Anonym (Origo) skrev 2023-04-17 13:10:11 följande:
De som känner sig misslyckade trillar lätt ner i det facket. Jag har varit där själv. Och det kan vara mycket svårt att ta sig därifrån. Det är mycket enklare att trycka ner andra, hoppas att andra misslyckas så att man kan känna sig bra på det sättet. Även om den känslan är flyktig och ej bestående är det lockande om man känner sig misslyckad själv.
Med tiden märker man vilken kategori olika personer tillhör. Om A gör något bra. Berömmer då personen A inför A och inför andra? Eller försöker personen förminska As prestation inför A men även bakom rygg?
Detta är också ett väldigt bra sätt att utvärdera om en person är en riktig vän eller inte.
Själv berömmer jag alltid när jag tycker att någon gör något bra. Som en medlem jag fick en viss kontakt med som är empatisk nog att bry sig om vissa som känner sig ensamma på forumet. Vad vi behöver idag är mer omtanke om de utstötta och de som känner sig utanför gemenskaper. Inte mer egoism, arrogans och behov av att trycka ned andra för att själv få känna sig bättre för stunden.
Att kritisera och ifrågasätta är bra, för det tyder på att man har en egen bedömningsförmåga och inte bara är en ja-sägare eller kameleont. Men när kritiserandet och ifrågasättandet är av sådan art att det blir uppenbart att man försöker sänka den andre som person, då bör man reagera.
Själv har jag sedan ung ålder sagt vad jag tycker och tänker, oavsett vilka personer som varit närvarande, och även när risken för att jag skulle åka på stryk för vad jag sagt varit överhängande. Men samtidigt har jag haft känslighet och fingertoppskänsla nog att veta och förstå när jag ska undvika att säga något, av risk för att det kan såra eller göra mer skada än nytta. Jag är försiktigare när det gäller känsliga människor med trauman och motgångar i bagaget, men är "hård mot de hårda".
