Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Ja, och en del projicerar denna oförmåga på andra. Det tar sig uttryck i att när de inte klarar av att föra en principiell diskussion anklagar de motdebattören för att ta åt sig och börjar ställa frågor om dennes personliga förhållanden i stället för att lägga fram argument i sak.

Losers som försöker att få andra att se ut som större losers mao

'Offerkofta', 'nu blev du provocerad', 'någon tog uppenbarligen åt sig' och liknande är typiska exempel på detta, som vi också sett i tråden.

Ett "klassiskt" grepp på Familjeliv, vissa försöker hitta förevändningar för att klassa ned en människa och tillskriva denne saker. Dessa personer hoppas på att den de diskuterar med ska "tappa balansen" och skriva något i affekt, så kan de sitta och gotta sig och skratta åt när de lyckats få igenom en anmälan.

Det är egentligen ett vidrigt beteende, men har tyvärr mer eller mindre blivit synonymt med Familelivs debatter.

Tråden bjuder på många exempel, men jag har förstått att de som kallar andra idioter enbart skummat den och hoppat vidare till nästa tråd där TS beskrivit vad hen sett här

www.familjeliv.se/forum/thread/82353236-varfor-hamnar-vissa-medlemmar-i-drama-hela-tiden

Så uppfattar jag det också. Det är väldigt synd om dessa människor. Något fattas dem verkligen. För mig skulle det räcka med vänskapsrelationer som kunde ersätta de vänskaper jag avslutat med sådana som har manipulerat och tryckt ner mig så skulle inte så mycket fattas mig längre. Men det verkar rätt svårt att hitta någon som gillar mig och bor i samma stad. 🙃

Eller "har du någon diagnos?" Påståenden om diagnoser är något folk kastar ut sig lite hur som helst nuförtiden så fort de stör sig på någon.

På ett sätt förstår jag det, eftersom vissa diagnoser gör att man har ett annat sätt att fungera på. Det kan vara ganska tydligt och någon ovan skrev om hur en vän brukade presentera sig: Hej, jag har Aspergers. Jag fick då intrycket att det var välavvägt och inte gjorde någon obekväm. Personen hade säkert tränat länge på att presentera sig så på ett avväpnande sätt. Avvikare kan samtidigt avfärdas med att antas ha någon diagnos, och därmed underförstått inte vara värd att lyssna till, i ungefär samma bemärkelse som jag använder "losers" ovan. Man kanske verkligen tycker att människor med diagnos, eller människor som är fattiga, eller människor som är eller har varit utsatta aldrig är värda att lyssna till. Jag har själv en indelning för att manövrera livet. En människa som visat sig kapabel till skrupellös manipulation vill jag helst hålla distans till, även om jag tycker synd om personen. Det måste vara mycket ensamt därinne. 

Ja, det förekommer också.

En hel del av detta är försök att förminska och/eller avfärda andra, en annan sida av samma mynt är negativa epitet. Och det allt detta har gemensamt är såklart att diskutera person och inte sak.

Jag tycker det är skillnad på att någon säger att de har diagnos, och att andra sätter diagnos på personen för att de är irriterade på denna. (Nu pratar jag om FL specifikt)