Ja jag ska försöka att minnas att titta på det när det släpps. Men efter att sett det första avsnittet för säsongen så känns det inte som dem går på djupet riktigt. Jag vill ha livshistoria. Oavsett om de kända eller random snubbe eller snubba på gatan. 

Jag blir alltid överrumplad när priviligierade har en del svärta att bjuda på.

Jag ska ta ditt råd. Jag har börjat hitta på en del random stuff för att ta mig ur bekvämlighetsbubblan. 

Privilegierad svärta har ofta så snygg paketering. Tone Sekelius analsköljning, kan det bli mer glamouröst med ett rövhål? De flesta väljer ett nysköljt rövhål som sitter på en vacker kropp framför andra typer av rövhål. Det har framgått i mina trådar vilka jag ser som riktiga rövhål, och du har mildrat med dina perspektiv.

Det har skett en stor förändring i hur mycket jag vill veta om andras svärta under veckorna som gått. På teatern igår kunde jag ana svärtan i skådisarna, men de rabblade inte upp den ordagrant för mig eller tvingade mig att lyssna på politiska brandtal utifrån specifika händelser som präglat uppväxten. Eller så handlade teatern om precis det? 

i teaterns värld kan man kanske aldrig vara säker?

Jag har svårt för den svärta som sammanblandas med politiska brandtal. Då är den liksom planerad eller skapad. Biografierna jag plöjer är så klart lite kryddade men ofta ändå inte så politiskt. Therese Lindgrens bok som jag nämnde häromdagen pratade dock en Del om sin veganism men det blir ganska opolitiskt när man gör en sak bara för sin egen moraliska övertygelse och inte bygger En karriär på det.

Tjusningen med teaterns värld är att man inte kan vara säker. Har du hört uttrycket politisk teater?
Kända människor spelar roller på en offentlig scen. 
Det var ett intressant perspektiv att du säger dig ha svårt för när svärta sammanblandas med politiska brandtal. Det skulle kunna vara en av orsakerna till att människor blir så arga på mig. Jag försöker att vara opolitisk men tror att det ligger mycket i att det personliga är politiskt. Ens egna livsval får politiska konsekvenser, om än indirekt. 
Det finns en politik i att försvara kändisarnas rätt och sätt att ta bra betalt för sin privilegierade svärta. Mitt favoritexempel är Yasin, som sedan länge flyttat från Rinkeby men fortfarande representerar det gatuvåld som för så många kulturskribenter tycks vara den mest spännande och intressanta delen av utsattheten här i förorten. 

Nej det uttrycket är jag inte bekant med. 

Hur menar du med att det kan vara därför folk blir arga på dig? Jag har inte upplevt dig som politisk alls. 

 

Jag har förstått att sådant jag skrivit om mig själv uppfattats som mycket provocerande på ett politiskt plan, och det kan ha att göra med den brandtalande delen av min tunga. 
Politisk teater anser man det politiska spelet vara. Sådant som inte är sakfrågor. Sådant som sägs för att elda på. Jag tänkte på det när jag läste vad du skrev. 
Therese Lindgren känner jag knappt till men SVT ringer influencers och gör samarbeten ibland. Jag tror att jag såg hennes namn fladdra förbi där. 

Ah! Nu känner jag igen det. Politisk teater alltså. I see!

Du har säkert retat upp en och annan rent politisk. Interner funkar ju så 😎 säger man att man hatar kanelbullar så kan det leda till konflikt.

Jag är inte heller så hemma på Lindgren men man har ju sina fördomar om kända människor och det var lite det jag menar med svärtan. Där har vi en framgångsrik lyckad människa och så läser man hennes bok och fram träder en helt annan person än vad ens fördomar sagt till en. Det finns en livshistoria och motgångar. Kamp och osäkerhet. 

Det är lite samma med Jockiboi som han hette innan. Man går runt och tänker vad är det här för en typ? Men under det där kaoset finns en hel del livshistoria.

Det här gäller ju inte bara kändisar. Det bästa jag vet är att sitta och lyssna på nya bekantskapers strävanden. Även om det händer allt för sällan.

Jag är totalt pro Jocke och Jonna, eftersom jag är en romantiker och tycker att de verkar älska varandra på det där sättet som kan hålla människor vid varandras sida ett helt liv.

Bekantas svärta, alltså? Men vad händer i dig när de dragit sin svärta många, många varv? Är du en sådan som är kvar då? Jag var det, tidigare. (Nu är jag på Familjeliv. ) 

Nej alltså nya bekantskapers. Såna där man träffar random på någon resa eller på bussen. Såna som man inte brukar träffa igen. Ens stadiga bekantskaper känner man ju utan och innan. 

Men som sagt det händer alldeles för sällan. Jag var med en vän på en restaurang där vännen och resturangägaren klickade för de hade gemensamma intressen vilket ledde till en livshistoria från den här främlingen. Det var en sån där middag som man kände att här fick vi uppleva något. Svårt att sätta ord på. Jag vill inte höra gnäll. Bara en historia. och historia har ofta svärta och kamp Även om det så klart går bra utan. 

Egentligen tror jag det är samma grej som att du går på teater. Ett surrogat för teater if you will. 

 

Jag förstår varför du uppskattar den här sortens möten och jag förstår varför du inte vill höra gnäll. 

Jag håller med om att det jag upplever på teatern är samma sak som man upplever i den sortens möte med en främling som du beskriver. På flera resor då jag varit ensam så har människor kommit fram, andra ensamma människor, som använt sig av turister för att få prata en stund. I efterhand har jag tänkt att en del av de där berättelserna kanske inte ens har varit sanna. Någon skrev att Bianca Ingrossos sexualitet är den som ger mest uppmärksamhet för stunden. Även om jag vet alltför lite om Bianca Ingrossos sexualitet för att avgöra sanningshalten i påståendet så tycker jag att det var träffande för hur den som rutinerat navigererar uppmärksamhetsekonomin resonerar. En ensam människa i en turiststad kan få lite uppmärksamhet varje vecka av nya turister. Historien utvecklas och blir en allt bättre berättelse, och turisten åker hem med en känsla av att ha fått vara med om någon stort. Det är ett ältande av den som berättar, men inte för turisten. 

Gnäll. Jag menar att man kan argumentera för att krönikörernas och poddarnas återanvändande av det egna livet som stoff är förväxlande likt gnäll för en trogen läsare. Då gäller det att behandla läsarna och lyssnarna väl, annars tröttnar de. Vilket jag då har gjort. Just därför var det så skönt med teatern, där jag kunde uppleva starka känslor genom skådespel utan att behöva bära ur vad de hämtade sin svärta.