag du ska fortsätta vara 

Tack, det var snällt sagt! 

Tycker du att det gått dåligt för Jesus? Världens kändaste person som tillbes och ses som förebild hos ett par miljarder människor. Som har helgedomar resta världen runt. 

Nej, min filosofi går inte alls ut på det. Om du vill att din ska göra det kan du skriva det, inte påstå att jag anser att det är så. 

Ganska ironiskt, va? När du ägnar en massa inlägg om hur det är fel och irriterande när andra beter sig så. Som de flesta. 
Roten är självinsikt. 

En dum fråga kanske, men jag måste ändå fråga. Tycker du att det gick bra för Jesus när han blev uppspikad på korset, eller allt annat skit som han fick utstå? Jag är inte det minsta religiös, men jag var ändå bara tvungen att ställa den frågan.

Han sitter på Guds högra sida. Han är precis där han ska vara, och han gjode det för oss. Så det gick sannerligen bra för honom!

Om man bortser från att han faktiskt blev uppspikad på ett kors under våldsamma plågor?

Håller med, givetvis ska man inte använda en potentiell diagnos som ett sätt att förminska andra. 

Angående inte diagnostiserad så har jag ett exempel hos en närstående vars dotter har uppenbara diagnoser/diagnos men som vägrat testa sig. Både hennes bror och kusiner har blivit diagnostiserade med ADHD så det är ju ganska troligt att även hon har det. Hon är nu runt 30 och lever i ständig kaos, med ständiga konflikter med allt och alla, både vänner, familj och myndigheter men har noll självinsikt om sina problem utan allt är alltid alla andras fel. Tar ständigt mindre bra beslut och hamnar konstant i knipor. Jag tycker det är tragiskt för hennes liv hade förmodligen kunnat bli mycket lättare om hon kunna få den hjälp hon behöver samt haft insikt kring sina issues.

Och för att göra saker än mer komplicerat så har hon såklart gått och skaffat barn med två olika skithögar till killar som hon givetvis inte klarar av att hantera så de ungarna kommer inte få något lätt liv de heller.