Inlägg från: Anonym (Känslor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Känslor)

    Bok om otrohet: Den nakna sanningen

    Jag har börjat läsa Den nakna sanningen: varför vi är otrogna och vad vi kan lära oss av det av Angela Ahola doktor i psykologi. En intressant och spännande bok. Hon försöker också definiera vad som är otrohet.


    Enligt henne är en bra tumregel att alla saker man gör som man inte vill berätta för sin partner är en form av otrohet. Här på forumet verkar en del tycka att det inte är otrohet att träffas eller chatta i smyg bakom ryggen på sin partner. Men eftersom sånt skadar förhållandet på olika sätt så blir det en form av otrohet.

  • Svar på tråden Bok om otrohet: Den nakna sanningen
  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Hind) skrev 2023-04-03 14:48:48 följande:

    Fast spelar det någon jätteroll var exakt gränsen går för otrohet?

    Är det otrohet att träffa någon man är sexuellt attraherad av i smyg, bakom partnerns rygg? Är det otrohet att sexchatta med okända på nätet? Är det otrohet att kramas, smeka och kyssa någon (men inte ha sex)? Folk kan ha olika åsikter om huruvida det är just "otrohet", men de flesta är nog överens om att det inte är ok beteende, att det är ett svek mot relationen och ens partner.

    Därmed är det beteenden man bör undvika, oavsett om det är otrohet eller ej.


    Det spelar jättestor roll då det kan variera mellan olika relationer. I vissa relationer är det helt okej att sexchatta med andra över nätet eller till och med att ha sex med andra. Men de flesta skulle se det som ett svek (otrohet) om man träffade en person i hemlighet för en fika eller lunch. Eller om man hade en aktiv dejtingprofil på nätet.


    Ahola tog upp det i någon intervju att gränserna är så olika för olika personer.


    Därför är det också viktigt att prata om vilka gränser man har i relationen. Och har man en relation måste man utgå från sin partners perspektiv. Inte komma med undanflykten: Men jag tycker inte att det är otrohet.

  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Torkad) skrev 2023-04-03 19:46:05 följande:
    Fast bara för att jag gör något när inte min partner ser betyder inte att jag går bakom ryggen. Och vem avgör vad jag får göra när jag inte är med min partner?
    Om jag har goda vänner av motsatt kön där jag har någon som jag skickar meddelanden till på messenger ibland (jag skickar mycket, både till kvinnor och män, släkt och vänner), är det att "gå bakom ryggen"  om jag gör det under min arbetsdag?
    Jag kanske går iväg med min mobil för att kolla av ett banksaldo som jag inte vill att min man ska se, är det värre än om jag går iväg för att skicka en smiley till en (manlig) bekant?

    Allt ovan är hypotetiskt men ska man dra gränser kring otrohet så blir det väldigt detaljerat om man samtidigt ska utgå ifrån att allt som görs när den andre inte närvarar är klassat som fel för att det görs bakom någons rygg. Det blir väldigt mycket som ska "kommas överens om".
    I grunden är jag för den sortens tydlighet för då har man också något att hänvisa till när någon är ute på vift, att vi var faktiskt överens om si och så. Men med relationer måste det till (min åsikt) mer flexibilitet och mental spänstighet för vad som helst kan hända precis när som helst även med de bästa intentioner. 

    Jag har ingen aning om vad min man tänker på när vi är tillsammans hemma, lite lite som när han är på sitt jobb och jag på mitt helt ärligt. Men vi har valt varandra mer än en gång och det är vi som delar säng på kvällen. 
    I första hand är det du som avgör vad du får göra när du inte är med din partner. Men ska du ha en relation till din partner så har det även betydelse vad han tycker.

    Att göra saker bakom ryggen på någon handlar inte om allt utan sånt som man väljer att inte berätta för att ens partner eventuellt tar illa upp. 

    Men sen tror jag det stora problemet är saker som anses harmlösa men egentligen inte är det. Det är exempelvis när man blir för intim med och för nära personer av motsatt kön. Exempelvis om känslomässiga diskussioner börjar ske med någon annan än sin partner och speciellt när det sker med en viss regelbundenhet. Att prata är väl inte fel tänker många men redan där är man inne på grumliga vatten.

    När samtalen börjar handla om ens relation eller ens partner i någon negativ bemärkelse så har man passerat en gräns. Sådana samtal skapar känslomässiga broar och skadar ofta ens primära relation.

