Anonym (jag) skrev 2023-04-04 15:42:30 följande:
Du slår in öppna dörrar. Jag har inte hävdat något annat än det du skriver.
Men även du bör väl hålla kunna med om att det är både sant och generellt normalt att människors löften och principer ofta förändras med tiden eller när omständigheterna förändras?
Människor som sviker sina löften, eller sina principer, brukar nästan alltid ha för dem själva fullt rimliga förklaringar och orsaker till att så skedde. Den sanningen gäller för såväl otrohet som för alla andra löften och principer.
Jag tycker att det är betydligt bättre att leva efter "Behandla andra så som DE vill bli behandlade" för då utgår man ju efter deras önskemål och inte bara sina egna.
Just detta, att påstå sig leva efter detta, är ju en av de allra vanligaste grunderna till att människor finner sätt att bortförklara svikna löften och principer.
T ex "Hon hade inte sagt exakt, inte till punkt och pricka, inte klargjort alla detaljer till 100%, hur hon ville bli behandlad".
Jämför det t ex med flera undersökningar som pekar på att påfallande många kvinnor, generellt och ofta, anser att otrohet alltid är mannens fel.
Om mannen är otrogen så är han självfallet en skit och det är hans fel.
Och om kvinnan är otrogen så är hon det av helt förklarliga skäl, nämligen att hennes man är en skit och han har behandlat henne dåligt och även i detta fall är det då ofta mannens fel.
Så oavsett vilket så skulle det på detta sätt alltid vara mannens fel (om man generaliserar ur ett kvinnligt perspektiv).
Flera undersökningar visar att detta förhållningssätt, att båda typerna av otrohet är mannens fel, är en av grunderna till att rader av undersökningar visar att fler män än kvinnor är otrogna.
Alltså felaktigt visar att det skulle vara vanligare att män begår otrohet än att kvinnor gör det.
Det finns mycket som tyder på att många kvinnor generellt har ett större behov att förneka otroheten inför sig själva, och att förneka det inför sin syster, sin mor och inför alla i deras kontaktnät.
Män tenderar generellt att ha lättare att erkänna för sig själva och verkar ha mindre behov av att förneka otroheten för sin far, bror och i sitt kontaktnät.
Detta är en enkel förklaringen till att när kvinnor svarar i dessa undersökningar så tenderar många av dem, av dessa fullt förklarliga skäl, att svara nej. De har per sin egen definition inte varit otrogna eftersom det var mannens fel. Om det inte var på hennes eget ansvar, det var mannens fel, då räknas inte otroheten på samma sätt.
Om man generaliserar så är det med detta synsätt mycket enklare att svara nej i en undersökning än att tvingas erkänna inför sig själv och svara ja.
