Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Det är inte rationellt att förbjuda sin partner att träffa människor. Att inte låta denne själv hantera situationen. Det är att nedvärdera denne.
Att du inte litar på din partner kommer alltid att handla om din självkänsla. Och det är ju fundamentet för en relation. 

Det går inte att förhindra någons känslor. Det ger ingenting att oroa sig och projicera det på partnern, tvärtom för det bara in osäkerhet och kontroll. 

Det faktiskt autistiskt att människor som har andra gränser än en själv definieras som gränslösa. De har givetvis gränser, bara olika eller annorlunda. Återigen ett totalt navelskådande och narcissistiskt synsätt och uttryck.

Jag har inte sett det användas på samma sätt som här i andra forum, där det pubertalbrölas i var och varannan mening av frigida incels som vill få världen att anpassa sig deras pojkrumsdrömmar. 

Nej, har man en naiv partner som hamnat i trubbel tidigare så handlar det inte om min självkänsla. Däremot kanske jag behandlar min partner som ett barn då jag känner mig manad att ta rollen som vuxen.

Hänvisar till mitt inlägg #74 

Flertalet av oss är MONOGAMA vilket inte nödvändigtvis innebär att det är ok att kontrollerar varandra. 

Själv skulle jag inte klara av att leva i ett sånt förhållande och tror knappast jag är ensam om det.

Än fast jag lever i ett monogamt förhållande utgår jag från att min partner gör egna val och står för dem