• Anonym (Känslor)

    Bok om otrohet: Den nakna sanningen

    Jag har börjat läsa Den nakna sanningen: varför vi är otrogna och vad vi kan lära oss av det av Angela Ahola doktor i psykologi. En intressant och spännande bok. Hon försöker också definiera vad som är otrohet.


    Enligt henne är en bra tumregel att alla saker man gör som man inte vill berätta för sin partner är en form av otrohet. Här på forumet verkar en del tycka att det inte är otrohet att träffas eller chatta i smyg bakom ryggen på sin partner. Men eftersom sånt skadar förhållandet på olika sätt så blir det en form av otrohet.

  • Svar på tråden Bok om otrohet: Den nakna sanningen
  • Anonym (Något jag ogillar)
    Anonym (Lilla My) skrev 2023-04-12 00:02:18 följande:
    Vad jag egentligen ville säga är att  alla människor är olika, alla relationer är olika, vår förmåga att förlåta är olika. Jag säger inte att det ena bättre än det andra.

    Jag säger inte att otrohet är något positivt, nej långt därifrån det vänder upp och ner på allt, men man måste ta sig an problemet  man fått på halsen. Man måste jobba på sitt förhållande om man vill fortsätta tillsammans. Det var i den kontexten jag skrev. 

    En förutsättning för ett bra förhållande är kärlek och min erfarenhet är att kärleken inte automatiskt försvinner av en otrohet men som jag sa, vi är olika. 

    Som jag ser det så ligger sveket inte i otroheten utan i att inte berätta. Otroheten är vad det är..  ett symtom på något att ta tag i och jobba på.
    Vad jag misstänker här är att du lägger en del av ansvaret på den bedragne. "Man måste ta sig an problemet" "Man måste jobba på förhållandet" "Ett symptom på något vi måste ta tag i"....nej lägg inte över det där på den bedragne. Kan man inte ta det fulla ansvaret för sin egen otrohet utan ser det som något "Vi gemensamt behöver bearbeta och ta ansvar för" borde man få en tampong uppkörd i näsan. En använd tampong. Sedan bli lämnad, tar man det fulla ansvaret så blir man bara lämnad. Utan nästampong. 
  • Anonym (Lilla My)
    Anonym (Något jag ogillar) skrev 2023-04-12 00:23:07 följande:
    Vad jag misstänker här är att du lägger en del av ansvaret på den bedragne. "Man måste ta sig an problemet" "Man måste jobba på förhållandet" "Ett symptom på något vi måste ta tag i"....nej lägg inte över det där på den bedragne. Kan man inte ta det fulla ansvaret för sin egen otrohet utan ser det som något "Vi gemensamt behöver bearbeta och ta ansvar för" borde man få en tampong uppkörd i näsan. En använd tampong. Sedan bli lämnad, tar man det fulla ansvaret så blir man bara lämnad. Utan nästampong. 
    Visst har väl den bedragne ansvar över hur han eller hon tar sig genom otroheten. Visst, det finns till och med de som välkomnar en otrohet så de får en godtagbar ursäkt för att avsluta en relation. Men vanligare är nog att man försöker att komma vidare. Naturligtvis måste den otrogne ta fullt ansvar för otroheten men relationen är man alltid två om. 

    Man kan ju aldrig göra något ogjort, heter det. Otroheten är historia det är vad man gör därefter som man kan påverka. Visst är det ok att vara arg, besviken och förbannad men det hjälper ju inte relationen. 
  • Elefantmannen2
    Anonym (Något jag ogillar) skrev 2023-04-12 00:18:27 följande:

    Något jag verkligen ogillar vad gäller otrohet är att försöka gaslighta partnern till att tro att denne gjort något likvärdigt dåligt som han gjort. Han hade legat med en annan, men han försökte dra upp saker som att jag pratat ut om mina problem med en väninnas man, istället för att prata med honom eller henne. Helt platoniskt men förtroligt. 

    Att det är lika illa, liksom argumentera och få det till att ett privat samtal (som OK jag inte hade vart bekväm med att ta framför vare sig dåvarande eller min väninna, enbart hennes man). Skulle vara lika illa som att ha sex med någon annan?

    För att ta ett mindre mansfientligt exempel, menar inte ensidigt basha ett kön så har jag en killkompis vars flickvän tyckte att eftersom han hade runkat till porr hade hon rätt att vänstra och försökte gaslighta honom till att godta det.  


    Fast det är det för många. Det är större svek att tala med utomstående om det som är ert privata än att ha kåtsex för många. Det är mycket mer intimt. 


    Nu är inte jag sådan, men om jag vore det och du istället för att lyssna på vad jag försökte sig började prata gaslightning hade jag tyckt att du vore totalt okänslig och obenägen till något jag förväntar mig av en partner. 


