Hon är en skönhet. Det kan hjälpa. Men inte på alla restauranger och inte i alla butiker. Nu är jag hungrig. Detta var en transformativ förmiddag. 

Tack för de fina orden. Ha en bra dag.

Jag skrev ett jättelångt inlägg här nu men det försvann 😔.

Ska gör mitt bästa för att återskapa det.

Å nej!

Stort tack för att du engagerar dig. Jag är väldigt tacksam. Du är klok!

Jag har haft mina egna tankar. Somligt är inte direkt självsmicker. Jag kan tillägga att min (folkliga?) kärlek till dragqueens säkert har att göra med det egna behovet av att slippa osynliggörande kommentarer från Grums egen Marilyn. Men det har nog många andra redan fattat. 

Jag är smickrad av att du vill höra mina killgissningar. Jag är egentligen inte riktigt bekväm med att skriva om verkliga människor så här synligt på internet men om dem snubblar över dessa texter så hoppas jag att de inser att det är gissningar baserade på ens egna erfarenheter och är så klart inte satta för att värdera dessa individer utan snarare ett sätt att tolka och förstå världen för egen räkning. Dessa människor blir bara gnistan som tänder diskussionen.

När det gäller tanter och tragik så drar jag samma slutsats som dig, att det är förståeligt utifrån en ung människas perspektiv. Håkan var väl strax över 20 när han gjorde den tror jag och då kan man förstå det hur han såg sin hemstad, regntungt med snålblåsten från havet som kyler ner ett vintergrått betonglandskap och tanterna med sina dramatenvagnar i grå kappor. En längtan efter upplevelser och överraskningar som de här gråklädda tanterna med sin moderliga trygghet och igenkännande siluett var motsatsen till. I nästa rad nämner han att "pulver hjälpte mig verkligen" vilket många unga nu för tiden verkar anamma nu när allt är digitalt. 

Det kanske är ett sätt att fly sin omvärld när man inte kan ta till sig texter och litteratur, som du och jag gör Fröken Allvar.

Jag postar och fortsätter i nästa inlägg för jag är rädd att det försvinner igen.

Absolut. Det är bättre att fokusera på sig själv snarare än andra. Jag försöker men faller tillbaka i att jag blir irriterad på det ena och det andra som jag läser. Det är där jag vill förändras och förnyas, så att livet mitt i större utsträckning börjar handla om bättre saker än kulturelitistiska perspektiv på denna min tillvaro. Det är dags för något nytt. 

Jag kunde tyvärr inte läsa varken Lindas eller Noras texter eftersom dom låg bakom betalvägg. Eftersom jag undviker nyheter har jag valt att inte betala för sådana tjänster trots att jag gärna läser krönikor. Jag tror inte det är snålhet. Snarare en oro över att jag inte kan låta bli att läsa om allt elände i världen om jag har full tillgång.

Det hade varit intressant att läsa vad som triggade J att skriva texten så det blir lite gissningarnas gissning nu.

Jag snubblade över J's krönika igår på Flashback där den diskuterades (läs hyllades). Jag läste krönikan och sedan skummade jag kommentarer som överlag var positiva. Det kom inte som någon överraskning eftersom kvinnoförakt är väldigt vanligt på Flashback. Jag tror de är fast i något slags inceltänk som kommit som en direkt effekt av vårt digitala samhälle. De unga generationerna saknar förmåga att tolka kroppsspråk vilket leder till missuppfattningen att ingen av motsatta könet har något intresse av dem vilket leder till en bitterhet. (Här killgissar jag att det kan finnas beröringspunkter med Noras ämne efter att ha läst ingressen).

Tillbaka till ämnet och till J. 
Jag kom först i kontakt med J under hans tid på Tankesmedjan i P3 och bländades ganska direkt av hans intellekt. Konstigt nog har han inte ramlat av piedestalen än men det kanske kan ha att göra med den låga frekvens av material som jag snubblar över där han är upphovsman. Alternativ en förståelse för hans person då han är ganska öppen med sin psykiska ohälsa eller vad vi ska kalla den.

Jag fortsätter i nästa....

Jag tror inte att "J", alltså Jonatan Unge, egentligen vill ha en Flashbackbaserad fanbase av incels med psykisk ohälsa. Jag tror inte heller att han blir glad över att bli älskad av kvinnor som jag, vilka vet lite för mycket om honom eftersom han berättar allt på ett sätt som fastnar. Lite därför jag rekommenderade att flytta till Portugal med familjen. Det skulle bli lugnare. När han var med i SVT och sa från en säng att han aldrig vill vara med i På Spåret trodde jag honom. Men det kan vara svårt att lämna rampljuset. Bättre gnälla lite. Nu blev det kändisanalys igen. Fan.