    Eftersom man inte ser något fel i det så kan det fortsatta länge och vips är det för sent när känslorna kommer.

    Vanliga samtal har lett till otrohet, separation eller någon form av kris.
  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Lilla My) skrev 2023-04-03 23:22:12 följande:

    Jag är helt övertygad om att man vet när man är otrogen, man behöver inte fundera på det. 

    Men

    Problemet uppstår när ens partner inte har samma referensramar. Min partner kanske inte tycker han är otrogen när han sexchattar, men det tycker jag.

    Alltså om jag skulle sexchatta med en man känner jag mig otrogen mot min partner som inte skulle tycka att det är otrohet.

    Hänger ni med?


    Nja, det finns en gråzon där man kan vara otrogen utan att veta om det. Och där ligger faran i att man själv inte är medveten om det. Därför kan det utvecklas mer och mer tills man fått känslor för en annan person och vips är det väldigt svårt att backa bandet.


    Det kan börja med att man har en trevlig diskussion med en spännande kollega eller vän. Det verkar harmlöst men man nämner det inte heller för sin partner. Samtalen sker mer och mer frekvent och man kommer närmare varandra. De sker över sociala medier och kanske efter jobbet. Det man gör är att man egentligen bygger upp en relation med någon annan än sin partner. Sådana relationer kan vara okej men redan i början bör man bromsa om man ser personen som attraktiv, spännande, charmig eller något annat som kan vara en grund för en kärleksrelation. Så länge som ens partner inte tycker att det är okej så bör man inte träffa sådana personer på tu man hand.

  • Anonym (Känslor)
    Tukt skrev 2023-04-04 07:22:26 följande:

    Problemet är ju inte vad som är otrohet, utan hur en  missnöjd partner använder det. Oftast fel och i affekt.
    Därför kan det vara bättre med det mer traditionella synsättet på otrohet. Det utöver det som är svek, får man diskutera utan det extremt laddade förstärkningsordet otrogen.
    Vad jag bygger mitt resonemang på? Ja till stor del Familjeliv och de ändlösa diskussionerna kring just otrohet, men vad som i regel är relationsproblem. 


    Men problemet med det traditionella synsättet är att det missar hur andra beteenden skadar relationer och i många fall mer än fysisk otrohet.


    Bara för att folk använder det fel så betyder det inte att man ska ignorera denna modernare syn på otrohet.


    Relationsproblem och känslomässig otrohet är olika saker. Ett relationsproblem är något som sker mellan två parter. En känslomässig otrohet är när en av parterna börjar involvera sig med tredje part på ett sätt som är skadligt för relationen eller som den andra parten inte gillar.

  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Lilla My) skrev 2023-04-04 13:36:04 följande:
    Känslomässig otrohet existerar inte. Ett påfund som används när man inte vill eller kan adressera de verkliga problemen i en relation, svartsjuka tex

    Känslomässig otrohet existerar mycket väl vilket äktenskapsrådgivare och relationsterapeuter vittnar om eftersom det förstör äktenskap och relationer.


    Om ens partner börjar umgås mer med en spännande kollega istället för med sin partner så är det ett problem för relationen oavsett om man blir svartsjuk eller ej. Det är inte svartsjukans existens eller ej som är grundproblemet utan att en part rättfärdigar eller väljer att prioritera tredje part före sin partner.

  • Anonym (Känslor)
    Anonym (Lilla My) skrev 2023-04-04 13:26:10 följande:
    Detta synsätt är ju förfärligt. Det innebär att kvinnor och män inte får träffas på tu man hand över huvud taget. Du kan väl inte mena att man på detta sätt förhindrar otrohet. Eller?

    Fast jag skrev: så länge som ens partner inte tycker att det är okej.


    Så det är ens partner som får bestämma det så länge som man är i en relation. Tycker man olika får man helt enkelt göra slut eller skiljas.


    Ens partner kanske tycker det är okej att man träffar vissa men inte andra personer. En del är helt emot att man träffar sina ex ensamma. Andra, som jag, har inget problem med det så länge som det är en person jag också träffat några gånger. Sen får man vara öppen med att man träffas så dessa träffar inte blir hemliga. Då har man enligt mig passerat en gräns.