    I övrigt sätter du kanske fingret på just att man har olika ingångsvärden kring vad som är otrohet och inte, men i det senare fallet blir det larvigt att jämföra. 

  • Anonym (jag)
    Anonym (Lilla My) skrev 2023-04-12 01:06:42 följande:
    Visst har väl den bedragne ansvar över hur han eller hon tar sig genom otroheten. Visst, det finns till och med de som välkomnar en otrohet så de får en godtagbar ursäkt för att avsluta en relation. Men vanligare är nog att man försöker att komma vidare. Naturligtvis måste den otrogne ta fullt ansvar för otroheten men relationen är man alltid två om. 

    Man kan ju aldrig göra något ogjort, heter det. Otroheten är historia det är vad man gör därefter som man kan påverka. Visst är det ok att vara arg, besviken och förbannad men det hjälper ju inte relationen. 
    Nja, jag tycker du blandar ihop saker ganska friskt här.
    Visst är man två om relationen, men man är absolut inte två om en otrohet. Ansvaret för valet att bedra sin partner ligger alltid till 100% på den som varit otrogen och likaså konsekvenserna av det.

    Jag menar det duger liksom inte att fullkomligen skita i att prata med sin partner om det är ok att gå ut och knulla första bästa men när man blir påkommen helt plötsligt kräva samarbete och förståelse. Om man är två om en relation och samarbete så viktigt hur kommer det då sig att man fullkomligen sket i det innan man bestämde sig för att bedra sin partner?

    Ja man kan aldrig få saker ogjorda men det minsta man kan kräva är att folk tar ansvar för sina handlingar om de öht vill få en andra chans och inte sitta och försöka lägga hela eller delar av ansvaret för sina egna val och handlingar på sin partner eller relationen.

    Ja ilska och besvikelse hjälper inte relationen men gör ju inte svek och lögner heller. Dessutom ska man heller inte glömma anledningen till att ilskan och besvikelsen uppstod. Har man svikit och förnedrad sin partner så får man helt enkelt acceptera ilskan och besvikelsen för det är ju man själv som sett till att den finns där. Och är det JAG som sett till att min partner är arg och besviken så är det oxå upp till MIG att göra något åt det.
  • Aviga
    Anonym (jag) skrev 2023-04-13 15:13:17 följande:
    Nja, jag tycker du blandar ihop saker ganska friskt här.
    Visst är man två om relationen, men man är absolut inte två om en otrohet. Ansvaret för valet att bedra sin partner ligger alltid till 100% på den som varit otrogen och likaså konsekvenserna av det.

    Jag menar det duger liksom inte att fullkomligen skita i att prata med sin partner om det är ok att gå ut och knulla första bästa men när man blir påkommen helt plötsligt kräva samarbete och förståelse. Om man är två om en relation och samarbete så viktigt hur kommer det då sig att man fullkomligen sket i det innan man bestämde sig för att bedra sin partner?

    Ja man kan aldrig få saker ogjorda men det minsta man kan kräva är att folk tar ansvar för sina handlingar om de öht vill få en andra chans och inte sitta och försöka lägga hela eller delar av ansvaret för sina egna val och handlingar på sin partner eller relationen.

    Ja ilska och besvikelse hjälper inte relationen men gör ju inte svek och lögner heller. Dessutom ska man heller inte glömma anledningen till att ilskan och besvikelsen uppstod. Har man svikit och förnedrad sin partner så får man helt enkelt acceptera ilskan och besvikelsen för det är ju man själv som sett till att den finns där. Och är det JAG som sett till att min partner är arg och besviken så är det oxå upp till MIG att göra något åt det.
    Det du hänvisar till är ett svar på elefantmannens inlägg. 

    Naturligtvis har den otrogne 100% ansvar för otroheten. Har aldrig varit tal om annat men när det väl blivit ett faktum så måste båda parter bearbeta vad som hänt. 
    Det fungerar inte att bara en part engagerar sig i det arbetet. Den otrogne kan aldrig göra något ogjort och kan inte heller ensam laga förhållandet. man måste vara två om det. Annars är det lika bra att gå skilda vägar
  • Anonym (jag)
    Aviga skrev 2023-04-13 18:33:31 följande:
    Det du hänvisar till är ett svar på elefantmannens inlägg. 

    Naturligtvis har den otrogne 100% ansvar för otroheten. Har aldrig varit tal om annat men när det väl blivit ett faktum så måste båda parter bearbeta vad som hänt. 
    Det fungerar inte att bara en part engagerar sig i det arbetet. Den otrogne kan aldrig göra något ogjort och kan inte heller ensam laga förhållandet. man måste vara två om det. Annars är det lika bra att gå skilda vägar
    Absolut, bearbeta saker som hänt behöver alla göra vare sig man går vidare tillsammans eller var för sig. Men bearbetning behöver inte nödvändigtvis betyda att man förlåter och vill fortsätta relationen och det betyder heller inte att den som hellre väljer att dumpa sin otrogna partner inte bearbetat.

