Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Nej, och kommer nog inte att slösa min tid på det heller 
det är betydligt lättare att gå in på RSFU.se om man undrar över svartsjuka och otrohet

www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-dig-som-undrar/relationer/

Men om någon läst hela boken och förstått innehållet så får de gärna dela med sig av innehållet

Nope det är inte MINA referensramar, trohet ÄR norm för exklusiva relationer. För vill man inte vara exklusiv så går man väl inte in i en exklusiv relation? Redan där gjorde man väl valet för vilka ramar som skulle gälla.

Hur tror du man skiljer på människor med personlighetsstörningar från normala människor? Enkelt, normala människor har liknande värderingar och beteende och människor med personlighetstörningar har värderingar och beteende som skiljer sig starkt från mängden.

Hur många av dessa 50% tror du är öppna mot sin partner med vad de gör? Inte så många va? Och om de gör saker i smyg så tyder väl det på att de fattar mycket väl att de gör fel, och om de förstår att de gör fel så har de ju inte så olika referensramar. För hade de haft helt andra referensramar och tyckt att de gjorde rätt så hade de ju inte smugit med det.

Hur många av dessa 50% tror du skulle vara ok med att deras partner betedde sig mot dem som de gör mot sin partner? Ganska få va? Så mao verkar dessa personer inte alls ha så olika referensramar för sina relationer, de verkar bara tycka att de själva kan gå utanför ramarna som det passar dem men alla andra ska givetvis hålla sig inom ramarna.

Vad gör du då i tråden? Enligt dig måste man ju läst hela boken för att kunna diskutera den, och boken är ämnet för denna tråd.

Nej det är det absolut inte för när du medvetet gick med på att ha en exklusiv relation med någon så visste du vilka restriktioner som gällde och vad som förväntades av dig.

Om du gick in i en sån relation utan att ha för avsikt att hålla dig till gränserna så det det DIG det är fel på inte din partner, för du har du lurat din partner att tro att du ville ha en exklusiv relation med de restriktioner som det innebär när du inte ville det och din egen falskhet kan du ju knappast skylla på att din partner.

Hur många i tråden tror du har läst tråden?

Jag läser den av intresset för ämnet otrohet.  Eller rättare sagt är jag intresserad av hur stort intresset är för otrohet på det här forumet.  

Tycker det är fascinerande hur många trådar som skapas i detta ämne.  Man kan ju knappast säga att det råder någon brist på saklig information i ämnet. 

Lägger ut länken igen om någon missat den

www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-dig-som-undrar/relationer/ 

Frågan jag ställer mig är  Har vi någon ny strömning i samhället, där moralen är så hög och sträng att informationen från våra vanliga medier inte är tillfyllest?

Snyggt projicerat. Men för att du argumenterar på ett bisarrt vis betyder det inte att diskussionen i sig är bisarr. 

"Normer" är som begreppet "otrohet" glidande. Och gå mot normer gör alla om de inte finner dem vettiga/logiska/känslomässigt övertygande. "Normen" är i många lägen och resonemang förhatisk och fel. Vithetsnormen är ett hinder etc. 

Du kan inte i alla lägen veta vad som är andras gränser, då utgår du från dig själv. 

Du tar det ett steg längre genom att agitera för att alla andra som inte tar hänsyn till dig är själviska och att drivkraften för dina partners och andra borde vara att tänka på dig före sig själva. 

Och för att få alla dit hänvisar du till "normer", "normalt" etc. och hänvisar sedan till dina egna tankar och känslor. Förutom att det är så skruvat är normen möjligtvis vad de flesta gör eller tycker, inte vad som är vägledande eller korrekt. "Normen" är olika och förändras med tid och rum. 

Du påstod att man inte var "normalt funtad" om man inte ansåg att sexchat var otrohet. Undersökning visar att ca 50% av de tillfrågade inte tyckte det. 

Resten orkar jag inte ens läsa. Att börja dra in personlighetsstörningar i ett helt eljest resonemang tyder bara på just det. 

Du har mental flexibilitet som en gråsten. Att tjafsa med dig är ett slöseri med tid och resurser, så jag får be dig igen att inte dra in mig. Som jag måste varenda gång jag skriver något på det här forumet. 

Japp, eftersom SEXtjatt är en form av sex och sex med andra är inte accepterat i ett exklusivt förhållande så är det ganska rimligt att anta att man nog inte är riktigt rätt i skallen om man inte förstår att ens partner skulle kunna klassa det som otrohet.

Om man däremot fattar att ens partner inte skulle gilla det men skiter i det och gör som man vill ändå i smyg så är man förmodligen normalbegåvad rent intelligensmässigt men gravt handikappad rent moraliskt.

Om mental fexiibilitet innebär att tycka det är ok att svika, ljuga och manipulera andra mäönniskor så är jag gladeligen oflexibel. 

Men det är ändå intressant att läsa hur moraliskt störda m'nniskor ser på sig själva. Man är inte en falsk och manipulativ skithög, man är bara "flexibel"... intressant.

Om man medvetet bryter mot den överenskommelse (även outtalade enligt, vi är ett par och enligt norm exklusiva) man har i relationen så förbrukas förtroendet. Det skäl som leder till att man mörkar eller ljuger om vad man gör, är ju att betrakta som svek. Är det av romantisk, känslomässiga eller sexuell natur så är det otrohet. 

Men det råder ju inget tvivel om att normen för en relation är monogam och heterosexuell i västvärlden. (Oavsett om det ska anses bra eller dåligt).