    Däremot tycker inte jag att man ska kunna träffa vem som helst på tu man hand när man är i en relation. Var min gräns går vet jag inte riktigt. Men grundregeln för mig är att man inte håller träffarna hemliga. Sen är jag mer öppen för träffar med vänner som man umgåtts med regelbundet sedan innan relationen med mig än personer som är helt nya eller som man umgicks för länge sedan.


    Exempelvis att börja träffa någon gammal kärlek som man inte träffat på många år är ett exempel som brukar ses som olämpligt av experterna. Så det skulle jag nog inte tillåta.

  • Anonym (Känslor)
    Aviga skrev 2023-04-04 14:06:33 följande:
    Observera äktenskapsrådgivare och relationsterapeuter är sällan eller aldrig legitimerade terapeuter.

    Nu pratar du om något helt annat. Du pratar om att känna sig åsidosatt, som när man i skolåldern upptäcker att ens bästa kompis har fått en ny kamrat.  Denna känsla har inget med otrohet att göra.

    Man kan känna sig åsidosatt i en relation där ens partner prioriterar sitt arbete, sin familj, sin hobby mm.  Detta har inget med otrohet att göra utan är ett uttryck för bristande självkänsla. 

    Oavsett om de är legitimerade eller ej så finns det forskning och statistik på området. Den säger att umgänge och kommunikation med tredje part kan förstöra relationer. Och även att sk "känslomässig otrohet" skadar relationer mer än tillfällig fysisk otrohet.


    Jag pratar inte om känslan eller självkänslan. Jag pratar om beteendet hos den som prioriterar någon annan.


    En person i en relation kan ha jättebra självkänsla och inte bry sig om att ens partner går på AW med en kollega varje fredag. Men likväl kan det vara ett problem för relationen om partnern går på AW och skapar känslomässiga band med kollegan. Personen med bra självkänsla har lägre bekräftelsebehov och därför bryr hen sig mer om sina egna intressen. Hen kanske glömmer bort sin partner lite. Och partnern känner sig mer uppskattad av kollegan. Vips har känslorna vuxit fram där.


    Kanske till och med en något sämre självkänsla hade hjälpt i ett sådant fall då en sådan person hade sagt ifrån i tid.

  • Anonym (Känslor)
    Elefantmannen2 skrev 2023-04-04 19:06:00 följande:
    Problemet här ligger inte i någon relation, det ligger hos dig och din självkänsla. Det kan inte en partner fixa genom restriktioner. Att begära att någon annan hela tiden ska tänka igenom ditt scenario innan de talar med någon är djupt narcissistiskt och rent skruvat. Det finns ju inte ett uns av omtanke för din partner om du framhärdar detta.
    Oavsett vilken självkänsla man har så kan ens partners beteende skada relationen. Jag kan ha hög självkänsla och strunta i att min partner åker hem till sin snygga spännande kollega på ett glas vin. Men oavsett min självkänsla kommer ett sådant beteende sannolikt att skada vårt förhållande.

    Samma sak om min partner börjar diskutera våra relationsproblem med en gammal kärlek istället för med mig.

    Min polares flickvän har svårt att acceptera att han tittar på porr. Så hon har sådana referensramar. 

    En bekant är i ett förhållande där de har sex med andra.

    Det mesta är väl sunt förnuft men ibland är det bra att vara extra tydlig vilka gränser man har då det kan skilja mellan olika personer. Passar det inte får man helt enkelt göra slut.

    Att man tillåter att sin partner har ett gränslöst beteende har egentligen inget med självkänsla att göra. Även en person med hög självkänsla kan ha höga krav på sin partner. 
  • Anonym (Känslor)
    Tukt skrev 2023-04-04 22:57:37 följande:
    Fast gränslöst och olika gränser är ju rätt olika saker. 
    Att ha ett gränslöst beteende menar jag utifrån någon form av samhällsnorm. Exempelvis att tycka att man ska få ha sex med andra är en extrem form av det. Men även att man ska få träffa människor ensamma oavsett vem det är skulle jag kalla gränslöst.

    Min sambo tycker man ska få träffa vem som helst ensam. Så om någon tidigare okänd person stöter på henne så ser hon inget problem med att de börjar träffas. Det är ingen värdering jag delar så jag har sagt att om hon vill leva med mig får hon låta bli det. Det räcker med att hon är bisexuell och redan har många vänner av båda könen som hon träffar ensamma. 
Svar på tråden Bok om otrohet: Den nakna sanningen