    Personligen tycker jag att den som såg till att ha sönder relationen genom att vara otrogen borde oxå vara den som får anstränga sig mest. Jag tycker att det är ganska självförklarande att den som skitar ner mest oxå blir den som får städa mest.

    Behandlar man någon annan illa så kan man ju inte bara säga att, nu glömmer vi det här och så blir vi vänner igen och förvänta sig att det kommer funka. Först och främst måste man ju ge den man behandlat illa en bra anledning till varför personen inte bara ska be en dra åt helskotta. 
  • Aviga
    Anonym (jag) skrev 2023-04-13 18:56:45 följande:
    Absolut, bearbeta saker som hänt behöver alla göra vare sig man går vidare tillsammans eller var för sig. Men bearbetning behöver inte nödvändigtvis betyda att man förlåter och vill fortsätta relationen och det betyder heller inte att den som hellre väljer att dumpa sin otrogna partner inte bearbetat.

    Personligen tycker jag att den som såg till att ha sönder relationen genom att vara otrogen borde oxå vara den som får anstränga sig mest. Jag tycker att det är ganska självförklarande att den som skitar ner mest oxå blir den som får städa mest.

    Behandlar man någon annan illa så kan man ju inte bara säga att, nu glömmer vi det här och så blir vi vänner igen och förvänta sig att det kommer funka. Först och främst måste man ju ge den man behandlat illa en bra anledning till varför personen inte bara ska be en dra åt helskotta. 
    Det är bra mycket mera arbete att bearbeta en otrohet än vad man kanske tror och för att det ska lyckas måste båda parter vara engagerade. Det handlar inte så mycket om att förlåta utan mera om att starta om.  

    Det handlar inte om att hitta anledningar till otroheten hos den andre, att älta detta kommer aldrig att läka någonting eller gör det ogjort.

    Jag tror inte man kan gå vidare i samma spår som innan.
  • Anonym (jag)
    Aviga skrev 2023-04-13 19:35:16 följande:
    Det är bra mycket mera arbete att bearbeta en otrohet än vad man kanske tror och för att det ska lyckas måste båda parter vara engagerade. Det handlar inte så mycket om att förlåta utan mera om att starta om.  

    Det handlar inte om att hitta anledningar till otroheten hos den andre, att älta detta kommer aldrig att läka någonting eller gör det ogjort.

    Jag tror inte man kan gå vidare i samma spår som innan.
    Ja att komma över ett svek ÄR väldigt svårt, och då är det ju bra om den som varit otrogen förstår hur svårt det är och uppskattar vad det innebär att ha blivit given en andra chans.

    Ja att gå vidare tillsammans innebär ofta att starta om men det är ju inte säkert att man vill starta om utan hellre väljer att gå vidare själv och det är ju helt ok det med.

    Ja att älta saker för evigt kommer inte fungera förr eller senare måste man släppa det, dock blir det svårt att släppa det och sluta älta om ens partner inte gör sin del i det, resultatet kommer vara summan av båda parters beteende. Men man ska heller inte glömma att sluta älta och glömma är två skilda saker, minnet kommer alltid finns kvar precis som alla andra slags minnen och det är något den som varit otrogen får acceptera eftersom det är en konsekvens av det man gjorde.
  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Något jag ogillar) skrev 2023-04-12 00:18:27 följande:

    Något jag verkligen ogillar vad gäller otrohet är att försöka gaslighta partnern till att tro att denne gjort något likvärdigt dåligt som han gjort. Han hade legat med en annan, men han försökte dra upp saker som att jag pratat ut om mina problem med en väninnas man, istället för att prata med honom eller henne. Helt platoniskt men förtroligt. 

    Att det är lika illa, liksom argumentera och få det till att ett privat samtal (som OK jag inte hade vart bekväm med att ta framför vare sig dåvarande eller min väninna, enbart hennes man). Skulle vara lika illa som att ha sex med någon annan?

    För att ta ett mindre mansfientligt exempel, menar inte ensidigt basha ett kön så har jag en killkompis vars flickvän tyckte att eftersom han hade runkat till porr hade hon rätt att vänstra och försökte gaslighta honom till att godta det.  


    Det beror på sammanhanget. Relationsexperter brukar säga att det är värre för relationen att öppna upp sig för en tredje part än att ha ett engångsligg i fyllan. Sen om ligga med någon annan innefattar mycket mer så är det så klart värre...
  • Aviga

    Tänkte bara meddela att jag hittade boken i en bokhylla och har läst den nu. Vet inte om den hade så mycket nytt att tillföra men min omedelbara tanke är att fler här på forumet vore betjänta av att ta sig an den.  
    Många missuppfattningar omkring det här med otrohet kanske skulle undvikas.

Svar på tråden Bok om otrohet: Den nakna sanningen