Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Jag är inte otrogen mot min partner (inte mot min nuvarande) och jag tror inte att hon är otrogen mot mig (men med sannolikhet som gränsar till visshet så har hon varit otrogen tidigare i livet).

Men jag har hemligheter,
jag undanhåller hela eller delar av sanningen ibland,
och det händer att jag ljuger.

Självfallet förutsätter jag, och jag tror mig veta, att min partner bemöter mig på samma sätt, eller åtminstone på ungefär samma sätt.
Det finns inte på min karta att hon aldrig skulle ha ljugit eller undanhållit något under våra 15 år tillsammans.

Ingen av oss kräver 100,0% transparens och ingen av oss kräver att bli informerade om precis allt i minsta detalj.
Den som kräver det av en annan människa anser jag ha störda krav.

T ex så är jag helt övertygad att hon har sexuella fantasier i samband med att hon tillfredsställer sig själv, eller i andra sammanhang.
Och att det är fantasier som hon inte delar med mig, åtminstone inte i alla detaljer.
Jag vet att hon ibland läser erotiska berättelser, även porriga noveller. Hon redogör inte för mig vilka detaljer i dessa som hon gillar mest och som gör henne kåt.
Om jag skulle kräva av henne att hon redogör för sina fantasier, och vilka detaljer i sexnoveller som gör henne kåt, så är jag rätt säker på att hon inte till 100,0% skulle berätta alla detaljer för mig.
Till stor del tror jag att orsaken till varför hon skulle välja undanhålla vissa detaljer skulle vara för att inte göra mig ledsen och för att inte negativt påverka vårt förhållande.
Ett bra och mycket omtänksamt val av henne tycker jag!

Ungefär på samma sätt ser jag på mitt eget porrsurfande. För mig betyder det visuella mer än det intellektuella. Porrsurf och visuella intryck, videos och foton, betyder mycket mera för mig än fantasier och skrivna sexnoveller.

Jag respekterar att hon gillar det mer intellektuella och jag förutsätter att hon accepterar att jag mer gillar det visuella.

Hon och jag har absolut inte kommit överens, inte avgivit några löften, om vilka fantasier som är ok och vilka detaljer i fantasier som är ok respektive inte ok.
Vi har inte diskuterat och inte givit varandra några löften om vilken/vilka personer som är ok eller inte ok att fantisera om eller vilken typ av sexnoveller som är ok att läsa.
Vi har inte heller kommit överens om ifall det är ok eller inte ok att porrsurfa, och i så fall vilken typ at foton eller videos som är ok eller inte ok att titta på.
Jag är helt övertygad att det är bättre för henne och får vårt förhållande att hon slipper veta exakt när och hur mycket jag porrsurfar och exakt vad det är jag tittar på. Jag tycker att det är omtänksamt av mig att i dessa sammanhang inte informera henne om alla detaljer.

Kan inte låta bli att göra ett inlägg här

Ni diskuterar referensramar och gränslösa beteenden. 

När vi bygger våra förhållanden så är en av byggstenarna gemensamma referensramar.  Oftast börjar man anpassa sig till varandra redan i början av relationen och med tiden har man så att säga växt ihop och delar i mångt och mycket samma referensram.

Ibland upptäcker man att  referensramarna är alltför olika . Det som uppfattas som gränslöst av den ene är helt normalt för den andre och vise versa. Det som uppfattas som svartsjuka av den ene är helt normalt för den andre. 

Om man då inte lyckas anpassa sig till varandra är loppet liksom kört.  Det är inte ens fel utan man kanske är för olika helt enkelt.

Om problemet består kan det vara bra att den svartsjuka tar hjälp av en kurator eller terapeut om saken.