Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Jag är helt övertygad om att man vet när man är otrogen, man behöver inte fundera på det. 

Men

Problemet uppstår när ens partner inte har samma referensramar. Min partner kanske inte tycker han är otrogen när han sexchattar, men det tycker jag.

Alltså om jag skulle sexchatta med en man känner jag mig otrogen mot min partner som inte skulle tycka att det är otrohet.

Hänger ni med?

Problemet är ju inte vad som är otrohet, utan hur en  missnöjd partner använder det. Oftast fel och i affekt.
Därför kan det vara bättre med det mer traditionella synsättet på otrohet. Det utöver det som är svek, får man diskutera utan det extremt laddade förstärkningsordet otrogen.
Vad jag bygger mitt resonemang på? Ja till stor del Familjeliv och de ändlösa diskussionerna kring just otrohet, men vad som i regel är relationsproblem. 

Nja, det finns en gråzon där man kan vara otrogen utan att veta om det. Och där ligger faran i att man själv inte är medveten om det. Därför kan det utvecklas mer och mer tills man fått känslor för en annan person och vips är det väldigt svårt att backa bandet.

Det kan börja med att man har en trevlig diskussion med en spännande kollega eller vän. Det verkar harmlöst men man nämner det inte heller för sin partner. Samtalen sker mer och mer frekvent och man kommer närmare varandra. De sker över sociala medier och kanske efter jobbet. Det man gör är att man egentligen bygger upp en relation med någon annan än sin partner. Sådana relationer kan vara okej men redan i början bör man bromsa om man ser personen som attraktiv, spännande, charmig eller något annat som kan vara en grund för en kärleksrelation. Så länge som ens partner inte tycker att det är okej så bör man inte träffa sådana personer på tu man hand.

Problemet är ju inte vad som är otrohet, utan hur en  missnöjd partner använder det. Oftast fel och i affekt.
Därför kan det vara bättre med det mer traditionella synsättet på otrohet. Det utöver det som är svek, får man diskutera utan det extremt laddade förstärkningsordet otrogen.
Vad jag bygger mitt resonemang på? Ja till stor del Familjeliv och de ändlösa diskussionerna kring just otrohet, men vad som i regel är relationsproblem. 

Nja, det finns en gråzon där man kan vara otrogen utan att veta om det. Och där ligger faran i att man själv inte är medveten om det. Därför kan det utvecklas mer och mer tills man fått känslor för en annan person och vips är det väldigt svårt att backa bandet.

Det kan börja med att man har en trevlig diskussion med en spännande kollega eller vän. Det verkar harmlöst men man nämner det inte heller för sin partner. Samtalen sker mer och mer frekvent och man kommer närmare varandra. De sker över sociala medier och kanske efter jobbet. Det man gör är att man egentligen bygger upp en relation med någon annan än sin partner. Sådana relationer kan vara okej men redan i början bör man bromsa om man ser personen som attraktiv, spännande, charmig eller något annat som kan vara en grund för en kärleksrelation. Så länge som ens partner inte tycker att det är okej så bör man inte träffa sådana personer på tu man hand.

Men problemet med det traditionella synsättet är att det missar hur andra beteenden skadar relationer och i många fall mer än fysisk otrohet.

Bara för att folk använder det fel så betyder det inte att man ska ignorera denna modernare syn på otrohet.

Relationsproblem och känslomässig otrohet är olika saker. Ett relationsproblem är något som sker mellan två parter. En känslomässig otrohet är när en av parterna börjar involvera sig med tredje part på ett sätt som är skadligt för relationen eller som den andra parten inte gillar.